|
VILDMÄN
 |
En riddare kämpar mot en vildman i detta
trä-snitt från 1500-talet |
I flera kulturer över hela världen dyker figuren ”vildmannen”
upp. Vanligtvis är han en hårig, människoliknande skogsjätte
som rövar bort kvinnor och slåss mot olika hjältar.
Men förutom att vara ett sagomonster i spännande historier
har vildmannen fyllt en viktig symbolisk roll som en sorts magisk länk
mellan människan och naturen. Under medeltiden användes vildmannen
flitigt som en heraldisk figur, vilket betyder att han dök upp
på vapensköldar och i olika familjevapen. Vildmannen avbildas
oftast som en hårig, skäggig karl med en krans av murgröna
på huvudet. I sin hand bär han en stor träklubba som
stridsvapen. I Lapplands landskapsvapen står en röd vildman.
Troll och jättar
Annars har trollen här i Skandinavien spelat den roll i sagor som
vildmannen gjort i resten av Europa. Det närmsta vi kommer vildmannen
i Skandinavien är Stalo, en människoätande jätte
som samerna berättar om. I sagorna är Stalo en ganska korkad
figur som lätt överlistas av hjälten. Vissa historiker
menar att Stalo egentligen var vikingar som samerna stötte på
och att ordet "stalo" kommer av "stål".
Vilda barn
 |
| Vildpojken Peter avbildad som vuxen |
Ibland har man faktiskt hittat människor som levt som vilda
djur i skogen. 1724 fångades en liten luden pojke utanför
den tyska staden Hameln. Han var frisk och stark, men kunde inte tala.
den engelske kungen George I blev så nyfiken på pojken
att han lät föra honom till sitt hov. Här döptes
pojken till Peter och fick lära sig prata, läsa och skriva.
Resten av sitt liv bodde Peter på en bondgård och han
avled 1785.
1731 infångades en flicka i 10-årsåldern utanför
den franska byn Sogny. När hon visades upp inne i byn blev hon
anfallen av en hund, men slog ihjäl den med ett enda kraftigt
slag. Flickan påminde till utséendet om en eskimå.
Hennes ursprung blev aldrig klarlagt. Flickan vantrivdes fruktansvärt
i livet bland vanliga människor och hon lärde sig aldrig
prata på riktigt. Just därför sade man att hon var
utvecklingsstörd och hon spärrades in i ett nunnekloster
resten av livet.
Sådana här sanna historier om förvildade människor
inspirerade författare som Rudyard Kipling att skriva om Mowgli
i "Djungelboken", och Edgar Rice Burroughs att fantisera
om Tarzan.
Nya vildmän
Under 1900-talet ersattes historierna om vildmän av berättelser
om möten med håriga, apliknande varelser. Det finns en
antydan om att de här figurerna skulle vara utdöda delar
av människans släktträd, som på något sätt
överlevt. På så sätt kan senare tiders "vildmän"
verka mer bundna till vetenskapliga fakta än medeltidens sagolika
skogsjättar. Sedan finns det de som menar att sagornas vildmän
hela tiden varit detsamma som apmänniskor, bara det att förr
i världen såg man dem som sagornas jättar. Sådana
moderna vildmän är till exempel Yetin och Bigfoot, som du
kan läsa vidare om på den här sidan.
 |
The Green Man ur brittisk folktro är
en mycket gammal variant av vildmannen.
Läs mer om honom och många liknande varelser på
vårat Naturväsen-ämne.. |
|
