Början på en underbar vänskap eller rättare sagt en underbar kärlek

Skriven av Frida, 13 år.

- Carmen du kommer försent till skolan!!
- Jag e på väg!
Jag skyndade ner för trapporna med väskan studsande på ryggen. Mamma stod nere vid dörren och väntade på mig. Vi gick ut till bilen. Men när mamma skulle starta den så ringade hennes telefon.
- Hej det är Petra. Nämen hej... det var länge sen.........
"blabla" tänkte jag. Mamma jag kommer försent!! sa jag eller snarare skrek.
- Okej jag måste sluta ses. Bilen åkte ut från parkeringen och vi var på väg.

- Anna Svensson? Anthony Karllund? Carmen Mintbe....
- Förlåt att jag kom försent Ms Flower!! ropade jag andfått när jag slängde upp dörren till klassrummet. Eee... sa jag när alla stirrade på mig. Jo...e...jag... det blev problem med trafiken, sa jag bara.
- Carmen Mintberg är alltså här? sa Ms Flower vänligt. Du kan gå å sätta dig.
- Okej.
Jag smög mig in och satte mig brevid min bästis Anna.
- Okej vad hände?? frågade hon nyfiket.
- Va??
- Varför var du sen?
- Mammas jobb du vet. Det var någon som ringde till henne så... aa.... du fattar.
- Mmmmm........... okej bra att du kom iallafall.
Efter en halvtimme så sa Ms Flower att vi kunde ta rast-
- Carmen jag vill gärna prata med dig. Jag stannade och tittade förvånat på henne.
- Oooo...... Carmen får kvarsittning, ropade några killar.
- Men sluta nu va!! sa någon. Jag vände mig om. Jag trodde det va Anna men nej det var klassens snyggaste kille Aaron. Jag tittade ner på mina fötter när han gick förbi. Jag kände hans blick på mig när han stängde dörren efter sig. Jag gick fram till katedern och väntade tills Ms Flower hade suddat ut allt.
- Nå.... Carmen, sa hon när hon var klar. Säg vad den riktiga orsaken till varför du är sen?? sa hon lika vänligt som vanligt.
- Ähum...... D..det var ju problem med trafiken, sa jag så säkert jag kunde.
- Ånej försök inte. Det var inte mycket trafik imorse.
- Okej då. En på mammas jobb ringde och mamma var tvungen att svara och klockan var rätt mycket åkså så...
- Du behöver inte förklara något mer, jag förstår, det har hänt mig åkså. Gå ut nu så att du hinner byta om till gympan. Jag nickade och gick ut. "Phuu. Tur att det inte var nåt värre". Jag skyndade mig ner till omklädningsrummet bytte snabbt om och gick ut ur rummet. Lektionen hade inte börjat än så det var inte så bråttom. Men så rätt som det var flög en dörr upp från ingenstans och träffade mig rakt i ansiktet. Jag föll bakåt.
- Grrrr..... se dig för nästa gång!! fräste jag.
- Oj förlåt mig. Gick det bra?? Jag tittade upp. Det var Aaron.
- Ähumm..... det gick bra. Jag reste mig upp och skulle ta upp väsken när jag såg att Aaron redan hade tagit upp den.
- Tappat nåt?? frågade han.
Ett leende kom fram. När jag skulle ta emot den så tittade jag upp och såg in i dom varma gröna ögonen. Det kändes som en evighet. Men en boll kom studsande och Aaron drog sig tillbaka och hämtade bollen. Jag stod bara där. Anna kom ut ur salen för att se vart jag tog vägen.
- Där är du ju!! ropade hon. Kom lektionen börjar!!

Jag gick hem den dagen. Jag orkade inte vänta på mamma. Jag var fullt upptagen med att sparka på en ölburk att jag inte hörde när Aaron och Josef kom cyklande.
- Buu!! ropade Josef. Jag hoppade till.
- Hahaha, skrattade killarna.
- Vänta du bara Josef!! sa jag argt. Josef var min kusin så honom är det nog synd om.
- Ojoj vad rädd jag blir... Dom hoppade ner från cyklarna och gick brevid mig. Vi pratade om en massa olika saker. Efter ca 10 min så sa vi hej då till Josef.
- Skräm inte min kära kusin nu Aaron, för hon kan ju bli rädd, sa han. Jag tittade argt på honom.
- Skoja!! Herrå ses i morgon!! ropade han.
Jag och Aaron gick tysta en stund.
- Ehum.... du Carmen, sa Aaron
- Mmm.... svarade jag.
- Har du lust att göra något idag??
Jag stannade och tittade lätt förvånat på han.
- Jag förstår om du inte vill elle....
Han hann inte säga klart den meningen. Innan jag han tänka hade jag gått fram och kysst honom. När jag insåg vad jag gjorde drog jag mig loss från honom och började springa. Aaron stod där förvånad kvar och stirrade efter mig.

Jag låste dörren efter mig. Jag lutade mig mot den. "Ååå.... varför gjorde jag så där?" tänkte jag. Jag tog av mig skorna och hängde jackan på en krok och gick upp på mitt rum. Jag slängde väskan på skrivbordet och mig själv på sängen. Jag vaknade av att mamma ropade att det var mat. Jag gick trött ner. Det var väldigt god mat, spaggeti med köttfärsås. Efter maten så diskade jag upp tallrikarna, glasen , besticken m.m. När jag var klar så ringde det på dörren. Mamma gick och öppnade.
- Det är till dig Carmen! ropade hon. Jag gick till dörren. Och till min förvåning stod Aaron där. Jag förstod inte varför först men kom på sen vad som hade hänte tidigare på dagen.
- Ehum.. hej, sa jag försiktigt.
- Hej , svarade han.
- Jag förstår om du inte vill prata med mig eller inte vill höra av mig mer! sa jag snabbt.
- Det e lungt, det gör inget, sa han.
Han kom fram till mig och tittade djupt in i mina ögon.
- Det är lungt, sa han igen. Han smekte mig med handen mot min kind. Jag drog mig undan. P.g.a att jag ryste när jag fick kroppskontakt med honom.
- Carmen bjud in honom vetja!! ropade mamma. Stå inte där ute jag ska ändå ut och träffa några kompisar så att du slipper vara ensam. Jag bjöd in honom och vi gick upp på mitt rum. Han satte sig på min säng och tittade runt i rummet.
- Snyggt rum, sa han
- Tack, svarade jag
Jag satte mig brevid honom. Vi satt tysta en stund.
- Har du varit kär någon gång? frågade han plötsligt.
- Va?? Jo det har jag. Men det var i Josef.
Han tittade konstigt på mig som han hört fel.
- Vi var 3 år , svarade jag honom. Och så var det Dustin. Men han e korkad och e ju ihop me Angelica. Aaron pustade ut.
- Är du kär i någon då? frågade jag honom.
- Ja.... eller är.... , sa han bara. Och han böjde sig över mig och kysste mig länge, länge. När han drog sig bort från mig så såg jag att han såg nästan ut som mig när jag hade gjort så där utan förvarning.
- Förlåt , sa han och böjde huvudet.
- Det gör inget , sa jag varmt. Jag hissade upp hans huvud och tittade in i hans gröna ögon.
- Det gör inget. Jag kysste honom snabbt.
- Betyder det här att vi är ihop? frågade Aaron.
- Ja.... det tror jag, svarade jag. Jag slog armarna om honom och det var början på en underbar vänskap. Eller början på en underbar kärlek vill säga.


The End