 |
| | Vad är UFO? | UFO-historia | Berömda UFO-fall | Konspirationsteorier | Kontaktpersoner | |
 |
||
|
||
 |
||
SUTTON-INCIDENTEN
Den stora, men ganska fattiga familjen Sutton bodde på en rymlig gård utanför Hopkinsville i Kentucky, USA. Gården i sig var ålderdomlig, med elektriskt ljus som enda moderna bekvämlighet. De höll sig för det mesta för sig själva, men natten mellan 21-22 augusti 1955 hände något som kastade in dem i medialjuset. En vän till familjen, Billy Ray Taylor, gick ut till gårdens brunn för att hämta lite vatten runt sjutiden. Då han kom tillbaka berättade han att han sett ett "flygande tefat" landa några hundra meter bakom gården. Suttonfamiljen tog förstås hans historia med en stor nypa salt och menade att om han nu allas sett något måste det ha varit ett stjärnfall. En timma senare började hunden skälla och de två äldre männen i sällskapet, Sutton och Taylorf, gick ut beväpnade för att se vad som stod på. Ur skymningens dunkel tycktes en liten självlysande figur komma gående mot dem. Varelsen var människolik, men hade långa öron stora, glödande ögon och aplikt långa armar med kloförsedda fingrar. Märkligt nog höll han sina armar uppsträckta, precis som om han ville säga "jag ger mig". Men Suttonmännen ville inte vänta på vad som skulle hända härnäst och en av dem öppnade eld. Den lilla figuren blev uppenbarligen träffad men slog bara en märklig kullerbytta, reste sig upp och vände om tillbaka in i mörkret igen. Männen tog sig uppskakade in i huset, bara för att finna att samma figur, eller en liknande, stirrade in genom ett sovrumsfönster. En ny gevärssalva avfyrades rakt genom rutan och varelsen försvann. Taylor och Sutton vågade sig åter ut för att se om några spår fanns kvar, då en varelse på taket sträckte sig ned och rörde vid Taylors hår. En salva från Sutton jagade iväg främlingen. Ytterligare figurer i ett träd, bakom husknuten och på en tunna besköts, utan någon större effekt än att varelserna studsade undan. Då Taylor besköt dem med sin kaliber 22 revolver hördes endast ett metalliskt smällande, som när man skjuter på en plåtspann. Vid elvatiden hade familjen Sutton fått nog. De stuvade in sig i familjens två bilar under bevakning av de två beväpnade männen. Sällskapet tog sig till den elva mil fjärran polisstationen så fort de kunde, för att där berätta sin historia. Poliserna kunde knappast tro på deras historia om "monster från rymden", men familjen var i chocktillstånd, så NÅGOT upprivande hade bevisligen hänt ute på gården. En stor mängd poliser följde med familjen tillbaka hem, men kunde då inte konstatera något mer än att en våldsam eldstrid ägt rum. Det låg patronhylsor överallt och byggnaderna var pepprade med kulor och hagel. Då inga spår efter inkräktare kunde hittas gav sig poliserna så småningom av. Mardrömsnatten tycktes vara över tills ungefär halv fyra på morgonen. Suttons mor vaknade då i sitt rum av att en av varelserna stirrade in genom fönstret. Hennes skrik fick Sutton själv att komma rusande med geväret och en hagelsalva genom rutan jagade bort inkräktaren. Det var det sista familjen såg av de märkliga besökarna. Familjen Sutton betraktades av sin omgivning som enkla, pålitliga människor, knappast den typ som skulle ljuga ihop en rövarhistoria om "marsmänniskor". Faktum kvarstår att något traumatiskt hände på Sutton-gården. Vad det vad som de upplevde är ett mysterium, och händelsen har som bäst förklarats med masshysteri. |
||||||||||
| « Tillbaka |
