Kust- och bottenfiskar
De flesta fiskar håller sig nära bottnen eller i vattnen kring kusterna. Där lever också mängder av andra djur som koraller, maskar, blötdjur och kräftdjur.
Det finns också gott om växter, vilka är viktiga gömställen för många fiskar och deras rom. Vattnet är också varmare där det är grunt.
Aborrefiskar
Det här är en stor fiskfamilj. Den mest kända är förstås den vanliga abborren, som man hittar i sötvatten. Den har flera storvuxna släktingar som lever runt om i världshaven. Alla abborrfiskar är rovdjur. De håller sig oftast kring växter på bottnarna.
Grouper
Längd: Upp till 1,2 m
Atlanten och Stilla havet
Grouperna tillhör gruppen havsabborrar. De håller sig mycket nära steniga bottnar och kan också bygga sig bon bland stenarna. De är långsamma, nyfikna och sällskapliga fiskar som gärna låter sig matas och klappas av dykare.
Äldre groupers verkar bli försiktigare och mer tillbakadragna. Groupern har ett kraftigt huvud med en mycket stor mun.
Bass
Längd: Upp till 90 cm
Atlanten och Stilla havet
Bassen, eller den amerikanska havsabborren är en populär sportfisk i USA. De har därför planterats in längs många kuster. På många ställen i världen, särskilt Medelhavet, odlas bassen som matfisk.
Gärs
Längd: Upp till 25 cm
Atlanten
Gärsen är snarlik abborren och hittas i både söt- och saltvatten. På huvudet har den slemgropar som gett den smeknamnet ”snorgärs”.
Gärsens ryggfena är lite giftig och man kan drabbas av envis klåda om man sticker sig på fenans taggar.
Gädda
Längd: Upp till 1 m
Östersjön
Gäddan är egentligen en sötvattensfisk, men hittas ofta i grunt vatten som är bräckt. Gäddan är Skandinaviens mest rovgiriga fisk och kallas passande nog för ”sötvattenskrokodilen”.
Det mesta som kommer i gäddans väg försvinner ner i dess mage, fiskar, grodor, fåglar och fiskedrag. Den är mycket stark och en populär sportfisk. Man kan tillaga många läckra maträtter av gäddan, men den innehåller rysligt mycket ben.
Ålar
Ålarna är alla ormliknande, starka och tåliga fiskar som hittas i både salt- och sötvatten. De är allätare och kan klara sig länge på land innan de kvävs. Ibland kryper ålar upp på land självmant för att flytta sig mellan olika vattendrag.
Ålar har en slemmig hud som det mycket svårt att gripa om dem. Den vanliga ålen är en uppskattad matfisk i Europa. Även havsålen äts i många länder.
Vanlig ål
Längd: 30-120 cm
Europa
Den vanliga ålen, som också kallas europeisk ål, lever 7-12 år i floder och sjöar, innan den ger sig ut på en enorm vandring till havs för att para sig. Det är till Sargassohavet i centrala Atlanten de beger sig.
När de små ållarverna kläckts tar det tre år för dem att simma tillbaka till de sötvattensdrag som föräldrarna kom ifrån. Ållarverna ser ut som långa löv av glas. De är med sin genomskinlighet bra kamouflerade i havets dunkel.
Havsålen
Längd: Upp till 3 m?
Atlantens kuster
Kallas också konger. Det här är den största av ålarna och har ofta misstagits för sjöormar och andra havsodjur när den kommit simmande vid ytan. Havsålarna går ut på djupt vatten när de ska leka. I Sverige hittar man havsålen längs västkusten från Kullaberg i Skåne och uppåt.
Muräna
Längd: Upp till 1,8 m
Östra Atlantens kuster och Medelhavet.
Muränan har rykte om sig att vara både mycket ilsken och väldigt giftig, men det är överdrivet.
Muränorna ligger inkrupna i klippskrevor för att både lura på byten och skydda sig. Om den störs i detta gömställe kan den bli arg, men ofta kan dykare närma sig den utan att ha något att frukta. På ställen i Medelhavet där folk ofta dyker har de blivit vana vid människor och kan till och med matas från handen. Muränans favoritmat är bläckfiskar, men den äter också krabbor och andra kräftdjur. Käkarna är kraftiga och gjorda för att bita genom både segt kött och hårda skal.
Under antiken i staden Rom hade rika människor muränor som husdjur i bassänger. En dam hade en muräna som bar ett halsband med diamanter och rubiner!
Ibland används muränan till mat, men det kan finnas ett gift i köttet som gör människor illamående och som gör stämbanden stumma.
