Svartsjuka och otillänglig kärlek

Skriven av Linnea, 13 år från Malmö.

Jag log när jag tänkte på honom. Hans blåa ögon och det toviga bruna håret. Jag hade nog aldrig känt så mycket för någon i hela mitt liv, inte på det sättet. Jag tittade på klassfotot. Där stod han. Victor med armen om den lilla vidriga apan Johanna. Hur skulle jag någonsin kunna få honom? Johanna log in i kameran. Hennes raka mörka hår föll ner i ögonen på henne, som var klarblåa. Jag däremot var raka mottsatsen. Jag hade lockigt blont hår och intensivt gröna ögon. Men ändå, det var inte mitt fel att jag älskade någon som inte var tillänglig! Och faktiskt, i kärlek är krig tillåtet, det var därför jag gjorde som jag gjorde. Det var när jag skulle bytta om i omklädningsrummet när det var gympa som jag hittade den. Boken menar jag, för svartsjuka och häxkonster. Ja det är sant! så hette den. Jag visste med en gång vad jag vill göra. Och det var då det började, asså efter jag hittat kapitlet med kärleks drycken och Makeovern! Jag började med kärleks-dryckens ingredienser:
Kärleksdryck:
mossade gelé hjärtan 10st
1/2 dl socker
1 dl sirap
2 droppar röd karamell färg
ps. för bättre verkan lägg i en mus/rått-svans!
Drick 1 glas själv och ge det andra till din käraste!

Det var ju inte så svårt! Vi hade ju alltid döda mös i källren ändå så..... Hehe. Då var det nästa recept:
Makeover-dryck:
4 matskedar sirap
2 krossade jordgubbs karameller
1 klick läppglans
3 skedar strössel
ps. för bättre verkan två skopor ögonskugga! Drick dena dryck endast själv eftersom den anpassar sig bara efter din inersta "önske-look"!

Det verkade ju inte heller svårt tyckte jag så jag startade med en gång. Plötsligt var allt färdigt och jag hällde dryckerna i vars en flaska. Jag började med makeover-drycken. På två eller kanske tre klunkar hade jag druckit upp den. Blää! helt ärligt smakade den... Blä! Efter ett tag kände jag hur det började klia på näsan och...Detta är lite pinsamt men..hm brösten. Det sved i ögonen och luktade aprikos i rummet. Jag vaknade med ett ryck. Nu, nu var det dags för resultatet! Jag gick långsamt fram till spegeln. Oj!!!!!!! Min näsa var mindre och smalare. Mitt hår var blondt fortfarande men nu var det guld-blondt. Mina ögon var blåa tunt pupilen turkosa runt det och sedan intensivt gröna (min gamla färg). Och ja jag skulle nog behöva en större Bh... Det sutom verkade det som jag fick snygga kläder på köpet! Tajta stuprörs jeans och en grå finstickad huvtröja med ett guldigt medaljong halband. Min hy var alldeles solbänd och sommar brun. Resultatet var "skitsnygg". Nu behövde jag bara kärleks-drycken, tänkte jag och log. Nästa dag när jag gick till skolan:
- *bussvissling* heej, snygging där! Jim och hans polare flinade och tittade med stora ögon i min uringning.
- Uhm, hej. Hörde jag mig själv att säga, jag hade tydligen fått självsäkerhet också! I vanliga fall hade jag aldriiiig svarat ju!
Jag gick in i själva skolan och hörde hur folk började viska. Men jag bara log självsäkert. Plötsligt kom någon gående mot mig.
-Tja... Det var Victor! uhm... hur e det med dig? Victor tittade blygt på mig luggen.
- Hej! hm... jo det är väl bra hur är det själv?
- Eh.... jo det är väl bra, svarade han och strök handen igenom håret. Uhm... du är fin idag.
- Oh, tack... Du med, sa jag och log stort. Han tyckte jag var fin! men vänta lite... det var ju inte mig han gillade... Det var ju den nya tjejen.. Hon med stora bröst, guldigt hår och förtollande ögon.
Jag vände mig tvärt bort från honom med tårar i ögonen och gick och kastade kärleks-drycks-flaskan i golvet med ett "kras". Kvar stod han som ett förtvivlat frågetecken. Jag kände ett hugg i hjärtat.... men jag bryde mig inte . Jag visste nu att han inte var rätt person för mig.

Nästa dag var det vanliga jag tillbaka. Men tydligen såg inte vissa det eller? För folk visslade och viskade fortfarande när jag gick förbi. Ibland kallade de mig snygging. Och när jag tittade mig i spegelen senare förstod jag. jag hade mer självsäkerhet nu. Jag tyckte jag var snygg, jag var inte rädd för att någon skulle tycka jag hade fula kläder, jag var kaxigare och för en gångs skull vågade jag prata med killarna! Men ännu bättre, när jag såg Johanna hångla med Victor i korridoren blev jag inte arg eller avensjuk.

ps. Om du undrar lämnade jag boken i omklädningsrummet igen. Någon annan verkar ha hittat den. Jag tror jag vet vem. Förmodligen Hanna i klassen eftersom hon helt plötsligt vågar lika mycket som jag och är jättesjälvsäker! Den där boken lär nog en, en läxa!
Tack på förhand för att du lysnade på min lilla berättelse. Det är en sann berättelse, självklart lite omgjord. Boken är inte påriktigt. Men att jag försökte göra om mig för att passa in och att killen jag gillade, då helt plötsligt också gillade mig. Och självklart det viktigaste: att jag lärde mig en läxa av den... Eller åtminstone lärde mig något. Att vara mig själv och inte ora mig för vad andra tycker, sen på köpet fick jag ju självkänslan också!