Kråkans döttrar

Skriven av Naida, 13 år från Norrköping.

Allt började när jag var sex år, jag var en glad lite flicka som nog de flesta skulle kalla söt. Charmig som få var jag också, jag hade en förmåga att få människor att skratta. Charmen gjorde ofta andra barn avundsjuka, de trodde nog att jag bara vill ha uppmärksamhet. Men det var bara så jag var som människa. Men en dag jag aldrig glömmer, är när jag för första gången träffade Siri. Jag träffade henne på gården där hon satt i solen och gungade för sig själv. Jag som inte var så blyg gick genast fram.
- Hej, Vad heter du? frågade jag.
- Om du undrar vad mitt tilltalsnamn är, så är det Siri, svarade hon med en mycket ljus och späd röst. Jag tyckte redan då att hon pratade gammaldags men jag struntade i det för tillfället och frågade ifall jag fick gunga i gungan brevid henne. Då började hon att le.
- Javisst, svarade hon glatt med sin späda röst.
Då satt vi och gungade, det gick över till att klättra i träd och att leka "Mamma, Pappa och Barn" Vi lekte tills det blev mörkt. Jag sa att det nog var dags att gå hem. Då mörknade hennes ansikte.
- Ja visste väll att du var som alla andra, sa hon surt
- Hur då som alla andra? frågade jag.
- Jo, sa hon, att när ni har haft ert roliga så går ni hem och glömmer bort mig.
- Nej men vi kan ju leka imorgon! sa jag osäkert tillbaka.
- Ja, vad roligt sa hon glatt.
Jag kände att det blev mörkare, och det kom en kråka flygande över den mörkblåa himmelen. Jag tittade på den tills den försvann ur synhåll och då var Siri försvunnen. Jag tänkte inte mer på det utan gick hem och åt middag. Nästa dag gick jag till gårde och där jag hon dyster på gungan, jag såg att hennes kläder var svart av smuts, och hennes ansikte blänkte av tårar.
-Hur är det Siri, frågade direkt.
-Förlåt, sade hon, Förlåt
Och då kom kråkan, den ar mycket större på marken, ungerfär lika lång som jag. Den satte sig brevid Siri och sa plötsligt.
- Bra jobbat nu Siri, flyg hem nu. Och ett par svarta vingar växte ur Siris rygg, hon skrek av smärta men flög sedan iväg. Kråkan tittade på mig med sina svarta ögon och sade.
- Du ser verkligen förvirrad ut lilla damen, låt mig berätta för dig, Det började när jag var en liten kråkunge, jag var glad och livlig. Tills den dagen en sex-årig flicka kom fram, jag trodde att hon var snäll så jag flög inte iväg. Men vad hon gjorde var att fånga migoch ta hem mig. I elva dagar och elva nätter plågades jag i en lite bur. Hon gillade att slå mig och hon gav mig ingen mat. Men på den elfte natten så rymde jag. Men inna jag gick drog jag en förbannelse över henne. Förbannelsen gjorde så att varje år vid samma tidpunkt som jag fångades, så skulle hon ge mig en oskyldig, sexårig, flickas liv som jag kunde ha som mina barn. Hon hämtade alltså en lite flicka varje år i sitt liv, tills den dagen då hon dog. Då lät jag en av flickorna hon har givit mig ta över henens roll att hämta flickor, Så nu var det Siris tur och som du kanske märk´te så var hon inte från denna tid, Nej nej hon är från 1930 talet.... men när hon dör, unga dam, så ska du ta över henne jobb, du ska hämta flickor till mig varje år, men nu lilla damen ska du ansluta dig till "Kråkans döttrar"


Så allt som allt så är jag en av dom nu.... I trettiosex år har jag hämmtat barn i sexårsåldern åt kråkan. Du tror nog att jag kan vägra... men om jag någonsin försöker kommer jag drabbas avb något som är värre än döden, jag kommer (om jag vägrar att hämta flickor) att få döda alla sexåriga flickor som finns, i all evighet.