Ormål
Längd: Upp till 40 cm
Atlanten
Ormålen är mycket smal och har en spetsig stjärt. När den känner sig hotad borrar den snabbt ner sig med stjärten före i bottnen. När de ligger och kurar i sina gömställen kan de liknas vid ormar, men de är helt ofarliga.
De flesta arter av ormål hittas i korallrev och på mycket grunt vatten. Några av dem tar sig in i floder och kan alltså också leva i sötvatten.
Rörål
Längd: Upp till 50 cm
Stilla havet och västra Atlanten
Rörålen har tagit steget längre än ormålen och lever nästan uteslutande i rör de gräver i bottnen. Här bor de i ganska stora kolonier med ofta över 100 djur. Rörålen sticker upp större delen av kroppen ur röret och fångar förbisimmande smådjur.
Ätandet börjar med ett "morgonpass" fram till middagstid. sedan ligger ålarna nere i sina rör och vilar till ungefär tretiden på eftermiddagen, då de åter kryper fram för att äta. Under natten sover de nere i sina rör. Under parningen drar hannarna omkring i kolonin och hälsar på honorna, som stannar i sina rör.
Skärfläcksål
Längd: Upp till 60 cm
Atlanten
Skärfläcksålen har fått sitt namn efter dess nos, som liknar näbben på fågeln skärfläcka. Till skillnad från sina släktingar lever den på ungefär 1000 m djup i havet.
Kroppen är väldigt tunn och ömtålig. Svansen kan ibland bli så smal och lång att den inte syns i vattnet. Skärfläcksålen lever av mestadels räkor, som den ofta fångar genom att gripa räkan i känselspröten.
Ål-liknande fiskar
De här fiskarna är på intet sätt släkt med ålen och inte ens med varandra. Men de lever längs bottnar och i klippskrevor liksom många ålarter, och de har en viss snarlikhet.
Tejstefisk
Längd: 20 cm
Atlanten och Stilla havet
Det här är långsmala smidiga fiskar som man också hittar längs Sveriges västkust. Tejstefisken lever som enstöring och jagar små kräftdjur och maskar i mycket grunda vatten. Om den blir kvar på bottnen efter ebb kryper den in under blöt tång och överlever där tills det blir flod igen.
Tånglake
Längd: 30 cm
Atlanten
Tånglaken, eller ålakusen som den också kallas, hittar man på Västkusten här i Sverige. Det är en mycket tålig fisk som också hittas i Arktis iskalla vatten. Många arter av tånglake föder levande yngel.
Vanligen hittar man den tryckande under stenar eller nedgrävd i bottensanden.
Havskatt
Längd: Upp till 1,2 m
Atlanten
Havskatten är en avlång fisk med stort huvud och rysliga tänder. Om sommaren ligger den på lur bland klippor på runt 20 m djup, medan den vintertid ger sig ut till djup på upp till 400 m. Havskatten lever av djur med hårda skal, som musslor och krabbor. Tänderna är stora och vassa, och får havskatten att se farligare ut än vad den är.
Människan har inget att frukta och fiskar havskatten med bland annat trål för dess goda kött. När man säljer havskatten i butik har man kapat av det fula huvudet och kallar den kotlettfisk, ett namn den delar med marulken.
Rörmunnar
Rörmunnarna har alla långa, trumpetliknande trynen och benringar som ligger strax innanför skinnet. Dessa ben fungerar som en skyddande brynja. Några få familjer lever i sötvatten. Kantnålar och sjöhästar säljs också som akvariefiskar.
Sjöhäst
Längd: 10 cm
Europas atlantkust och Medelhavet
Det här är den mest kända rörmunnen. Sjöhästarna är stillsamma simmare som tar sig fram med små, virvlande fenor. När de simmar ”står” de upp istället för att ligga ner som de flesta fiskar. Några arter är mycket färggranna, andra grå, svarta eller beiga. Sjöhästarna äter mestadels små kräftdjur som de suger in i munnen.
Honan lägger sina ägg i en ficka på hannens mage, där ynglen sedan kläcks. Sjöhästarna fångas inte till mat, men säljs torkade som turist-souvenirer i många länder. På vissa ställen har handeln med torkade sjöhästar nästan utrotat djuren.
Flikfisk
Längd: Upp till 25 cm
Stilla havet
Denna spöklika släkting till sjöhästen hittas nästan bara längs Australiens södra kust. Den glider omkring bland flytande växtdelar där den nästan blir osynlig tack vare sitt utseende. Flikfisken samlar äggen på ryggen.
