Drömmen som var verklighet.

Skriven av Malin, 12 år från Skellefteå.

Hunden tittade på mig med stora ögon. Den hade dykt upp från ingenstans och stod där fraför mig med tungan hängades utanför munnen. Den flämtade, som om den hade varit ute och sprungit. Helt plötsligt började hunden förvandlas till en människa. Jag blev stel av skräck. Jag kunde inte skrika, jag kunde inte röra mig. Hund-människan satte sin hand på min axel och öppnade sakta munnen. Jag kände en doft av Syrén och den påminde mig om hemma. Plöstligt slog en tanke mig. Kunde det möjligtvis vara mormor? Hon älskade Syréner. Människan framför mig började tala till mig, men jag uppfattade inget,förutom det sista ordet. "Tove". Det är ju mitt namn tänkte jag. Människan log mot mig och då kunde jag börja skymta mer av det nästan dolda ansiktet. Jag såg hår, näsa och ögon komma fram. Och visst, det var mormor... Hon log igen och jag uppfattade nu vad hon hade sagt. Jag tittade bakåt och såg Jimmy komma längs stigen. När han såg mig vinkade han. Jag vinkade tillbaka. Jag vände mig om mot mormor, men hon var borta. Jag vände mig om igen och Jimmy var två meter ifrån mig.
- Hej, sa han.
- Hej, sa jag. Jimmy tog min hand och sa att han tyckte om mig. Att han var kär i mig. Han böjde sig fram och kysste mig på munnen. Jag satte hans hand på min höft och vi kysstes länge. Tillslut så sa han:
- Säg inget om det här till någon!
- Nädå , jag lovar!, sa jag och vaknade. Jag tittade på klockan och märkte att det var dags att gå till skolan...

Jimmy verkade oberörd. Allting som hände var så verkligt... Men det måste ha varit en dröm? Eller?

Efter skolan kom Jimmy fram till mig.
- Du... asså det som hände igår kväll... det var riktigt mysigt!
- Vadå?, sa jag.
- Jamen igår, vi stod ju i skogen och hånglade!!!
- Jasså, det ja! jo, det var mysigt..., sa jag och rodnade...
- Såå... ska vi vara ihop?, sa Jimmy blygt.
- Hihi, okej... sa jag och kysste Jimmy på munnen.