MYSTISKA KATTDJUR

ABC:s
Av mysterieforskare kallas dessa katter för Alien Big Cats, eller ABC:s som förkortning. Historierna om dem går mycket långt tillbaka. Den brittiske politikern William Cobbett såg 1760 en katt "stor som en spaniel (hund)" krypa in i en ihålig alm i Surrey. Senare i livet såg han en amerikansk lokatt i fångenskap och kunde konstatera att det var just detta djur han sett tidigare i livet. 1810 sköts den så kallade "Ennerdalehunden" som hade dödat flera får. Vilddjuret troddes hela tiden ha varit en varg, eller möjligen en hund, men då det fällts liknade det mer en katt än något annat. En av jägarna, Will Rotherby, hade under en tidigare jakt blivit omkullkastad av djuret. Han var övertygad om att "Ennerdalehunden" i själva verket var ett ungt lejon.
1895 hemsöktes Isle of Wight av "Vectismonstret" som sades ha ett lejons huvud men en hunds kropp. Ett stort antal boskap och kaniner strök med innan djuret försvann spårlöst. 1940 dök "Vectismonstret", eller något liknande, upp igen. Inte heller den här gången löstes mysteriet.

Lejon och geparder
Den första stora vågen ABC-observationer tog sin stillsamma början i juli 1962. Ernie Jellet, anställd vid ett vattenverk, såg ett djur som liknade "ett ungt lejon" vid en vattenreserv i Hampshire. Enligt Jellet var djurets mankhöjd mellan 46-60 cm, tassarna var stora, ansiktet platt och färgen ljust beige. En månad senare såg en av Jellets kollegor vad som verkade vara samma djur och man skrev några rader om händelserna i Vattenverkets interntidning.

Det dröjde ända till den följande sommaren innan några stora tidningar skrev något om saken. Då hade en man sett ett storvuxet djur ligga till synes skadat i ett dike utanför London. Först trodde han det rörde sig om en påkörd hund, men vid närmare inspektion visade det sig vara ett kattdjur med lång uppåtböjd svans. Det var inte särskilt skadat utan gav sig strax av med långa språng. Kort därefter hoppade ett "storvuxet gyllenbrunt djur" över motorhuven på en polisbil i samma område. Inga förrymda djur hade rapporterats från cirkusar eller djurparker.

En stor organiserad jakt drogs igång efter vad som nu kallades "geparden". 126 poliser med 21 hundar, 30 soldater, ett gäng ambulanspersonal och djurskyddsrepresentanter, med pressen hack i häl, sökte igenom 850 tunnland av landsbygden. Inga stora katter återfanns, men man hittade 18 cm breda spår som tydligt kom från ett djur med trampdyna. Dessutom hade djurets utspärrade klor gjort tydliga märken. Just geparder kan inte dra in sina klor, så för en gångs skull hade kanske tidningarna rätt. De följande veckorna kom fler rapporter om observationer och märkliga läten i natten, sedan försvann "geparden" i tomma intet liksom så många monstrum före den.

Surreypuman
Under vintern 1962-63 fick polisen i grevskapet Surrey ta emot en stor mängd anmälningar om stora kattdjur som förde oväsen om nätterna och efterlämnade en stark ammoniakstank. I februari 1964 fann polisen att de hade så pass mycket information att gå på, att en ny kattjakt arrangerades. Under utredningen trädde ytterligare ögonvittnen fram med mer information. Till exempel hade en del människor sett mystiska djur på dagen. Djuret i Surrey var till färgen gulbrunt och hade breda tassar. I augusti blev en oxe svårt klöst. En journalist myntade i en tidningsrubrik namnet "Surrey-puman". Det här blev ett smeknamt som också användes på okända kattdjur i andra grevskap. Därefter fick varje ny ABC sitt eget tillnamn av pressen; "Fen-tigern" (1978), "Exmoor-odjuret" (1983) och "Beast of Bodmin" (1992).

Manstead-Monstrets fotavtryck (i brunt), jämförd med en vanlig pumas.

1976 såg ett par mjölkbud i Nottingham ett stort djur med lejonlik svanstofs. Tidningarna döpte snabbt varelsen till "Nottinghamlejonet" och de följande åtta dagarna fick polisen in 65 anmälningar om "lejonet". Man anordnade snabbt en stor jakt, som inte ledde till något.

1982 dök "Exmoorbesten" upp och blev så omtalad att den till och med fick vara med i radiosåpan "The Archers". Ungefär 30 får blev ihjälrivna mellan åren 1982-83 och en intensiv jakt, bevakad av media, arrangerades. I slutet av sommaren 1983 påstod polischeferna i Exmoor, Somerset, Cornwall, Avon och Devon att besten hade skadskjutits av en bonde, och troligen dött av skadorna. Men bönderna i just dessa områden höll inte med och fortsatte att lämna rapporter om djuret under resten av året.

Under 1990-talet var "Bodminbesten" mest omtalad när det visade sitt lurviga huvud runtom i Cornwall. Jordbruksverket lade ut 8200 pund på en utredning som inte ledde någon vart. Under 2000-talet har ytterligare nya monster som "Blagdonbesten" och "Durhampuman" dykt upp. Varje år kommer nya rapporter om stora kattdjur och tidningen "Fortean Times" publicerar årligen en ABC-lista över alla till polisen anmälda observationer.

Riktiga bevis
Det är inte ofta myndigheterna hittar bevis för att ett stort, okänt djur befunnit sig i ett visst område, men det händer. 1964 hittades spår efter "Munsteadmonstret" i Godalming, Surrey. Polisen gjorde gipsavgjutningar av dessa tassavtryck, som visade sig vara mer än dubbelt så stora som fötterna på en fullvuxen puma. Vid andra tillfällen har man också hittat pälstussar i stängsel och avföring. I fem fall har leoparder skjutits eller hittats döda. Tre gånger har den lodjurslika Djungelkatten (Felis chaus) hittats, två av dessa gånger då djuret blivit påkört. Djungelkatten är ungefär tre gånger så stor som en tamkatt och lever vanligen i Egypten, Indien och Mellanöstern.
1975 fångades en panterunge i Kent. Den visade sig ha stulits från Colchester zoo 80 km från den plats där den hittades. Ingen gärningsman greps. 1980 hittades kroppen efter en död lejonhona i en damm i Lancashire. Samma år infångades en pumahona i Inverness, Skottland. Troligen var hon den "lejonhona" som folk pratat om och som tidningarna skrivit om sedan 1979. Man kom fram till att djuret troligen var sex år gammalt, men man kunde inte hitta något ursprung till henne. 1991 sköts en nordisk lokatt (Felis lynx) i Suffolk, efter att ha slagit 15 får under en tvåveckorsperiod.

Ibland visar det sig att katten man hittar har rymt från en djurpark, en cirkus eller en privatperson, men det tillhör faktiskt ovanligheterna. Det finns en del fotografier på ABC:s men många av dem kan lika gärna visa en vanlig huskatt, eftersom man ofta inte har något i bilden som visar djurets storlek i jämförelse med något annat föremål. Ett foto på en liggande panter som ställde till med stort rabalder under 2005, visade sig vara en uppstoppad leksak.

I Storbritannien finns organisationen Big Cats Society, som forskar i ämnet och utför undersökningar tillsammans med zoologer och veterinärer. Deras resultat redovisas på websidan www.britishbigcats.org, tillsammans med olika nyheter om ABC:s.