Vildmän

Yetin

Bigfoot

Apmänniskor

Ödlemän och Grodmän

ÖDLEMEN OCH GRODMÄN

Förutom Bigfoot och alla hans håriga släktingar säger sig folk ha sett andra monster som går upprätt liksom en människa. Vanligast bland dessa, fast ändå ovanliga, är så kallade ödlemän och grodmän. Dessa figurer beskrivs vara otäcka i hela sin uppenbarelse och kan närmast liknas vid monstret i filmen Skräcken i den svarta lagunen (1953). De fall som finns att undersöka har alla ägt rum i Nordamerika. Varelserna har oftast bara setts en enda gång.

Wetzells historia
Den 8:e november 1958 körde Charlie Wetzel sin bil längsmed Santa Ana-floden i Riverside, Kalifornien. Det var sent på kvällen och floden hade svämmat över, så han körde långsamt. Då Wetzel saktade ner för att passera att särskillt vattenfyllt område, började hans radio skrika ut en massa störningar. Plötsligt dök en enorm skepnad upp ur mörkret vid vägkanten och ställde sig framför hans fordon. I skenet från billyktorna tittade Wetzel på gestalten, vilken han beskrev som en tvåmeters gänglig varelse med ”ett runt fågelskrämmehuvud, som något från Halloween”. Dess märkliga ansikte hade varken näsa eller öron, men ett par självlysande ögon och en sorts näbbliknande utstående mun. Vidare beskrev han dess skinn som ”fjälligt, som löv, men definitivt inte fjädrar”.

Attack mot bilen
Varelsen viftade på ett underligt sätt med sina otroligt långa armar och började gå styltigt mot bilen på ett par ben som verkade sakna knän. Dessa ben gick ut från var sin sida om höfterna som på en docka. Under gälla skrik och gurglande läten sträckte gestalten sina långa armar hela vägen runt motorhuven mot bilens rutor. Wetzel plockade fram sin revolver, som han alltid hade i handskfacket, men klarade inte av att skjuta. Istället trampade han gasen i botten och körde över varelsen. Han hörde hur något skrapade till mot bilens underrede, och sedan verkade monstret vara borta.

Inga spår
Polis undersökte platsen med blodhundar, men kunde inte hitta något utöver det vanliga. Fronten på Wetzels bil var däremot full med repor och underredet mycket riktigt ordentligt skrapat. Detta behöver förstås inte betyda något annat än att Wetzel kört vårdslöst genom en skog, men till denna dag menar han att han inte ljuger om sin upplevelse. Ännu en billist skrämdes av ett liknande väsen följande kväll, lite längre nedåt vägen. 1982 sågs en tre meter lång illaluktande bigfoot-varelse dyka upp ur ett dike i samma område, men denna rapport har annars inget gemensamt med Wetzels upplevelse.
Flera monster

Monstret i Thetis Lake
Det verkar alltid finnas ett samband med vatten när det gäller ”reptilmän”. Den 19:e augusti 1972 badade Gordon Pile och Robin Flewellyn i Thetis Lake nära Colwood, British Columbia. Enligt pojkarna dök det plötsligt upp ett 1,5 meter långt människoliknande ”djur” ur vattnet och jagade dem långt upp på stranden. Flewellyn, som var närmast skar också sin hand illa på en av de sex spjutliknande taggar som satt på figurens huvud. En officer ur ridande polisen som undersökte saken kunde inte hitta några bevis för pojkarnas historia, förutom att den ene hade skadat sin hand.

Momo med flera
Under första hälften av 70-talet kom det många rapporter om ”Momo”; ett människoliknande vidunder som rörde sig i trakten kring Louisiana, Missouri. Enligt några ögonvittnen liknade varelsen en man i grodmansdräkt med simfotsliknande fötter. Under sommaren 1973 såg bosatta i Newton-Lafayette-området, New Jersey, vad de beskrev som en jättelik, människoliknande alligator. Lokalpressen plockade ur traktens indianmytologi fram en berättelse om en människoliknande fisk som aldrig kunde fångas. Under 1977 kom det in rapporter till New York State´s naturvårdsverk om en fjällig människolik varelse, som om skymningen dök upp ur Southern Tier-floden och dess sumpmarker.

