|
Panelen svarar
 Här är de frågor som har besvarats inom ämnet astronomi. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.
Här kan du ställa en egen fråga till Henrik Hartman om astronomi!
Om man räknar bort allt motstånd som inte låter oss att åka så långt i rymden, skulle man tillslut kunna komma till slutet av rymden? Det låter lite omöjligt för min kompis säger att rymden exapnderar hela tiden, och om den gör det så varför?
Tacksam för svar
M.V.H. Sylvia
/ Sylvia Morawiecki, 14 år från Haninge
Hej Sylvia,
Så vitt vi vet så är rymden oändlig. Det finns alltså inte någon gräns någonstans.
Dock finns det begränsningar på hur långt ut i rymden man faktiskt kan se. Det beror
på att universum "bara" har existerat i 13.7 miljarder år, och att ljuset från en viss
stjärna därför som längst kan ha färdats 13.7 miljarder ljusår. Stjärnor som ligger längre
bort ifrån oss än 13.7 miljarder ljusår är därför ännu inte synliga, eftersom ljuset
inte hunnit hit. Den "bubbla" i universum vi kan överblicka har därför en radie
på 13.7 miljarder ljusår, och det som ligger utanför kan vi inte se. Men bara för att
man inte kan se något så betyder ju inte det att det inte finns!
/Björn |
Vad säger en stjärnas färg om dess temeratur?
/ Stina, 12 år från sverige
Hej Stina,
En stjärnas färg säger väldigt mycket om dess temperatur. Det finns en fysikalisk
lag som talar om vid vilken våglängd ett objekt med en viss temperatur sänder
ut det mesta av sitt ljus. Relativt svala objekt sänder mest ut långvågigt ljus,
vilket vi uppfattar som rött. De riktigt varma objekten sänder mest ut
kortvågigt ljus, vilket vi uppfattar som blått. Genom att kolla vilken färg
en stjärna har (dvs, mäta vid vilken våglängd som den sänder ut
mest ljus), kan man därför direkt räkna ut dess yttemperatur. Solens gula
ljus talar till exempel om att solens yta har en temperatur på ca 5500 grader.
/Björn |
Hej!
Om u skulle studera en stjärna långt bort vilket instrument skulle du använda och varför?
/ Kerstin, 17 år från mora
Hej Kerstin,
Små teleskop kan bara se de ljusstarkaste objekten på himlen. För att se de riktigt
avlägsna (och därmed ljussvaga) objekten, måste man ha teleskop med mycket
stora speglar, som kan fånga in så mycket ljus som möjligt. Därför skulle jag
använda största möjliga teleskop, till exempel VLT i Chile.
/Björn |
Vad är en rymdsond?
/ Anja, 11 år från Almvik
Hej Anja,
En rymdsond är en obemannad rymdfarkost som vi människor bygger och
sänder ut i rymden med raket. Ombord finns en massa instrument som gör
mätningar, och kameror som tar fotografier. Den insamlade informationen
sänds till jorden genom radiokommunikation.
/Björn |
Hej Björn.
Vilken är den ljusstarkaste stjärnan på norra stjärnhimlen?
Mvh: Maria
/ Maria, 18 år från Stockholm
Hej Maria,
De tre ljusstarkaste stjärnorna på himlen ligger alla på södra stjärnhimlen: Sirius
i Stora hunden, Canopus i Kölen, och Rigil i Kentauren.
Norra stjärnhimlens starkast lysande stjärna, Arcturus i Björnvaktaren, kvalar
alltså in först på fjärde plats.
/Björn
|
I nya böcker om astronomi kan man läsa att Jupiters kärna och lager strax utanför innehåller bla is. Kan detta vara möjligt med tanke på att trycket är så enormt, borde det inte istället vara väldigt varmt i kärnan med tanke på gravitationsenergin, hade den varit ännu större kunde den ha varit en stjärna eller en brun dvärg. Ju större massa en kropp har desto mer värme skapas väl i kärnan, och eftersom planeten strålar ut mer energi än den tar emot talar väl detta för att det är väldigt hett i kärnan, det är väl bla den energin samt rotationsenergin som driver alla superstormar på planeten. Har läst att det borde vara minst 40000 grader varmt i kärnan hur kan man då påstå att det finns is inne i planeten.
