 |
|
 |
||
|
||
 |
||
MÄNNISKOÄTANDE VÄXTER
"Yate-veo" Men den köttätande växten var omskriven redan innan The Purple Terror trycktes. I boken Sea and Land (1887) berättar J. W. Buel om en växt kallad Yate-veo (=Jag ser dig). Enligt författaren har en "herre i min bekantskapskrets som bott en längre tid i Centralamerika", berättat för honom om växten. Buel avslöjar aldrig namnet på hans bekante. Växten beskrivs som ett litet träd med kort, tjock stam "vars övre del utstrålar jättelika armar, smala och böjliga men med en oerhört klibbig seghet och kanter som är förstärkta med taggar eller dolkliknande tänder". Då växten vilar eller lurpassar låter den fångstarmarna ligga utbredda som en paraplyliknande kudde. Oförsiktiga vandrare kan lockas att vila en stund i "kudden", men då detta sker omfamnas offret av de sågbladsliknande bladen och dödas snabbt. Buel nämner att andra källor hävdar att trädet också påträffats i Centralafrika. Blodsugande träd En dr Andrew Wilson berättade 1892 om samma eller en liknande växt i sin stående spalt "Vetenskapliga anteckningar" i Illustrated London News. Wilson namnger en person som säger sig ha hittat trädet i Nicaraguas träskmarker. Senare samma år skrev Wilson mer om trädet, men nämnde då nyare rapporter om en liknande växt i utkanten av Sierra Madre i Mexico. Enligt Wilsons kontakt livnärde sig trädet på mindre djur som fåglar och tycktes suga i sig deras blod. Även människor kunde fastna i fångstarmarna om de var oförsiktiga, men trädet var för litet för att göra dem någon allvarlig skada. Madagaskars monsterträd
Plötsligt tycks trädet vakna till liv och skickar ut en massa nästan genomskinliga "känselspröt" som viner i luften. Pygméerna påbörjar nu en vild dans och omringar en av kvinnorna i sällskapet. Hon tvingas upp på stammen för att ta sin vid gropen, där hon dricker av den giftiga saven. Genast börjar kvinnan rycka häftigt men står annars som fastfrusen uppe på växten. Så höjs de åtta armarna och omfamnar henne nästan kärleksfullt medan hon skrattar och yrar. Omsluten på detta sätt slits kvinnan i stycken och hennes blod och kroppsrester blandas med saven och rinner i strida, motbjudande strömmar nerför trädets stam. Nu börjar den verkliga orsaken till ceremonin. Beväpnade med krus och skålar rusar de övriga stammedlemmarna fram för att samla upp sörjan och sedan girigt sluka den. Därefter blev Liche och Hendrick så rädda att de flydde in i den omgivande djungeln. Bara ljug? Den här spännande och otäcka historien gjorde att Osbornes bok kanske sålde mer än den annars gjort. Till slut fick botaniker(växtforskare) runt om i världen höra talas om boken. De började diskutera om det verkligen kunde finnas ett människoätande träd. En forskare som ofta skrev om det oförklarliga,Willy Ley, gjorde en grundlig undersökning av historien. Han lyckades spåra berättelsen om det människoätande trädet till en tidningsnotis från Madagaskar, som sades vara grundad på ett brev. Det fanns inga andra källor till Osbornes påståenden i boken. Det verkar alltså som om allt var påhittat. Fler monsterväxter
Wilkins andra monsterväxt har också fångstarmar, men tycks bara fånga smådjur för att komma åt blodet. Den här plantan ska vara lätt att upptäcka eftersom den luktar rysligt av ruttnande kött. Så luktar också världens största blomma, Rafflesia, som växer på ön Sumatra. För blomman är lukten ett trick för att locka till sig flugor, som sedan sprider blommans pollen vidare. Riktiga monsterväxter? En annan brittisk officer, L. Hearst, gav sig 1935 av till Madagaskar för att söka reda på öns mystiska växter. Han återvände hem med fotografier på vad som verkade vara okända träd med klumpar av djurben under. De vetenskapsmän som tittade på bilderna menade att Hearst själv lagt dit benen. Därför gav sig Hearst ut på en ny resa för att hämta hållbara bevis. Men på Madagaskar blev han sjuk och avled, och historien glömdes bort. Åtminstone tills 1998, då den tjeckiske äventyrsresenären Ivan Mackerle beslöt sig för att ta reda på hur det låg till med Hearsts köttätande träd. Ingen av de infödda som Mackerles expedition kom i kontakt med kände till några köttätande träd, men berättade gärna om "dödsträd", vilket var en helt annan sak. Ett av dessa "dödsträd", kumanga, utsöndrade ett kraftfullt gift då det blommade. Skyddad av en gasmask kunde Mackerle komma så nära att han såg att det låg ben efter flera smådjur, framför allt fåglar, under trädet. Kanske var detta den växt Hearst hade talat om. Ännu ett träd, lumbiru (Cryptostegia madagascariensis), var så avskytt att det ofta brändes då det påträffades. Saven var så giftig att den kunde förorena vattendrag som låg nära det och flera jordbrukare hade mist boskap på grund av det. En annan växt, Andrindritra-trädet (Harpagophytum grandidiere), har krokförsedda, klängiga grenar, vilket kan få en att tycka att trädet faktiskt griper tag i en. Kanske någon av dessa växter kan ligga till grund till historierna om "onda" träd. Absolut riktiga monsterväxter
|
||||||||||||||||||
| « Tillbaka |
