förlorad kärlek bakom en fasad

Skriven av Frida, 14 år från Gävle.

Min första kärlek
Det var någon gång i november för nästan exakt tre år sen, jag gick i femman och vi hade rast. Jag och mina kompisar stod och pratade utan för klassrumsdörren. Det var kallt ute men ändå kom våran stränga lärare och sa åt oss att vi var tvungna att gå ut, vi ställde oss istället utan för kapprumsdörren. Vi stod där och pratade och frös. Killarna spelade bandy precis framför oss. Jag var mer inne i matchen än vad jag och mina kompisar pratade om. Jag har alltid varit sport intresserad, min pappa var fotboll tränare för nåt ungdomslag, och min lillebror spelade fotboll ute på gården när det var sommar och på vintrarna brukade han också spela bandy ute. Det gör han fortfarande ibland, men inte lika ofta som då.

Men tillbaka till ämnet, killarna spelade ju bandy och jag var som trollbunden, det märkte väl mina kompisar också för dom lät mig kolla på och fråga någon gång ibland vad det stod i matchen. Det var då jag såg honom på riktigt för första gången. Han hade lite brunare hy än dom andra killarna, han var inte svart men ljus brun, det såg ut som om han nyligt varit utomlands, men det hade han inte visade det sig, han ögon vet jag inte riktigt vad den är men jag antar att dom är bruna, hans ansikte var jätte gulligt, hans hår var brunt och halv långt, nåt mer vet jag inte riktigt om jag kan berätta, eller kommer ihåg, jo förresten han var rätt så smal och hade nyligen flyttat hit, jag vet inte från vilken stad, men en som jag kände gick i hans klass och hon hade berättat för mig att han var ny in flyttad.

Jag hade inte berättat för någon om att jag var kär i honom, jag trodde antagligen att det bara att det var tillfällig kärlek, så där som det kan vara när man är yngre. Men efter ett tag kunde jag inte sluta kolla på honom. Då hade väl gått några månader då när jag började komma på det. Jag vet inte hur lång tid det tog för mig att förstå att jag verkligen var kär i honom, men ändå var jag små förälskad i andra killar. Jag berättade det först för en av tjejerna i min klass, som jag satt bredvid just då. Vi var väl kanske inte precis bästa kompisar men vi var vänner. Sen någon gång berätta jag det för en annan också, som det kommer handla mer om i slutet.

Men hon som jag berätta det första för om att jag var kär. Hon sa att hon också gilla honom. Sen en gång på vintern så gick hon och jag ner för en trappa från matan. Han gick precis upp för den och jag sa: såg du hur han kolla på mig och hon bara nej han kolla på mig. Också höll vi på så där fram och tillbaka några gånger till jag inte orka mer. Då jag inget mer och hon tröttna också efter ett tag.

Jag fortsatte kolla in honom under hela det året i femman, sen blev det sommarlov och jag tänkte inte mer på honom. Tills en dag i slutet av sommarlovet så skulle jag och hon som jag tafsa med tidigare åka och bada. Efter badet åkte vi hem till mig och så satte vi oss och kolla i skolkatalogen, från den dagen har jag inte kunnat sluta tänka på honom.

Skolan börja igen vi fick en ny och schystare lärare, hon är en av dom bästa lärarna som jag har haft och jag brukar tänka på henne ibland. Även några av mina kompisar bytte skola så jag hade bara en vän kvar, och det är med henne som jag har upplevt en av mina jobbigaste perioder med. Det läsåret började jag i sexan och han i sjuan på högstadiet. Han flytta till en annan byggnad men jag kunde fortfarande se honom ibland. Jag blev som beroende av att se honom, jag lärde mig snabbt vilka dagar jag kunde se honom, även vilka tider. Jag satt alltid och små spana. Nu ska jag berätta om dom mest pinsamma och jobbigaste händelserna.

En dag när vi hade elevens val, en hel dag så hade jag fotboll vi var nere på en äng som vi även brukar ha idrott på. Jag var där nere och spela fotboll, sen kom hans klass ner dit för att ha idrott, jag kunde inte låt bli att snegla dit ibland. Hans idrott sluta och han gick därifrån med sina kompisar. Efter ungefär en halv timme så skulle vi också gå upp, men då för att äta. Han och hans kompisar hade under tiden gått till en affär som ligger mellan skolan och idrotts ängen. Han var ungefär i halva backen tillbaka till skolan när vi börja gå i den. Jag gick före alla, och kom fram en stund innan dom andra. Han och hans kompisar hade stannat på en till affär och han satt utanför och vänta med några av dom på att dom som gått in skulle komma ut. Jag hade gått och satt mig på en sten kan man säga och jag satt och stirra på honom, han kolla även på mig några gånger. Tillslut en gång när han kolla på mig tog jag upp handen och vinka. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av pinsamhet i hela min kropp. Nästan precis efter att jag vinkat så börjar dom andra som var på änge komma, jag kollar på dom, på han, på dom och så vidare till dom är framme vid mig, och går vidare med dom in i matan.


En annan dag några månader efter det där, så gick jag och min kompis ner från matan med en annan tjej i våran klass. Hon och jag börja diskutera om nåt och jag blev irriterad på henne. Jag gick ifrån dom och gick satte mig bakom ett hus. Där jag fick sitta ifred. Tjej och min kompis ringde mig två gånger tror jag och fråga vart jag var och om dom skulle komma. Jag sa bara att jag ville vara ifred och om dom ville hitta mig fick dom leta. Några minuter senare fick jag ett meddelande från min kompis och hon fråga om det handlade om honom, den frågan fick mig att börja grina jag klarade nästan inte av och svara henne. Jag henne komma och berättade vart jag var. Hon kom och vi satt där ett tag och prata om vilket svin han var, men jag hade svårt att sluta grina. Tårarna bara rann ner för mina kinder, jag hade inte gråtigt om honom tidigare. När det var dags för lektionen att börja gick min kompis och prata med läraren, dom kom och hämta mig och jag fick frågan om jag ville sitta i ett annat rum och lugna mig, och det ville jag.

Varför jag blev så besatt tror jag var för att jag såg honom kolla mot mitt håll, varje gång trodde jag att han kolla på mig och eftersom jag trodde det trodde att han gilla mig så blev svårt att inte kolla. Jag hade även en bild av honom i huvudet om hur han var, men bilden stämde inte alls med hur han var i verkligheten, inte ens ansiktet var rätt, och på så sätt fick jag en bild och förknippa den killen i mina tankar med honom. Han blev min dröm kille.

Sen efter dom där händelserna hände inte så mycket mer än att jag kolla på honom, han kolla på mig, och jag tänkte skit mycket på honom. Sommarlovet kom och jag tänkte på honom och att jag skulle börja på högstadiet i samma byggnad som han. Under den sommaren bestämde jag mig för att jag skulle försöka att släppa taget om honom. Men när skolan börja var han fortfarande kvar i mina tankar. Det var svårt i början, man jag släppte honom mer och mer. När det gått två och ett halvt år sen femman behövde jag inte längre tänka på honom. Jag hade lämnat honom och mitt hjärta började läka.

Nu tre år senare från femman räknat, så blir jag fortfarande nervös när jag ser honom men inte alls som när jag var kär, han var trots allt min första kärlek och fick mig verkligen att känna smärta. Jag grät till och med ibland om nätterna. Jag kan fortfarande kolla in honom lite, men han brukar slänga en blick på mig också. Trots allt så tillbringa han två och ett halvt liv i min hjärna.