/ Håkan Nyberg, 18 år från Jämtland
Hej Håkan,
Smältpunkten för is beror på det tryck som isen är utsatt för. Vid atmosfäriskt tryck
(ca 100000 Pascal) smälter is som bekant vid 0 grader Celsius. Om man ökar
trycket förskjuts dock smältpunkten uppåt. Om trycket på isen istället är
50-60 miljarder Pascal, smälter is först när temperaturen överstiger ca 1300 grader
Celsius. Av detta skäl finns det teoretiska möjligheter att is existerar i kärnorna
hos Uranus och Neptunus, där förhållandena är de rätta. Dock är det inte
särskilt troligt att Jupiters och Saturnus kärnor innehåller is, eftersom deras
innertemperaturer är något högre.
/Björn |
Förut när jag tittade på himlen mot söder med mitt teleskop såg jag nåt som såg väldigt konstigt ut. Det såg ut som en cell (det biologiska), det var grönt och det rörde sig som om det var vågor i. Jag kollade några gånger på det men jag såg alltid samma sak, tyvärr så glömde jag skriva ner vart det var men det var då det senast var halvmåne, det låg snett ner åt höger på himlen från månen. Jag undrar vad det kunde vara kan du säga det? Kan det vara en galax?
/ Ida Paldan, 15 år från Haninge
Hej Ida,
Troligtvis är det en stjärna du har tittat på. När stjärnans ljus passerar genom jordens atmosfär
på väg till ditt teleskop, fungerar atmosfären som en lins, som smetar ut ljuset något. Eftersom
atmosfären hela tiden ändrar på sig, ser det ut som den utsmetade skivan bubblar och kokar.
Denna effekt blir tydligare ju närmare horisonten stjärnan befinner sig.
/Björn |
Vilka grundämnen finns det på Saturnus?
/ Anna, 15 år från Stockholm
Hej Anna,
Saturnus är en gasplanet, och består främst av grundämnena väte och
helium. Dock innehåller dess kärna alla former av grundämnen, i mer eller mindre
samma koncentrationer som hos övriga kroppar i solsystemet.
/Björn |
Hej.
Jag undrar hur många mil det är från Tellus till Solen?
/ Josefine , 13 år från Stockholm
Hej Josefin,
Avståndet från vår planet jorden (som mycket riktigt kallas Tellus på latin) till
solen är 150 miljoner kilometer, alltså 15 miljoner mil.
/Björn |
Kan du skicka fackta om orion-nebulosan.
/ Noah palmqvist och Hampus karlsson, 9 år från Mörrum/sverige
Hej Noah och Hampus,
Orionnebulosan är ett stort moln i vår galax Vintergatan, som främst består
av gaserna väte och helium. Denna gas täcker ett område som är 400 ljusår
tvärsöver och gasen väger 100000 gånger mer än vår sol. Avståndet dit är
ungefär 1500 ljusår.
/Björn |
vad heter den nya planeten ni forskare nyligen upp täckt efter pluto
/ julia, 9 år från mora
Hej Julia,
Solsystemet har åtta planeter: Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter,
Saturnus, Uranus och Neptunus.
Pluto räknas inte längre som en planet. Det har införts en ny betäckning,
och Pluto kallas nu för en "dvärgplanet" eftersom den är så väldigt
liten. En annan dvärgplanet, som faktiskt är något större än Pluto, och som
upptäcktes år 2003, heter Eris.
/Björn |
hej björn när det gäller meteoriter,asteroider så har jag hört att om en sån är på väg mot jorden o kommer under 1 au så kan det vara fara för oss stämmer detta björn mvh kicki
/ kicki, 16 år
Hej Kicki,
Det är riktigt att asteroider kan slå ned på jorden och orsaka stor skada. Detta händer dock ytterst
sällan (kanske ett par tre gånger under en miljon år), så risken att det skulle hända under vår
livstid är försvinnande liten. Asteroider betäcknas som potentiellt farliga om de kommer inom
0.05 AE under de närmsta 170 åren (1 AE= 1 Astronomisk Enhet, som är ungefär 150 miljoner
kilometer, lika med medelavståndet mellan jorden och solen). Vi känner till ganska många sådana
asteroider. Ingen av dem kommer dock att slå ned, de bara passerar mycket nära jorden.
/Björn |
varför åkte de först på månen just till månen?
/ Oliver, 9 år från svärgie
Hej Olivia,
Månen är den himlakropp i solsystemet som ligger närmast jorden. Därför var det
naturligt att åka dit. I framtiden tänker man försöka åka till himlakroppar som
ligger längre bort. Nästa anhalt blir planeten Mars.
/Björn |
Åt vilket håll rör sig månen runt jorden?
/ Maja, 13 år från Sverige
Hej Maja,
Om vi lyfter med en raket från jordens nordpol, och rör oss rakt
ut i rymden så att vi ser hela solsystemet under oss, kommer vi
se att alla planeterna kretsar kring solen moturs. Även månen
kretsar kring jorden moturs.
