|
CHIPEKWEN OCH ANDRA
 |
| Amerikansk tidning berättar om Afrikas urtidsmonster |
Engelsmannen C E James bodde i 18 år vid Lake Bangeweulu i Kongo
och fick höra många av de inföddas berättelser
om trakten. När han 1919 återvände till Storbritannien
skrev han om sina äventyr i en rad artiklar och böcker. Bland
annat berättade han om de inföddas möten med det vidunderliga
djuret Chipekwe, som verkade likna det monster som Proyart, Hagenbeck
och von Stein berättat om. Den enda skillnaden var ett litet horn
som satt på Chipekwens nos. Just detta horn innehöll långt
finare elfenben än man någonsin kunde hitta i en elefantbete.
Chipekwen var i vanliga fall en fredlig växtätare, men kunde
om den blev trängd uppvisa ett fruktansvärt raseri. Folk
som paddlade kanot blev omkullslagna av den piskliknande svansen,
och, om de inte var snabba nog, nedtrampade. Monstret var inte fullt
så stort som man skulle kunna tro. Själva kroppen var inte
mycket längre än en flodhäst, även om halsen och
svansen sedan ökade på längden rejält.
Just flodhästar verkade vara Chipekwens huvudfiende, och kamper
mellan de bägge kolosserna var inte ovanliga. Vanligen dödade
Chipekwen sina motståndare med skrämmande lätthet. De
döda flodhästarna åts aldrig upp utan lämnades
att ruttna i djungelhettan. Det verkade mer som om Chipweken och flodhästarna
stred för att försvara sina revir.
Järnvägsmonstret
Samma år som James började berätta om Chipekwen, 1919,
tryckte tidningen London Times ett märkligt reportage om kalabalik
vid ett belgiskt järnvägsbygge genom Kongo. Förmannen
Lepagé hade själv berättat i ett brev för tidningen
vad som hänt. Mitt inne i djungeln hade järnvägsarbetarna
stannat upp i sitt arbete för att röja undan buskage som var
i vägen. Plötsligt hade ett vidunderligt djur kommit farande
ur skogen, stångat loket av rälsen och sedan återvänt
in i den täta djungeln. Lepagé hade avfyrat flera skott
mot varelsen med sin elefantstudsare, men kulorna verkade ha gjort liten
skada.
Enligt Lepagé var monstret tydligt reptil-liknande, med fjälligt
skinn, hovliknande fötter och krokodilaktig svans. Huvudet var
märkligast av allt. Ett litet horn pekade ut från nosen,
medan två längre var placerade bakom ögonen. En kragliknande
utväxt låg ner över nacken. Det har funnits ett sådant
djur som Lepagé berättar om -dinosaurien Triceratops. London
Times var den enda tidning som tryckte nyheten. Det finns inga bevis
för att mötet i djungeln någonsin hänt, eller ens
att Lepagé funnits i verkligheten. Kanske hade tidningen bara
hittat på allt själva!?
Fler påståenden
1932 publicerades i tidningen Rhodesia Herald ett fotografi på
ett av urtidsmonstren, knäppt av den svenske plantage-tillsyningsmannen
J C Johansson. Enligt Johansson föreställde bilden en Chipekwe
som tuggar på kadavret av en flodhäst, men fotot är
i själva verket så grötigt att man inte med den bästa
vilja i världen kan avgöra vad det visar.
En av kryptozoologins förgrundsgestalter, Ivan T Sanderson, påstod
sig 1933 ha haft en ordentlig närkontakt med ett Chipekwe-liknande
djur i Kamerun. Varelsen ska ha höjt sin långa hals ur flodvattnet
bara ett stenkast från Sandersons kanot, då han färdades
nerför Mainyu-floden. Han visades senare också ett spår
som sades tillhöra ett djur kallat Mgbulu-eM´bembe av lokalbefolkningen.
|
