Sumerisk man med typiskt skägg och frisyr.

Sumererna är ett av världshistoriens viktigaste folkslag. Deras kultur utvecklades i Mesopotamien (nuvarande Irak) och gav upphov till en mängd viktiga saker och vetenskaper. Bland sakerna kan man hitta sågen, spiken, hammaren, limmet, hjulet, stövlar, sandaler, seglet, vattenkanalerna och vattenreservoarerna. Bland vetenskaperna utvecklade sumererna skrivkonsten, astronomin, matematiken, tideräkningen, jordbruket, konstbevattningen och byggnadskonsten. Man brukar säga att de sumeriska städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur var de första städerna i människans historia. Sumererna har också stått för de allra första bevarade litterära verken.

Sumerernas civilisation tar sin början cirka 5000 före Kristus. Man gissar att de kom till Mesopotamien från Indusdalen, där den mäktiga floden Indus rinner. De första sumererna var jordbrukare som arbetade hårt med att försöka få kontroll över floderna Eufrat och Tigris. Man ville kunna använda flodernas vatten för att ge liv åt grödorna och dessutom försöka hindra översvämningar. Dessa ansträngningar verkar ha skapat en större och mer organiserad civilisation än andra jordbrukssamhällen.

Den så kallade "Gröna skäran" där det fanns odlingsbar mark.

Flera små städer formades under den så kallade Ubaidperioden mellan 5000 - 4000 år före Kristus (f Kr). De olika städerna började handla med varandra och man byggde tempel för att tillbe sina gudar.

En relief av sumerernas största hjälte - Gilgamesh.

Under Urukperioden (ca 3000-talet f Kr), döpt efter den viktigaste staden Uruk, hade städerna vuxit till att rymma ungefär 10 000 invånare. Det var nu sumererna började använda symboler för att teckna ned händelser. Bildskrift och kilskrift skrevs med spetsiga verktyg på lertavlor, som torkades och förvarades i städernas tempel. Flera viktiga uppfinningar såg dagens ljus, som plogen, seglet och hjulet.

Under den gammalsumeriska tiden (ca 2900-2300 f Kr) var den sumeriska civilisationen uppdelad i flera stater, men en stad som centrum i varje stat. Det verkar som om prästerskapet styrde mycket av vad som pågick i dessa stater. Stadsstaterna låg ofta i krig med varandra om markområden. Detta gjorde att staterna blev försvagade och sumerernas grannar akkadierna kunde till slut gå in i Mesopotamien och ta över makten.

Detta inledde den gammalakkadiska tiden, då akkadiernas kung Sargon tog makten över både Sumer och Akkadien. Under sin regeringstid lyckades han sträcka ut det gemensamma riket ända till Medelhavet, men då han dog efter 56 år som härskare föll hela väldet samman.

2100 f Kr påbörjades den så kallade nysumeriska tiden. Då tog sumerer åter makten under ledning av härskaren Ur-Nammu. Han ledde det som kommit att kallas den tredje dynastin av Ur, vilket var den tid då det sumeriska riket bredde ut sig som mest. Detta var också sumerernas sista blomstringstid. Detta storhetsvälde fick sitt slut när folkslag från andra delar av Mesopotamien invaderade Sumer. Det sumeriska folket beblandades med andra folk och blev en del av det Babyloniska riket, som började bildas ca 2000 f Kr.