/Björn |
hejsan jag undrar...vilken temperatur är det i rymden?Och vilken temperatur är det på skuggsidan på månen?
/ Marielle Tengström Hellqvist, 12 år från östersund
Hej Marielle,
Den tomma rymden i sig, har ingen temperatur. Det vi kallar temperatur, är ett
mått på hur fort atomer och molekyler rör på sig (eller vibrerar) i ett material.
Begreppet "temperatur" förutsätter därför att det finns någon materia som
kan röra på sig. Rymden är dock inte tom överallt, utan det finns moln av
gas mellan stjärnorna, där temperaturen ofta ligger kring 220-260 minusgrader.
Den lägsta temperatur som över huvud taget går att uppnå är 273 minusgrader,
vilket betyder att molekylerna inte rör sig alls.
På månens skuggsida är det minus 180 grader.
/Björn |
hur mycket väger jupiter???
/ Onyxia, 18 år från Uldaman
Hej Onyxia,
Jupiter väger 318 gånger mer än jorden. Vill man skriva dess massa i
kilogram blir det en tvåa följd av 27 nollor.
/Björn |
Vilken är den varmaste planeten i vårt solsystem?
/ Soffe, 12 år från Västerås
Hej Soffe,
Trots att Merkurius är den planet som ligger närmast solen, finner
vi de högsta temperaturerna på planeten Venus. Det är för
att den omger sig av ett tjockt molntäcke genom vilket
solstrålarna kan tränga in, men inte komma ut igen. Det
kan bli närmare 500 grader varmt på Venus' yta. |
Hej Björn.
Jag håller på med ett stort arbete i skolan om rymden om just nu håller jag på att forska lite om Svart hål.
Jag har tre frågor.
1. Vad består det svarta hålet av igentligen. Det sägs att det är en ihop tryckt stjärna (förenklad förklarning), med vad är det så att materia "åker in i". De kan ju inte åka in i en ihoptryckt boll? eller svävar alla infångat materia rundt "bollen".
2. Det säga att tid och rum inte existerar i ett svart hål. Hur kan det var möjligt? Om jag står i ett svart hål (vilket jag vet är omöjligt) åldras jag inte då? eller hur funkar det med den saken?
3. Min sista fråga är:
Är det bara av en slump att Jorden inte blivit uppslukad av ett svart hål? eller kan vi bli uppslukade av ett svart hål imorgon tillexempel?
Hoppas att du kan ta dig tid att svara på mina frågor. Jag har själv frågat dessa frågotr till min magister men jag förstår mig inte på hans svar. Jag har själv blivit lite intresserad kring ämnet (Svarta hål) eftersom de känns så overkliga att jag inte kan tänka mig att de facktiskt kanske finns.
tack.
/ Diana, 16 år från stockholm
Hej Diana,
Normalt svarar jag inte på frågor som handlar om skolarbete, för det
är viktigt att man själv får tänka efter och leta efter information.
Men jag ser att du har tänkt, funderat, och letat på egen hand,
så därför vill jag hjälpa dig lite på traven.
Gravitationskraften vi upplever när vi står på jordens yta beror dels
på hur mycket massa (i kilogram) det finns innuti jorden, och dels på
hur långt bort från jordens centrum vi befinner oss. Om vi hade kunnat
pressa samman jorden, så att dess radie blivit mindre men att den
fortfarande innehåller samma massa, hade gravitationskraften på
ytan blivit allt starkare. Det hade blivit allt svårare att hoppa, till
exempel. Även ljus påverkas av gravitation - en ljusstråle böjs något
av gravitationen. Denna böjning skulle öka mer och mer, ju mindre
jorden blev. Tillslut, när jorden har blivit ca 1 cm i storlek, har gravitationkraften
på ytan blivit så stor, att ljuset inte alls kan lämna kroppen, därför att
ljustrålen har bildat en sluten "bana". Denna radie kallas för Schwarzschild-radien,
eller händelsehorisonten.
Eftersom ingenting, inte ens ljuset, kan nå oss från kroppen om vi befinner
oss utanför händelsehorisonten, har vi inget sätt att få information om vad
som pågår innanför. Ingenting som försvinner bortom händelsehorisonten
kan meddela sig om sina upplevelser. Man har myntat termen "svart hål" för
att göra en analogi till någonting vardagligt - vi tänker oss ett djupt svart
hål i marken, vi faller i, och ingen hör våra rop. Men detta är alltså bara
en liknelse. Den astronomiska kropp vi kallar ett "svart hål" är därför inte
ett hål i vanlig bemärkelse. Det är ett mystiskt objekt som döljer sig bakom
händelsehorisonten.
