|
HAVSORMEN DYKER UPP
Ett av de äldsta monstermysterierna handlar om det finns stora,
okända djur i världshaven. Vi vet fortfarande ganska lite
om vad som egentligen döljer sig i de allra största djupen
och därför kittlar haven ännu vår fantasi. Det
vanligaste havsvidundret är ett orm- eller ålliknande djur
som människor runt hela världen säger sig ha sett.
Historierna om "havsormen" går kanske ända tillbaka
till vikingatiden, eller ännu längre.
Den norska havsormen
 |
Havsormar beskrivna av biskop Pontoppidan.
Den understa bilden visar Hans Egedes orm. |
Ärkebiskop Olof Månsson, mer känd som Olaus Magnus. Berättade i sin jättebok "Historia om de nordiska folken"
från 1555 om den skandinaviska havsormen. Den sades vara väldigt
glupsk och kunde snappa både får från landbacken
och människor från fartyg. Olaus Magnus beskrev ormen som
mörk till färgen, försedd med lysande ögon och
en man som täcker nacken. Det märkliga är att till
denna dag, även i moderna rapporter, stämmer beskrivningarna
av sjöormar oftast med denna bild. Olaus Magnus hade själv
aldrig sett någon havsorm men verkade tro på alla historier
om odjuret han fick höra.
Den första riktigt nedtecknade rapporten kan vara den norska
missionären Hans Egedes upplevelse utanför Grönland
1734. Ett jättelikt spolformat havsdjur dök upp ett stycke
från missionärens skepp och blåste ut en kaskad vatten.
En lång stjärt piskade upp vågorna en bit från
resten av kroppen. Egede beskrev kroppen som lika tjock som skeppet
och åtminstone tre-fyra gånger så lång. Huvudet
var långsmalt och nådde så högt som till mastkorgen.
Vidundret avbildades av en medresenär vid namn Bing, vars teckning
blivit publicerad och kopierad i många böcker.
Havsormen i domstol
 |
| Var det egentligen det här Hans Egede såg? En jättebläckfisk vid havsytan. |
Egedes kollega biskop Pontoppidan tog med havsormarna i sin "Norges
naturlige Historie" från 1753. Han använde bland annat
Bings teckning som underlag till sin beskrivning av djuret. Pontoppidan
konstaterade att knappt ett helt år gick utan att någon
rapporterade ett möte med havsorm. 1752 blev kapten Lorenz von
Ferry utfrågad av domstolen i norska Bergen angående en
historia han ofta berättade om ett havsormsmöte. Domstolen
ville klargöra om kaptenen gick omkring och spred lögner,
något som knappast passade en man i hans position. Pontoppidan
kom till hans försvar och läste upp en nedtecknad beskrivning
av djuret, som kaptenen gjort kort efter han sett det. Von Ferry menade
att ormen var svart till färgen, med hästliknande huvud,
stora mörka ögon och slingor som en man, vilka löpte
längs nacken. Von Ferry hade skjutit mot djuret och då
fått det att dyka. Även två andra besättningsmän
trädde fram och svor ed på att historien var sann. |
