Herakles fjärde stordåd

Herakles nästa uppdrag blev att fånga in det jättelika erymantiska vildsvinet, som härjade fritt i Arkadiens sköna marker. Men på vägen dit stannade han till hos sin vän den vise kentauren Kiron för att fråga om jaktråd. Kiron bjöd på mat och när Herakles frågade om han inte hade vin erkände Kiron att hans vän Folos faktiskt hade en hel kruka som han fått av guden Dionysos. Men när krukans lock öppnades spred sig doften av det kraftiga vinet vida omkring. Flera andra kentaurer kände den lockande aromen och begav sig till Kirons grotta. Innan Herakles hann stoppa dem hade de druckit upp vinet. Kentaurer är med några få undantag inget vidare att ha att göra med och har de druckit vin blir de våldsamma och galna. Kentaurerna anföll Herakles och Kiron, men Herakles plockade fram sina pilar med hydragift och sköt ned dem tills de skrämda gav sig av. Till sin fasa såg Herakles att han också skjutit ner Folos, som var en godsinnad kentaur och själv en mästerskytt.

Kiron undrade vad det var i pilarna som gjorde dem dödliga och plockade upp en ur Herakles koger. Men när han vände och vred på pilen tappade Kiron den rakt på sitt eget knä. Han borde ha dött omedelbart men Kiron hade gjorts odödlig av gudarna. Nu kände han bara olidlig smärta. För att skona Kiron från ett liv i eviga plågor kastade Herakles upp både honom och den döde Folos på himlavalvet, där de förvandlades till stjärnbilderna Kentauren och Skytten.

Kungens kruka
Sorgtyngd lämnade Herakles kentaurernas land och begav sig till Arkadien. Där var det lätt att se var vildsvinet farit fram. Marken var upplöjd överallt och träd uppslitna med sina rötter. Snart hade han spårat vildsvinet och fångade det i en kraftig omfamning. Men grisen krumbuktade och kämpade för sitt liv. Det tog Herakles en hel dag att lugna och binda djuret. Sedan slängde han det över sina axlar och begav sig tillbaka till Tyrins.

Eurysteus satt och åt när Herakles kom in med vildsvinet på ryggen. Eurysteus hade nog tänkt sig att det skulle vara dött och han hoppade skräckslagen ner i en stor kruka. Men Herakles menade att han bara fått order om att fånga vildsvinet och föra dit det. Vad Eurysteus sedan gjorde med det var hans problem. Den darrande kungen befallde Herakles att släppa lös djuret, och det gjorde han också, i Eurysteus trädgård, som ju sedan blev helt omöjlig att besöka.