Efter denna bakgrund, går jag in på dina frågor.
1. Eftersom det inte finns några astronomiska observationer som gör att vi
kan kika in bakom händelsehorisonten, vet vi egentligen inte vad som
händer där. Matematiska modeller talar dock om, att om ett objekt krymper
ihop innanför händelsehorisonten, finns det ingenting som hindrar det att
kollapsa fullständigt. Radien minskar till noll, och objektet blir en punkt. Denna
punkt kallas för singularitet. Den har inga egenskaper, förutom oändlig
masstäthet, och oändligt hög gravitation. Så vad består ett svart hål av
egentligen? Svår fråga! En punkt med oändligt hög gravitation, bara.
2. Eftersom singulariteten är en punkt, har den ingen rumslig utbredning.
Det är detta som gör att det inte finns något rum. När det gäller tiden,
så existerar det inte någon enhetlig tid i universum, dvs, alla upplever inte
"samma" tid. Vi har alla vår egen tidsmätning, beroende på var vi befinner oss,
hur fort vi rör oss, etc. I vardagslivet märker vi inte detta, vi upplever allas
tid som mycket lika varandra. Dock blir det stor skillnad i extrema miljöer, till
exempel om man färdas nära ljusets hastighet, eller om man befinner sig
i ett mycket starkt gravitationsfält (som nära händelsehorisonten). Om en
astronaut sänder ut en radiosignal varje sekund (enligt hans egen klocka),
medan han faller in egenom händelsehorisoneten, kommer han inte
uppleva någonting märkligt. Hans klocka tickar som vanligt, medan han
sänder sina signaler. Dock är det annorlunda för oss andra som lyssnar
på signalen. Vi upplever att det tar längre och längre tid mellan hans
signaler medan han rör sig mot händelsehorisonten. Tillslut, går det
oändligt lång tid mellan varje signal: VI upplever att hans tid har
avstannat (vilket han själv dock inte gör).
3. Svarta hål är inte särskilt vanliga. De uppstår antingen i centrum på galaxer,
där mycket stora mängder material är samlad. Vi tror att det finns ett enormt
svart hål i centrum på vår galax, Vintergatan. Men eftersom vi befinner oss på
betryggande avstånd (ca 30000 ljusår bort), så löper vi ingen risk att falla in.
Ett annat sätt att skapa ett svart hål, är när en mycket tung stjärna dör i
en supernovaexplosion - då trycks dess centrum samman till ett svart hål.
Dock sker inte supernovaexplosioner särskilt ofta. Faktum är att vi bara känner
till fyra stycken i vår egen galax, som hänt under mänskligetens historia.
Det är därför ganska glest mellan hålen, och det är extremt liten risk att
vi skulle komma i närheten av ett sådant svart hål.
/Björn |
hej, jag undrar hur en stjärna föds? bara en enkel sammanfattning. Har sökt innaan men det är så komplicerat. Tack på förhand
/ pernilla, 11 år från göteborg
Hej Pernilla,
I vår galax finns det stora moln som består av gaserna väte och
helium. Trots att dessa gaser är mycket lätta, kan ibland molnens
storlek vara så stora att det endå finns mycket stora mängder massa
i dessa moln. Gravitationskraften från denna massa får molnen
att dra ihop sig, tills gasen bildar en boll. I centrum på bollen börjar
väteatomerna tryckas samman så kraftigt att de faktiskt smälter
ihop, och bildar helium. Då frigörs stora mängder energi, och
bollen lyser upp - den blir en stjärna.
/Björn |
hur lång tid tar det för
A) jorden att gå err varv runt solen?
b) månen att gå ett varv runt jorden?
c) jorden att snurra ett varv runt sin axel?
d) månen att snurra err varv runt sin axel?
/ serhan, 14 år från malmö
Hej Serhan,
Det tar ett år för jorden att gå runt solen. Månen går att varv
runt jorden på 27 dagar och 8 timmar. Jorden roterar ett
varv runt sin egen axel på 23 timmar, 56 minuter, och
4 sekunder (vi "luras" att tro att dygnet är 24h eftersom jorden
hinner röra sig lite i sin bana under tiden). Månen roterar ett
varv runt sin egen axel på samma tid som den roterar ett
varv runt jorden (så kallad bunden rotation), alltså 27 dagar
och 8 timmar.
/Björn |
|
Föregående sida
