Den blodiga handen

Skriven av Denise, 11 år från Södra Sandby.

Andy stod ute på klippan . Han hatade allt och alla . Han hatade skolan , Kalle , sej själv ......... Han hatade allt utom Emma . Emma ...... Emma med svart stripigt hår . Emma som var översminkad . Emma som var likblek . Emma som såg död ut . Emma som alla hatade . Emma som hatade allt och alla - precis som Andy . Han var 15 nu . I 6 år har han velat bort . Dö . Ta självmord . Nu kunde han det . Men då skulle han aldrig träffa Emma igen . Varje kväll slog hans pappa honom i ryggen med en kedja , och hans mamma brydde sej bara om en sak - pappa . Hon hatade pappa . Och mamma . Han skulle hoppat om det inte var för Emma . Han tänkte på henne hela tiden . Han gick bort från den lockande klippan . I stället gick han hem till Emma . Det var hon som öppnade .
- Va ? Vem är det som har sagt något om mej nu då !? , sa Emma när hon fick se Andy .
- Näe , ingen har sagt något ..... Jag vill prata lite med dej ... Har du tid att gå på promenad ?
- Eeeehh ........ , svarade hon både glatt och förvånat , Visst , vänta lite . MAMMA !!! JAG GÅR UT !!!! JAG HAR INTE BLIVIT TAGEN AV POLISEN !!!!! HEJDÅ !!! Sådär .... Vart ska vi gå ?
Hon tog snabbt på sej sin blåa mössa .
- Vet inte , men vi kan väl bara gå lite ?
- Visst .
Emma log . Andy hade aldrig sett henne le förrut . De gick .
- Om detta inte .. typ funkar ..... vet jag vad jag ska göra ....
- Om inte vad funkar ? , undrade Emma nyfiket
- Detta ..... Jo .. Jag tycker du är söt ...
- Vaa ? , sa Emma snällt , jättesnällt , Är det sant ?
- Mm ...... Alla hatar ju dej , men jag tycker att du är så söt , och jag har aldrig sett dej le förrut .... Du är jättesöt då !
- Men åååhh vad glad jag blir ! Jag tycker faktist om dej också .... Du är den enda som aldrig har sagt något taskigt till mej ...
- Hur tycka om ?
- Kanske .. kär ......
- Funkar för mej .
De kollade varandra i ögonen . Sedan kysstes de . Emma hade lagt upp sin hand på Andys axel . Den var blodig på ena sidan .
- Vad har du gjort på handen ? , frågade Andy oroligt
- Eehhmm ... Jo .. jag ... Jag skärde mej med en kniv .....
- Jaha ...
- Vad hade du tänkt göra om jag inte tyckte om dej ?
- Hoppa ut för klippan . Det var du som fick mej att inte göra det .
- Oj ! Gjorde du det inte för mej ? Du är så snäll !!!
- Du också .
De log . De gick bara rakt fram , så de märkte inte att cykelstigen blev till jord . De gick in i skogen .
- Var är vi ??? , frågade Andy
- Jag vet inte , sa Emma och lätt rädd
Någon tog tag i hennes hand . Hon skrek .
- Släpp mej ! , sa hon
- Nej ! Vi tänker inte mista dej igen ! Du får inte rymma !
Emma skrek och Andy försökte hjälpa henne loss . Något rött rann ner från Emmas öga . Hon grät ! Hon grät blod !
- Emma , gråter du blod !?!? , Andy var rädd
- Värkar som det , sa Emma ledset
Emmas hand blev hel blodig och mannen som hållt henne släppte henne .
- Jag ska fånga dej , det låvar jag !!! , sa han
- Andy , jag måste berätta något ..... , sa Emma
Andy kollade på henne . Han var både rädd och förvånad .
- Jag lever inte ..... , sa hon
- Vad menar du med det ??
- Jag är död , jag lever inte !
- Men .... Hur ? Va ?!
- Min pappa lät mej inte lämna huset . Jag smet en gång . Då skar han mej i handen och slog ihjäl mej ...
- Var det han ? , frågade Andy som börjat gråta
- Mm .. , sa Emma och grät blod igen .
- Lever man igen om man dör eller ?
- Nej , bara om man inte dör av ålder . Alltså bara om man blir mördad eller begår självmord .
- Okej ........ , Andy var blöt av tårar och han kramade Emma . Sedan tog han henne i handen , Kom ! , sedan sprang han .
Ut genom skogen och upp till klippan .
- Har du en kniv ? , frågade han
- Mm .. Här
- Tack , sa han och skar sej själv i halsen på armar och nästan över allt .
- Hur lång tid dröjer det innan man lever igen ? , frågade han
- En dag
- Väntar du på mej ?
- Ja då
Andy hoppade . Ut för stupen . Det på klipporna . Ner . Han dog .
Nästa dag vaknade han med sitt huvud i Emmas knä . Hon strök honom över håret .
- Gjorde du det för mej ? , sa hon och log samtidigt som hun snyftade .
- Ja , svarade Andy .
Han hade också blivit likblek , men han hade fortfarande rött hår , men svarta ögon och hade blod på ena armen . En tår rann ner för hans kind . Blod . De gick till skolan . Alla viskade om Andy och Emma som gick tillsammans . Och Andy - .... Andy såg ju mycket annorlorlundare ut än innan .
När skolan var slut gick Emma och Andy tillsammans .
- Har du fått en ny flickvän Frankenstine ? , retades Kalle .
- Ja det har jag , svarade Andy och la sin hand på Kalles axel , Och jag är glad för det ! Och du har blod på din jacka , sa han och lyfte bort handen medan hela hans arm droppade av blod .
De gick in i skogen . Där såg de Emmas pappa .
Emma och Andy gick fram till honom .
- Vad du än gör mot mej bryr jag mej inte , för att jag är död - jag känner inget , sa Emma
- Okej , sa hennes pappa och slog henne i magen och skar upp hennes ben . Det blev en pöl av blod där hon stod .
Sedan gick de . De gick åt fel håll och kom till en kyrkågård . Där kom det en man som höll i något . En kniv . Når han gick förbi dem högg han dem i ryggen . Andy och Emma föll ner på marken - de hade varit dödliga på kyrkogårdar . Där kan man nu höra röster . Och se två blodiga personer som letar efter mannen som mördat dem .