Spöket...

Skriven av Linda Johansson, 12 år från Helsingborg.

Jag stod intryckt i väggen med handen hårt om Cassandras. Mitt hjärta dunkade fasligt snabbt, och jag tog några djupa andetag.
- Var är spöket? viskade jag och svepte blicken över rummet.
- Jag vet inte, svarade Cassandra. Jag kastade en blick på alla andra i rummet. Jag och Cassandra var på disco i vår gympasal och plötsligt hade någon skrikit: Ställ er mot väggen, ett spöke flyger rundor här inne. Först började jag skratta, jag trodde det var ett skämt. Men sekunden efter flög något förbi mig, och jag tryckte in mig i väggen. Så nu stod vi här, alla barnen, vettskrämda.
- Cassandra, gör någonting, pep jag.
- Jag? Gör det själv! fräste Cassandra. Hon brukar inte vara så arg, men eftersom hon var rädd blev hon det.
- Men vänta lite nu, sa Rickard. Han kisade upp mot himlen och fick syn på en helikopter som lös in genom fönstret.
- Det är ju helikoprarna som gör att det ser ut som spöken, fortsatte han. Jag pustade ut, en brast alla i skratt. Så, alltså, nästan allting kan se ut som spöken...