MYSKO - Odjuret från Gevaudan

Första attacken
Första mötet med Besten ägde rum i juni 1764. En flicka vallade boskap i Mercoire-skogen i östra delen av Gevaudan när hon plötsligt fick se ett stort hundliknande djur komma springande mot henne. Hennes hundar blev skrämda och gav sig av, men några tjurar gick till attack mot det främmande djuret och lyckades driva iväg det. Flickan hade fått kläderna sönderrivna och hade klösmärken på kroppen, men var annars oskadd.
Flickan berättade att varelsen var minst lika stor som en fullvuxen ko, med bred bröstkorg, stort huvud med små, hornlika öron och nos som liknade en greyhounds. Gapet
var svart och långt, och hade två långa huggtänder. Längs ryggen löpte en svart rand ända ut till svanstippen. Svansen var lång och väldigt smal, och slutade i en tofs ljust hår. Tassarna hade kraftiga klor och var tre gånger så stora som handen på en vuxen man. Ögonen beskrev flickan som röda lyktor i odjurets huvud. Trots sin storlek hade varelsen rört sig snabbt och smidigt. Enligt flickan hade den tagit sig fram med skutt så långa som upp till nio meter.

Terrorn sprider sig
De följande månaderna drabbades Gevaudan av rena monster-epedimin. Män och kvinnor som rörde sig ensamma på landsbygden blev överfallna och dödade. Särskilt boskapsskötare och de som vallade får var utsatta för attacker. De flesta offren var barn eller yngre människor. Det verkade också som om Besten fördrog att anfalla just människor; för det mesta undgick djuren attacker. Besten dödade de flesta av sina offer genom att krossa deras huvuden med sina käkar. Vanligen dödar rovdjur genom att hugga om halsen eller nacken på sina byten. Ibland åt Besten av sina offer, ibland anföll den bara för att döda. Kroppsdelar från människor kunde hittas strödda över hela landsbygden. Ett fåtal överlevde attackerna, bara för att sedan tappa förståndet. Alla beskrev i stort sett Besten på samma sätt som flickan från Mercoire-skogen.
Det talades om att Besten var en "loup-garou", en varulv. När man hade skjutit mot odjuret tycktes det oberört. Alla visste ju att endast silverkulor bet på en varulv. Man undrade också om det fanns flera bestar, eftersom monstret ibland verkade ha dykt upp på flera platser nästan samtidigt. I vilket fall betraktades Besten mer och mer som ett övernaturligt väsen.

Träffande skott
I oktober 1764 fick två jägare syn på Besten och sköt mot den på knappt 10 meters håll. Odjuret föll, men reste sig genast upp igen. Fler skott fällde åter Besten, varpå varelsen med möda reste sig och haltade iväg mot skogen. Ytterligare en runda skott slog odjuret till marken, men det tycktes resa sig igen och försvinna mellan träden. Flera människor försökte spåra monstret och hittade ett långt blodspår som försvann inne i skogen. De flesta var övertygade om att Besten äntligen var död. Men redan nästa dag dödades flera människor igen. Bestens rykte, och skräcken kring den, växte.

Klappjakt
En kapten Duhamel ledde i november 57 av sina soldater i en klappjakt som finkammade Gevaudan. Flera bönder som kände till trakten deltog i sökandet, men utan resultat. Några av soldaterna klädde till och med ut sig till kvinnor för att på så sätt lura fram odjuret. En stor belöning utlystes vilket fick jägare i området att döda över hundra vargar. Men inget av de fällda djuren liknade på något sätt den best som befolkningen beskrivet. Inte heller avtog attackerna. De var till och med särskilt intensiva under den här perioden

Jättevargen
Efter fler blodiga attacker från Besten skickade kungen istället sin personliga vapenexpert, Antoine de Beauterne. Efter en trög start med mycket grubblande och planerande organiserade de Beauterne en stor jakt i september 1765. I en ravin nära byn Pommier lyckades jägarna omringa Besten med sina hundar. de Beauterne sköt varelsen genom ena ögat, vilket tycktes döda den genast. Jägarna blåste i sina horn för att meddela att jakten var över. Just då reste sig Besten och anföll igen, med flera kulor fällde den åter, nu för gott. Det visade sig att det dödade monstret var en jättelik varg av sällsynt typ. Djuret mätte över 180 cm från nos till svansspets. Huvudet var stort med kraftiga huggtänder i det djupa gapet. Det verkade faktiskt som om Besten från Gevaudan mött sin överman, men många var skeptiska. Jacques Denis och hans andra syster Julienne menade att Besten, som de bägge hade mött, var ett helt annat sorts djur. Men jättevargen stoppades upp och skickades till kungen som bevis på att problemet var löst.

Slutet för Besten
Men det var det inte. Hela hösten fortsatte folk att bli dödade i trakten och på juldagen försvann Julienne Denis. Adelsmannen Jean Chastel var vän med syskonen Denis och bestämde sig för att själv sätta stop på fasan på det enda sätt som verkade återstå. Beväpnad med silverkulor och en bibel satte han sig på pass där Besten senast hade setts. Medan han satt och läste högt ur bibeln kom odjuret springande ut mellan några buskar mitt framför honom. Besten stannade upp, till synes överraskad, varpå Jean snabbt höjde sitt gevär och satte två silverkulor i varelsen. Besten rullade runt på marken och låg still –död.

Kroppen av djuret fördes till närmsta stad där man undersökte den. Besten påminde på många sätt om en varg, men var mycket större och hade andra proportioner på delar av kroppen. De flesta som såg den menade att det inte kunde vara en varg. När man sprätte upp magen på Besten hittade man resterna av en ung flicka. Det tycktes bevisa att den "riktiga" Besten faktiskt var död. Djuret stoppades upp och visades upp i traktens städer för en mindre summa i inträde. Till slut ville också kungen se det rysliga underverket, men när kroppen nådde Paris hade den börjat ruttna. Det uppstoppade djuret hade inte konserverats tillräckligt väl och den omtalade attraktionen luktade nu så fruktansvärt illa att den ansågs vara en fara för hälsan. Kungen var så upprörd att han gav order om att kadavret genast skulle grävas ner. En tid senare dödade en annan jägare en jättelik varghona i Gevaudan-trakten. Man trodde att detta var makan till den ökända Besten, och efter att dessa djur fällts slutade attackerna helt.

Mesonychiden Andrewsarchus

Vad var besten?
Eftersom det inte finns något kvar av Besten från Gevaudan är det omöjligt att säga vad den var för ett djur. Det finns en mängd teorier. Många antar att det rörde sig om en jättelik missbildad varg. Några har föreslagit att det var en storvuxen, utdöd släkting till nutidens vargar. Vissa kryptozoologer gissar att det var ett annat utdött djur, en Mesonychid. En förvildad varghund har också föreslagits, liksom förrymda djur som lejon och hyenor. Faktum är att Besten skulle kunna liknas vid en jättelik hyena.

Det har också föreslagits att morden utfördes av en grupp människor. Det märkliga i sammanhanget är att det djur som jägare ibland mött och skjutit på tycktes nästan osårbart. I varje fall kunde Besten återhämta sig snabbt efter att ha blivit skjuten på nära håll. Ända tills Jean Chastel sköt djuret med sina silverkulor, vill säga.

2001 kom den franska filmen Vargarnas pakt, som bygger på legenden om Besten från Gevaudan. Här är odjuret ett jättelikt lejon i monsterlikt kroppspansar och används av ett hemligt sällskap. En annan fransk film (på TV), La bete du Gevaudan (2003) är mer trogen legenden, men fyller också i med mer fantastiska inslag.