Det någon sade

Skriven av Linnea, 12 år från Arvika.

En solig varm sommarmorgon satt hon på altanen och läste en bok ,full av mord,kärlek och oskyldiga människor även kallade häxor men det var bara ett stycke som hon verkligen "läste" Den mening hade hon säkert kollat på i en timme nu. Hon var trollbunden vid den men ändå liv rädd.
" Flickan sprang så fort hon kunde, hennes fötter var svarta av sot medans Hennes blick drog sig bakåt mot de stora eldslågorna. Hon stannade och förbannade hela folkmassan som stog där. Pojken som stog längre bort var hennes kärresta. Han hade en tom blick som svepte över folket, han letade efter nåt men ingen visste vad. Flickan såg honom och spände ögonen i honom. Efter det sprang hon ostoppbar mot elden. Hennes namn var Heidi Adamsdotter , Det sades att pojken var djävulens avkomma"

Heidi ryckte till hon hade läst klart den sista meningen för tionde gången.
Först försökte hon tänka logiskt att det bara vart ett samanträffade. Sen efter femte gången greps hon av panik. Sjätte gången lamslogs hon.
"Hennes namn var Heidi Adamsdotter, Det sades att pojken var Djävulens avkomma. Orden ekade i hennes huvud...


jag ska skriva en bok kanske om det här :)<3