Tidningsnotiser
Då man tittar igenom äldre historier om Bigfoot finner man att flera av dem snarare har med reptilmän att göra. Till exempel berättar en artikel ur Lousville-tidningen Courier-Journal den 24:e oktober 1878, hur en ”skogens vildman” fångades i Tennessee och fördes till Louisville, Kentucky, för att visas upp. Enligt tidningen var varelsen strax över två meter lång, försedd med ögon dubbelt så stora som på en människa, samt täckt från huvud till fot med ”fiskfjäll”. Intressant nog finns det ett par rapporter från Kentucky under oktober 1972, som beskriver en stor ödla, springandes på bakbenen. En annan tidningsnotis från 1937 handlar om ett människoliknande monstrum som kommit upp ur en flod i Saginaw, Michigan. Den fjälliga varelsen lutade sig mot ett träd, och återvände sedan ner i vattnet igen. Vittnet var en fiskare som sades ha blivit knäpp av händelsen.

Förskräckliga Träsk-Sluskar
Många liknande historier hamnar ofta just i mappen märkt ”bigfoot”, men kryptozoologen Loren Coleman menar att sådana varelser förtjänar en alldeles egen gruppnamn. Biggfootjägaren Ivan T. Sanderson undersökte 1969 en rad bigfoot-iakttagelser i det vidsträckta Deltox Swamp, Wisconsin, men fann att de spår han hittade liknade mer en stor grodfot än något apliknande. Lika klurigt var det med den skygga jätte som hemsökte Honey Island-träsket i Louisiana, och efterlämnade stora tretåiga fotavtryck. Mysterieundersökaren Howard Keel har gett dessa väsen det något förelämpande gruppnamnet Abominable Swamp Slobs (Förskräckliga Träsk-Sluskar), förkortat ASS .

Loveland-trollen
Det är sällan som ASS-observationer händer mer än en gång. Ofta säger sig folk ha sett en varelse som aldrig syns till igen. I mars 1955 färdades en affärsman på en bro över Little Miami River i Ohio. Plötsligt fick han syn på fyra små varelser, ungefär 1,5 meter höga och försedda med ”grodansikten”. De kom tumlande tvärs över vägen och försvann över broräcket, förmodligen ner i floden. En polis sattes att vakta bron och självaste FBI dök upp för att sniffa omkring. Men historien om ”Loveland-trollen”, som varelserna kom att kallas, tycktes vara en enstaka händelse. Dock kom historien i rullning igen i mars 1972. Två polismän mötte på samma bro en grodhövdad varelse av hundstorlek, vilken försvann över broräcket samma väg som sina föregångare från 1955. Flera belöningar för infångandet av figuren cirkulerade. 1985 ska två pojkar ha fått syn på en grodliknande skepnad hoppa över stenar i floden. Sedan tycks Loveland-trollen ha gått i pension.

Ödlemannen i Florida

1. Fjälligt skinn 2. Lysande ögon 3. Kloliknande fingar 4. Tre-tåiga fötter

Den mest kända, eller ökända, ASS:en är utan tvekan ”Ödlemannen” från Scape Ore-träsket nära Bishopsville, South Carolina. Hela karusellen började en eftermiddag den 29 juni 1988. Christopher Davis, en blyg färgad 17-åring från Brownsville, fick punktering då han körde sin pappas bil längs en tvåfilig asfalterad väg tvärs genom träsket. Han stannade bilen med kärret på ena sidan och ett bomullsfält på den andra. Då han var färdig med däckbytet och höll på med att plocka ner verktygen i bagaget fick han se något med lysande ögon som kom rusande mot honom över fältet. Davis hoppade in i bilen och hann just starta, då varelsen grep tag i ett halvöppet fönster. Davis trampade gasen i botten, men angriparen hängde utan större problem med genom att springa bredvid bilen! Det 17-åringen kunde se av gestalten var dess stora hand, vilken han senare beskrev som trefingrad, grönfjällig och försedd med långa svarta klor (enligt vissa källor hela 35 cm långa). Davis berättar vidare: ”Jag tittade i min spegel och såg ett grönt sudd springa. Jag kunde se hans tår, och sedan hoppade han upp på biltaket. Jag tyckte jag hörde ett grymtande, och sedan kunde jag se hans fingrar genom vindrutan, där de grep runt taket.”

