Sjöjungfrun

Skriven av Maja, 10 år från Norrköping.

Tara älskade att bada i Nektarinens sjö. Den heter så för att sjön är omringad av nektarinträd. Det var aldrig fel att ta ett dopp i den svalkande sjön. Men det var och hade alltid varit något mystiskt med Nektarinens sjö. Det fanns en myt om sjön, men den trodde inte Tara på. Det sas att det fanns en sjöjungfru i vattnet som hade förfört pojkar i 16-18-årsåldern. Hon hade hoppat upp på en sten och slängt fram det blöta, blonda håret framför brösten och pojkarna hade dykt efter sjöjungfrun, men aldrig kommit tillbaka igen. En dag blev Tara lite nyfiken på myten, fast hon ändå visste att den inte var sann. Hon hade suttit på Nektarinbryggan och väntat på sjöjungfrun. Helt plötsligt så dök något upp ur vattnet och satte sig på den så kallade "Sjöjungfrustenen". Där satt en livs levande sjöjungfru. Tara visste precis vilken sjöjungfru det var. Sjöjungfrun, som hette Mikalea, trodde att det bara var killar som satt på bryggan, men när hon såg att Tara satt där så blev hon skräckslagen. Hon försökte snabbt dyke ner från stenen, men Tara hade hastigt simmat ut till stenen och höll fast Mikaela. Hon tog sin vattentäta kamera och tog ett kort på Mikaela. Då började Mikaela helt plötsligt att gråta, och sedan så flöt hon ihop. Hennes överkropp blev till sand, men fenan var kvar på stenen. Tara puttade snabbt i sanden och fenan i vattnet. Några sekunder senare dök sjöjungfrun upp igen. Tack så mycket, Tara, sa hon och Tara var så stolt över sig själv.

Slut