Kantnål
Längd: Upp till 45 cm
Alla tropiska och tempererade kuster
Kantnålarna hittas även i svenska vatten ibland. De har inget ekonomiskt värde för människan och kan således föra ganska bekymmersfria liv. Liksom hos sjöhästarna ruvar hannen äggen. Kantnålarna har inga fjäll utan täcks av benplattor med skinn emellan.
Kornettfisk
Längd: Upp till 1,2 m
Alla tropiska hav
Kornettfisken tillhör familjen trumpetfiskar. Namnet har de fått av att de spärrar upp munnen till en tratt när de ska svälja sina byten.
Kornettfisken gömmer sig gärna i stim bland långsamma, ofarliga fiskar för att lättare smyga sig på mindre fiskar.
Knivfisk
Längd: 15 cm
Stilla havet
Knivfiskarna simmar med huvudet nedåt och ser därför ut som dolkblad när de rör sig genom vattnet. De tar sig oftast fram i mindre stim. När de bråkar varandra vänder de vassa magarna mot varandra och tacklas.
Snäppfisk
Längd: Upp till 25 cm
Alla tropiska hav
Snäppfiskarna är de av rörmunnarna som har den mest ”normala” fiskkroppen. Den simmar oftast som en vanlig fisk fast något framåtlutad. Den kan också simma baklänges.
Man tror att de använder sig av sin vassa ryggfena för att försvara sig. Då simmar den snabbt baklänges under en anfallande fisk.
Ulkar
Ulkarna är extremt anpassade bottenfiskar. Deras bröstfenor fungerar lite som ben och kroppen med sitt skinn är ofta formad så att den ska smälta in i omgivningen så mycket som möjligt. De är alla glupska rovfiskar och knappast särskilt vackra fiakar.
Marulk
Längd: Upp till 2 m
Nordatlanten och Medelhavet
Marulken har ett stort huvud med en bred, brevlådeliknande mun. När den jagar ligger den tryckt mot bottnen och viftar med det ”metspö” av skinn som sitter strax ovanför munnen. Nyfikna fiskar tror att de har ett bytesdjur framför sig, men hamnar själva i marulkens gap.
Marulken är väl kamouflerad på bottnar med växtlighet. Kroppen täcks av hundratals skinnflikar som får marulken att likna en klump tång. Man får säga att marulken är en extremt ful fisk, men med ett mycket välsmakande kött. När den säljs i fiskbutiker har man knipsat av det rysliga huvudet och kallar den för ”kotlettfisk”.
Tångulk
Längd: Upp till 40 cm
Alla tropiska hav
Tångulkarna hittar man ofta bland korallreven där de gör sig osynliga bland färggranna växter och koralldjur med hjälp av sina många hudflikar.
De lever som marulkarna gör genom att gömma sig och lura andra fiskar i sitt gap med ”metspö”. I Sargassohavet hittar man en tångulk som klamrar sig fast vid drivande växter.
Fladdermusfisk
Längd: Upp till 50 cm
Stilla havet
Fladdermusfiskarna håller sig i riktigt grunda vatten där de kan gräva ner sig i bottendyn. De går över bottnen på sina bröstfenor istället för att simma.
När de anfaller sina byten tar de snabba skutt framåt, ungefär som en groda. Fladdermusfiskens ”metspö” är bara framme när den jagar och fälls in under den spetsiga nosen.
Taggfeniga fiskar
Det vetenskapliga gruppnamnet "taggfeningar" innehåller abborrarna och många andra familjer. Just de vi kallar taggfeniga här är extra taggiga och har fenor som man egentligen ska passa sig för.
Spetsarna på fenorna är mer eller mindre giftiga, och det händer ofta att badare trampar på dem, eftersom många av dessa fiskar gräver ner sig i bottensanden.
Smörbult
Längd: 5 cm
Alla tempererade hav
Smörbultarna är en av världens bäst anpassade fiskfamiljer. De hittas runt hela världen i både söt- och saltvatten. De ligger oftast och trycker mot bottnen i väntan på förbisimmande smådjur. Några smörbultar kan bli riktigt riktigt små. I Afrika finns en art som simmar in i urinröret på snoppen hos badande män.
Boleophthalmus
Längd: 10 cm
Indiska oceanen
Den här smörbulten är nästan på pricken lik slamkryparen, en sötvattensfisk som lever mer tid på land än i vattnet. När vatten drar sig tillbaka under ebb stannar Boleophthalmus kvar på den leriga bottnen.
Gälarna hos Boleophthalmus är inte lika långt utvecklade som hos andra fiskar och den kan obekymrat andas luft ovan land. De gräver tunnlar i strandleran där de kan krypa in och vila. När de blir uppretade kan de utföra snabba skutt med fenorna utspärrade.