Olika versioner
Sedan går tidningarnas olika skildringar isär. Några källor talar om varelsens längd som runt tre meter, andra menar att den var ännu längre. Några versioner av historien talar om onaturligt långa armar, eller mossbeklädda armar. En källa hävdar att varelsen höll fast i dörrhandtaget, inte fönstret, och släppte greppet först när bilen kom över 70 km/tim. Ytterligare en källa säger att monstret föll av taket och först sedan jagade Davis till fots.

Skakad Davis
När Davis nådde hemmet tutade han tills hans föräldrar kom ut. Hans pappa kunde konstatera att bildörren var repad och backspegeln krökt. Till pressen sade han om sonens berättelse: ”Allt jag kan säga är att min son var vettskrämd den där kvällen. Han var hysterisk, grät och skakade. Det tog ett bra tag innan han lugnat ner sig tillräckligt för att berätta vad som hänt.”

Fler vittnen
Efter det att Chris Davis trätt fram i pressen klev också andra fram för att berätta om sina upplevelser i träsket. Två veckor efter Davis äventyr blev en bil som stod parkerad i träskets utkant ordentligt tilltufsad. Bland annat beskrevs ett djupt hack i kofångaren som ett ”bitmärke”. En byggnadsarbetare som hämtade källvatten i sumpmarken sade sig ha blivit överfallen av en storvuxen varelse, men slutligen lyckats fly ut ur kärret. Två poliser, en av dem en vicesheriff, beslöt sig för att bevaka träsket på lediga stunder, men varje gång de gav sig ut på ett pass hände något i andra änden av området. En mängd soptunnor hade stulits från en soptipp och slitits i stycken över en väg genom träsket. Flera unga träd var också avbrutna. Då monsterjägarna anlände på platsen hittade de en rad märkliga fotavtryck, och tre gipsavgjutningar blev gjorda. Senare samma kväll spolade häftiga regn bort alla spår som kunde funnits där.

Monsterjakt
Vid slutet av juli var hela trakten kring Scape Ore-träsket översvämmad av nyfikna människor, bigfootjägare, media och skjutgalna tuffingar. De som besökte området kunde också förse sig upp till öronen med ödlemanknappar, ödleman t-shirts, ödlemankepsar, osv. Många hade snabbt sett till att tjäna pengar på "ödlemannen".

Slutet
I slutet av augusti rapporterades de sista observationerna, bland dessa en brun fjällig varelse, samt en ödlekvinna. Innan monsterhysterin lagt sig hade orginalvittnet Chris Davis hunnit tjäna 2.200 dollar på att prata med media och skriva sitt namn på t-shirts. Med de pengarna kunde han köpa en egen bil. Flera teorier hade lagts fram om vem ödlemannen kunde ha varit. Förslagen sträckte sig från en storvuxen luffare till djävulen själv.

Vad är sant?
I det här fallet får man fråga sig om den flitiga mediabevakningen inte gjorde mer skada än nytta. Folks vilja att berätta om sina upplevelser i pressen gjorde att det strax snurrade runt femtioelva versioner av samma historia. Icke desto mindre är fallet med Scape Ore-ödlemannen det mest undersökta i sitt slag. Någonstans i härvan hittar man några upplevelser som inte bör betraktas som strunt. Men vad dessa upplevelser sedan beror på är en annan sak.

Vad och varifrån
De flesta fall med ASS-varelser har stora likheter. De dyker upp ur vattendrag vid vägar och har en ful ovana att jaga bilar. De beter sig aggressivt mot alla de möter. Vanligen blir folk rädda eller rent av skräckslagna när de ser ASS:arna. De är som en sorts mardrömsfigurer. Och frågan är ju, om de finns, var kan de komma ifrån?