Skatter

Det går många historier om stora skatter som grävts ner av piratkaptener för att hämtas vid ett senare tillfälle. Kistor fulla med guld, silver och ädelstenar, vilande under sandstränder på Karibiska havets öar. Men de flesta av dessa uppgifter är bara skrönor.

När piraterna hade gjort ett stort kap sålde de av de mesta av bytet för att få mer lätthanterliga pengar istället. Sedan gjorde man i regel av med vartenda öre på sprit, spel och kvinnor. Det var därför de flesta pirater var tvungna att gå tillbaka till sjöröveriet med jämna mellanrum.

Några av dem som var lite mer klipska köpte egendomar, eller stoppade till och med in pengarna i banker. Det finns sjörövarskatter här och där i världen, men de får man dyka efter. De ligger nämligen på havets botten, i vrak efter sjunkna piratfartyg.

Kapten Kidd

Den pirat som oftast nämns i historier om nedgrävda skatter är Kapten Kidd.

Enligt olika legender ska han ha grävt ner skatter i Karibien, Västindien, USA och även Kina. En av Kidds påstådda skatter letar man ännu efter.

Oak Island

På Oak Island utanför Nova Scotia i Kanada ska Kidd ha grävt ner några kistor strax innan han blev infångad.

1795 hittade en 16-årig pojke från trakten en konstig glänta på ön. Alla träden hade sågats ner, utom en jättelik ek. Runt en tjock gren på eken fanns märken efter rep som skavt barken, och strax under såg marken nedsjunken ut. Tillsammans med två kamrater började han gräva på platsen och hittade snart ett gruvliknande schakt.

Pojkarna hade själva inga resurser för att gräva särskilt djupt, men de skattjägare som följde efter lade de kommande århundradena ner stora pengar på att utforska schaktet och hitta skatten.

1970 hade man kommit ner på 66 meters djup, men ännu inte hittat någon skatt! Då sänkte man ner TV-kameror och lyckades filma något som kunde vara kistor. Men då dykare gick ner hittade man inget.

"Skattgömman" på Oak Island har blivit en turistattraktion, men man vet fortfarande inte vad schaktet egentligen använts till.

Klicka på bilden till vänster och titta närmare!

Svartskägg

Svartskägg däremot var ganska flitig på att gräva ned sitt guld. På en av Jungfruöarna finns ett torn kallat "Blackbeard´s tower", där legenden menar att en skatt ska finnas gömd. Många har letat efter skatter på Ocracoke Island, där Svartskägg hade sitt gömställe, men inte hittat något. Det är svårt att tänka sig att piraten skulle varit dum nog att gömma något där.

Det finns en annan plats som är ett bättre ställe att leta på. När Svartskägg hade gift sig med en 16-årig flicka begav han sig till Isles of Shoales utanför New Hamshires kust för att fira sin smekmånad.

Det finns en historia om att Svartskägg grävde ner en stor skatt i silvertackor och mynt på en av öarna. Plötsligt dök en skvadron engelska krigsskepp upp och Svartskägg blev tvungen att ge sig av. Han hade så bråttom att han lämnade frugan kvar på ön, där hon nu fick vakta dyrbarheterna tills piraten kom tillbaka. Det gjorde han aldrig. Hon svalt ihjäl, och driver nu omkring som en vålnad på ön.

1820 hittade en kapten Samuel Haley fem silvertackor nedgrävda på en strand, och sedan dess har flera andra besökt Isles of Shoales i hopp om att bli rika. Man har hittat enstaka guldmynt, men aldrig den stora skatten.

Edward Low

Den ökänt grymme sjörövarkaptenen Edward Low grävde strax innan han försvann ned en skatt på den lilla klippön Isle Haute i Nova Scotia. Detta vet man eftersom man hittat dokument från denna tid som visar skattgömman. Sedan har också delar av skatten hittats.

En annan pirat, Edward Snow, lyckades gräva upp en god del av rikedomarna, men långt ifrån allt. Legenden säger dock att den blodtörstiga vålnaden efter en storvuxen pirat vaktar skatten. Kanske är det Low själv. I alla händelser saknar han huvud, så han ska nog gå att överlista till slut.

Kapten Flood

En typisk sjörövarskatt-historia handlar om piratkaptenen Floods öde. Han valde att gräva ner tre stora kistor med guld och ädelstenar på ön Mona Island, mellan Puerto Rico och Hispaniola.

Han tog bara med sig sin båtsman Ceasar som hjälpreda. Flood hittade en grotta i en lodrät klippvägg, och bestämde att det skulle bli ett lämpligt gömställe. Med gemensamma krafter firade de båda männen ner kistorna i grottan, och täckte för öppningen med buskar. Men Flood ville inte dela sin hemlighet med någon, utan knuffade ut Ceasar i stupet. Övertygad om att hans gamle vän hade slagit ihjäl sig mot de vassa klipporna nedanför, återvände Flood nöjd till sitt skepp.

Något år senare återvände kapten Flood för att hämta lite av förmögenheten. Den här gången gick han iland ensam. När han hittat klippan firade han ner sig själv i grottan. Jodå; skatten låg kvar. Han band fast en av kistorna i repet och gjorde sig beredd att klättra upp igen. Men då han tittade upp mot klippans topp frös blodet till is i hans ådror. Vem stod där uppe, vildögd, skäggig och sliten, om inte Ceasar!

Han hade överlevt sin mardrömsfärd nerför klippan genom att gripa tag i en trädrot strax innan han nådde botten. Nu stod han där uppe och svängde triumferande en rostig huggare. Båtsmannen hotade att klyva skallen på sin förre kapten om han klättrade upp. Ceasar ville ha kistorna istället.

Flood förklarade att en av kistorna redan var fastgjord i repet, så det var bara att dra. När Ceasar började hiva iväg grep den sluge Flood tag i kistans botten och följde med upp. Men just som den råstarke båtsmannen drog skattkistan över klippans kant fick han syn på Flood!

Med ett isande skratt släppte han repet och piratkaptenen for ner i avgrunden med sina dyrbarheter. Mitt framför grottan fastnade repet och kistan stannade. Men Flood, som tappat greppet, fortsatte ner mot de vassa klipporna och slog i backen med en duns. Något ögonblick senare brast repet, och den tunga kistan gjorde mos av det som återstod av Floods sargade kropp.

Vad som hände med Ceasar är okänt, ty man hörde aldrig av honom igen. Däremot ska sjömän ända sen dess hittat guld -och silvermynt på stranden nedanför de klippor där Flood mötte sin död.
Som med så många andra historier av den här typen finns bara ett litet problem. Om bara Ceasar och Flood var inblandade i dramat, vem har sedan känt till deras möte på klippan för att kunna berätta den här historien?