Anden i glaset

Skriven av Nattis, 12 år från Stockholm.

När jag var 13 år körde jag och min kompis anden i glaset. Vi tänkte ju att någon gång måste ju bli den första!
Så en kväll när min mamma och pappa skulle gå till några gamla kompisar på middag så ringde jag min kompis,jag ville ju inte vara ensam i vår stora villa..
Och när min kompis och jag började köra, så var klockan redan 12. Min kompis som är rädd för spöken kommer då på att det kanske inte är så smart att köra det vid midnatt..Men jag brydde mig inte om henne och fortsatte att släcka lamporna och sedan tända ljus på bordet där vi skulle spela.Och då startade vi med att ställa frågan; Mäktiga ande,vem är du och är du här nu?
Och det skulle vi inte ha gjort för precis när vi sa det så slockande ljusen och det blev kolmörkt.Plötslig hörde jag min kompis skrika, men skriket varade i en halvsekund och sedan blev det helt tyst. Sedan hörde jag bara en duns och sedans svartnade det för ögonen..

Två dagar senare vaknade jag upp i mitt rum och bredvid min säng satt mamma och pappa.
-Gumman hur mår du?,frågade mamma
-Har du ont någonstans?,frågade pappa
-Jag mår bra och nej, jag har inte ont någonstans..
-Hur kunde du komma på något så dumt som att spela anden i glaset helt själv!? skrek mamma med gråten i halsen
-Själv? Jag var inte själv, jag var med Ellsie!
-Men när vi fann dig på köksgolvet avsvimmad så fanns där bara du!
-Men hör du inte, jag var inte själv! Jag ringde ju Ellsie så att hon kunde komma över till mig så att jag slapp vara ensam! Sa jag med en förrvirrad stämma

RIIING!RIINGG!!!!

-Jag svarar!! Sa pappa och rusade nerför trappen

-Det var Ellsies mamma, Elsie är inte hemma och hon undrade om vi visste var hon var..

-Hon var här igår jag lovar!
-Du kanske trodde att hon var här men det var hon inte!

Två dagar senare hade Ellsie fortfarande inte kommit tillbaka, och polisen had varit hemma hos oss och letat efter spår men det enda man hade hitta var ett av hennes armband utanför dörren.....

Ellsie återfanns alldrig men jag vet att hon var hemma hos oss den kvällen..
Och även om hon inte är synlig så finns hon där..Bakom ett stort draperi eller under ett bord..
Och när du är ensam hemma hon stiger fram och sätter sin hand på din axel och sedan får du också vandra såsom hon gör än idag..
Vem vet?
Hon kanske står utanför din dörr eller kanske just bakom dig just nu??