Innerst inne visste jag

Skriven av Monika, 13 år från Stockholm.

Jag var på väg hem från dansen.Det var mörkt och dimmigt.Inte en stjärna sydes till på himlen.Jag skulle ha tagit bussen hem men precis när jag skulle på den märkte jag att jag hade jag glömt busskortet hemma.Då insåg jag att jag behövde gå hem.Jag hade mobilen med mej.Men mamma var ju på jobbet och hon kunde inte hämta mej.Pappa då kunde han kanske vara hemma.Jag ringde hem först och ingen svarade.Nu kom jag på att pappa skulle ju jobba övertid idag..Just idag alltså..Då var det bara att börja gå hem.Jag ville inte gå hem själv, för att det tog 30 minuter att gå hem.Och för det andra så tyckter jag inte om att gå själv så här på kvällen..Något sa mej att jag inte skulle göra det här..Jag tänkte på Mias fest som jag skulle gå på fredag kväll.Det gjorde så jag kände mej mer säkrare att gå här och fick mej att tänka på lite mer positiva tankar.Jag hörde att bilar åkte förbi mej.Jag gick där med huvudet nejbört.Det kanske inte var så smart eftersom jag visste att det kunde hända nåt varsomhelst.Så jag lyfte huvudet.Jag hörde en gammal bil åka bakom mej.Det lät som om den åkte så sakta.Jag tänkte ska jag vågra kolla bak..?Jag gjorde det.Bilen stannade helt plötsligt.Jag började gå snabbare.Men jag sprang inte.Jag hörde att nån gick ut bilen.Sendan öppnades den andra dörren.Jag kollade snabbt bak.Där stod två män.Jag hörde en säga:
-Ser du..?
-aa , ska vi..?
-Visst
-okej
Nu förstod jag vad som skulle hända.Jag såg en kvinna.Hon började att springa.Jag hörde att hon sa nåt.Men inte riktigt vad.Det var alla fall nåt med att de där männen..Akta dej..Då började jag genast att springa.Jag hade ingen kontroll vad som hände bakom mej.Jag såg vad gatan hette.Jag kände igen mej.Min kompis Andrea bodde på den här gatan.Jag såg hennes hus.Jag sprang in på hennes tomt.Jag knackade på…Ingen öppnade jag såg männen dom sprang in på tomten.Jag visste inte vad jag skulle ta mej till.Nu öppnade hon.Jag gick in och smällde igen dörren så fort jag kunde.Jag förklarade vad som hände.Hantaget rörde sej.Jag började att gråtta.Det känndes som om jag inte hade kontroll över nåt.Andrea försökte lugna ner mej.Tillslut torkade jag bort de sista tårarna.Vi gick in på hennes rum och hennes telefon ringde.Det var hennes mamma som sa att hon skulle komma hem om 10-15 minuter.Det knackade på efter 10 min.Jag sa:
-Titta i nyckelhålet & kolla vem det är..
-Men det funkar inte.
Det här var inte bra.Det kunde vara hennes mamma eller de två männen.Hon öppnade.Där stod dom!Jag försökte stänga igen dörren.Men det gick inte nån höll emot.Männen ryckte upp dörren.Den ena tog tag i min arm och sa :
-Följ med mej här.
Jag sa såklart ingenting.Den ena knuffade in mej i baklukan.Jag var trött och nästan sommnade.Men jag vaknade med ett ryck.Bilen stannade.Ena mannen tog mej i armen och vi gick genom en korridår.Tillslut gick vi in i ett litet rum med en säng och ett handfat i.Det här började vara välldigt otäckt.Jag la mej i sängen.Inget annat kunde jag ju göra.Då kom en tår.Jag grät nog tills jag somnade.När jag vaknade var det ganska mörkt.Det ända som släppte in ljus var ett litet fönster.Jag gick till dörren och tog tag i hantaget.Det gick att öppna!Jag smög ut så fort jag kunde.Jag såg utgången.Jag smög ut och tänkte :
-Jag är fri!

Skriven av Monika sandberg 9/3-09