Skyggfisk
Längd: 15 cm
Varma och tempererade hav
Skyggfisken tillhör familjen slemfiskar som man hittar på många ställen i världen. De saknar fjäll och täcks istället av ett skyddande lager slem.
Skyggfisken är den vanligaste medlemmen av släktet. Den håller sig gärna längs klippor i lågt vatten, där den kan suga sig fast vid stenar med underläppen. Här väntar den sedan på att kräftdjur ska dyka upp. Det händer ofta att skyggfisken blir kvar bland stenarna under ebb, men den är mycket tålig och kan klara sig en tid på land.
Sjökock
Längd: 23 cm
Alla varma och tempererade hav
Sjökocken gräver ner sig i sandiga eller gjyttjiga bottnar till bara ögonen och nosen sticker upp. Här ligger den sedan på lur för att jaga kräftdjur och blötdjur.
Sjökocken har en underlig avlång kroppsform med ett sort huvud med köttiga läppar. Den är ofta rätt färggrann med segelliknande fenor. Liksom slemfiskarna har den inga fjäll, men skyddas av en genomskinlig sörja på skinnet.
Fjärsing
Längd: 30 cm
Atlanten
Fjärsingarna har både giftiga fenor och en gifttag på gällocken. Giftet är inte dödligt farligt men det gör rejält ont att bli stucken. Fjärsingarna gräver ner sig när de jagar, därför händer det att folk trampar på dem.
I antikens Medelhavskulturer för över 1000 år sedan beskrev man fjärsingen som en sorts drake och menade att de fiskar som fångades egentligen bara var yngel.
Man kan äta fjärsingar som lever på sandbottnar. De på dybottnar smakar rysligt.
Stjärnkikare
Längd: 30 cm
Varma och tempererade hav
Stjärnkikarna är troligen släkt med fjärsingen. De tillbringar också större delen av dagen nedgrävda i väntan på att byten som fisk och kräftdjur ska simma förbi.
Stjärnkikarna har två effektiva hjälpmedel i sin jaktmetod; ögonen, som pekar rakt uppåt och en maskliknande skinnbit på tungan, som de viftar med. Stjärnkikarna kan hela tiden hålla koll på vad som rör sig ovanför dem och kommer det ett lämpligt byte lockas detta nära munnen med hjälp av "masken".
Stjärnkikarna har också giftiga fenor och en extra giftig tagg på gällocken.
Rötsimpa
Längd: Upp till 50 cm
Atlanten
Simporna är en stor fiskgrupp som sträcker sig över hela Atlanten och dessutom in i några omgivande hav. De har alla långsmala kroppar med stora, ofta tagiga huvuden och stora, vingliknande fenor. Taggarna på simpornas fenor är lätt giftiga och det kan svida rejält om man sticker sig. De lever alla av vad de hittar på bottnar och kan få in ganska stora byten i sina breda munnar.
Rötsimpan trivs kring bryggor och hamnar. Man hittar den ofta i gamla båtvrak och också i tångruskor, där den nästan blir osynlig. Plockar man upp rötsimpan grymtar den. I Norge och på Grönland är den en omtyckt matfisk.
Flygsimpa
Längd: Upp till 20 cm
Atlanten
Flygsimpan har extra stora bröstfenor, vilka faktiskt kan användas (som namnet antyder) till att få upp fisken i luften under kraftiga hopp över vattenytan. Annars kryper de omkring på bottnen där de hämtar all sin föda.
Knorrhane
Längd: Upp till 45 cm
Atlanten och Medelhavet
Kallas också knot. Knorrhanen hittas på steniga bottnar där den äter andra bottenlevande fiskar, samt blötdjur och kräftdjur. Från bröstfenorna går det ut fingerliknande tentakler, som används till att känna efter djur som kan ligge nedgrävda i bottnen.
Knorrhanen har fått sitt namn efter ett knorrande läte som den utstöter med hjälp av simblåsan. Det hörs särskilt tydligt när fisken kommer upp på land.
Knorrhanen är en god matfisk som i ofta fiskas i Skagerack och Kattegatt.
Sjurygg
Längd: Upp till 63 cm
Atlanten och Stilla havet
Sjuryggen är ännu en ful fisk som smakar gott. Honan är alltid större än hannen och kallas kvabbso. Hannen kallas stenbit, vilket också är sjuryggens namn som matfisk i butiken.
Det är en kraftig fisk med flera beniga rader av vårtor längs kroppen. Den hittas både på djupare vatten och vid klippiga stränder. En del av bröstfenorna växer ihop och bildar en sugskiva som sjuryggen använder sig av för att hålla sig fast vid stenar.
