Stjärnorna, en sommarnatt

Skriven av Maxi.

Därute. Finns stjärnorna. För det är sent. Alldeles för sent att gå och lägga sig igen. Alldeles för sent att ta tag i livet. Så varför inte stå. I trappen. Och titta ut. Över en tidig morgon. Eller sen natt. Vad det nu är. Stjärnorna.
Du hade slutat bry dig om världen. Ett stilla sommarregn kom in över staden. Du tittade ut. Där fanns stjärnorna. Klara, vackra sommarnattsstjärnor. Som lös upp natten. Den ljudliga, ljusa stadsnatten.
Jag hade slutat bry mig om världen. Det var sommarnatt. En ljus sommarnatt. Och stjärnorna lös. Jag såg ut. Genom fönstret. Och stjärnorna lös. På dig och mig.
Vi som inte kunde bry oss mer. Vi som inte orkade. Vi som inte bara ville se på. Vi som förstörde för oss själva. Men också vi som fann varandra. Under sommarnatten. Olika delar. Men samma stjärnor.
Jag vill att du viskar. Ut i natten. All din rädsla, all din sorg. Om du gör det, då gör jag det. Vi gjorde denna sommarnatt till vår. Vår egna, ljusa, klara sommarnatt.
Du sa ”Welcome to wherever you are” och ville visa mig världen. Jag sa att jag redan sett den riktiga världen. Du visade mig staden, en sommarnatt. Jag tänkte på dig just då, när jag såg ut i natten. Sommarnatten.
Jag tänker på dig just nu. När jag ser ut. I vintern. Jag tänker på dig varje kväll jag ska sova. För även om du inte vill, så är du allt. Fortfarande. Natten, den var vår. Sommaren, den var vår. Men nu.
Älskar du mig fortfarande? Även om det inte är sommar. För det är vinter. Kall, fuktig vinter.
Därute fanns allt vi ville ha. Stjärnorna, en sommarnatt. Se på dem med mig.