Den läskiga skogen

Skriven av Maria , 15 år från Höör.

Mitt namn är galadriel och jag är 15 år. min mamma har skickar iväg mig på kollo inte vilket kollo som helst, hon skicka mig till ett hjärntvättar kollo, kanske inte riktigt ett hjärntvättarkollo, men det är ett kollo för smala blonda dumma människor, ni kommer säkert tycka att jag är dum och elak som säger så, men efter min berättelse kommer nog ni inte tycka att jag är fördomsam. Nu börjar berättelsen.


Allting började med att jag började klä mig i svart, mamma fick spel på mig bara för att jag ville vara annorlunda. Allting blev ju inte bättre när min pappa stack iväg med sin sekreterare. Då fick min mamma spel och började skylla allting på mig, jag kan erkänna att jag mådde skit. och nu i sommar ska jag åka iväg på ett äckligt kollo bara för att min mamma vill vara själv på hennes lov.

jag hade börjar packa för jag hade inget val, om min mamma ville något skulle hända, hände det. Min mamma följde till och med med mig till kollobussen för att se om jag kom med. tydlingen ville hon inte ha mig hemma hos sig. Bussresan tog ungefär 3 timmar för vi skulle tydlingen vara så långt in i skogen som möjligt. på bussen satt bara massa bimbos, ni anar ente hur ensam jag kände mig då.

När vi kom fram delade kolloledarna upp oss vilka vi skulle bo med och vilken stuga. jag fick stuga 666, vilket jag tyckte var konstigt nummer för där fanns typ bara 10-13 stugor, men jag frågade ju inte varför dom hade just dom siffrorna. på kvällen där satte vi oss vid lägerelden som man brukar göra, vi presenterade oss, och självklart var det någon som skulle kommentera mitt namn, *suck*. men sen så hände något jag aldrig trodde vi skulle göra, kolloledarna berättade spökhistorier. Dom berättade om, Legenden om Loup-garou. så här gick den.

Det var en gång en flicka vid namn Aléera, och hon var föräldralös. En dag bestämde Aléera sig att hon ville ut och upptäcka världen, så hon packade sina grejor och rymde från barnhemmet, hon visste att dom letade efter henne så hon gömde sig långt inne i skogen. hon stannade inne i skogen så länge så det hann och bli mörkt. Eftersom hon hade bott på barnhem visste hon inget om hur man skulle bete sig i skogen så istället för att stanna där hon va gick hon längre in i skogen. när hon gick där i skogen, så tyckte hon att hon såg en människa så hon följde efter, helt plötsligt såg hon ett ljus från den andra sidan av skogen, så hon följde efter ljuset för hon trodde att det var en ficklampa, men istället såg hon röda glödande ögon sen så såg hon att ögonen hoppade mot henne sen så svartnade allt. nästa dag hittade ett gäng jägare ett mördat barn i skogen, barnet var helt uppspräckt precis som någon hade ätit på henne men dom visste inte vad det var inga rov djur för att dom var bort jagade och det kunde inte vara en varulv för det var inte fullmåne dagen innan. och dom vet fortfarande inte vad det är, men dom vet att det ändå härjar i skogen. Slut

då berättade kolloledarna att berättelsen var sann , och att vi under inga omständigheter fick gå ensamma långt inne i skogen.
Naturligtvis var jag tvungen och se om det var sant.

Jag packade ihop grejor jag visste jag skulle ha användning för. Jag packade ner en ficklampa och lite andra saker.
Jag visste att den ända tid jag kunde rymma där ifrån var Nattetid, vilket var lite skrämmande men jag var tvungen att få veta. Jag såg till att ha en klocka med mig så jag visste när jag skulle in i stugan innan kolloledarna kom.
Jag började gå ut jag såg till att ingen såg mig gå mot skogen. Nu stog jag mot skogen, och jag började gå in, När jag gick in i skogen kunde jag aldrig förutspå att jag skulle frukta för mitt Liv...