Herakles tredje stordåd

Det stod klart för Eurysteus att farliga vilddjur inte var någon match för Herakles. Han tänkte därför ut en helt annan utmaning. Herakles fick i uppdrag att hämta den ceryneiska hinden som var ett rådjur med horn av guld och klövar av koppar. Att fånga hinden var svårt nog eftersom den sprang snabbt som vinden. Men hinden var också beskyddad av den lättstötta jaktgudinnan Artemis. Eurysteus hoppades förstås på att Herakles skulle bli dödad av Artemis.

En lång jakt
Herakles lade sig på lur i den skog där hinden oftast vandrade och han fick vänta länge. Men till slut såg han hindens horn glimma i solen mellan bladverket. Genast satte han efter den men hinden höll sig precis utanför hans räckvidd. I ett helt år jagade Herakles det flyende djuret. Först genom hela Grekland, sedan genom Trakien och Istria, och till slut ända bort genom Hyperboréernas land. Där blev hinden tvungen att stanna för att dricka och då kunde Herakles äntligen fånga den. Han band dess fötter, lade djuret över sina axlar och vände hemåt. Men han hade inte hunnit långt förrän han mötte Artemis och hennes jakthundar. Gudinnan var på väg att skjuta honom i hjärtat på fläcken, men Herakles bad henne lugna sig och höra på vad han hade att säga. Herakles berättade att han var bunden till att utföra Eurysteus önskemål att föra hinden till kungens palats, men att han sedan skulle släppa loss djuret. Detta gick Artemis med på.

När Herakles levererat hinden blev Eurysteus så betagen i dess skönhet att han ville ha den i sin trädgård. Herakles kunde ju inte låta Eurysteus behålla hinden så han sade åt kungen att föra dit djuret själv. Men när Herakles lossade på repen som band hindens fötter hoppade den genast upp och försvann iväg så fort att man knappt hann se det. Herakles skrattade åt kungen och menade att han var för långsam.