Vilse i stan. Skriven av Lina Johansson, 11 år från Östersund. Det var en gång en pojke på 8 år som älskade att följa med pappa till stan. Han åkte motorcykel. Det tyckte han var kul.
Idag skulle han åka igen.
Han tog på sig hjälmen och hoppade på motorcykeln bakom pappa.
Pojken het Robin.
- Brooomm, lät det när de suste förbi på motorvägen.
Pappa hade sagt att Robin skulle få en egen motorcykel när han var 18 år.
Nu hade de kommit fram till stan.
Det var många folk där.
Pappa skulle in i mataffären.
Robin skulle vänta utanför.
Han satt sig på en bänk, och tittade i skyltfönstret på en motorcykel- affär.
Han hade så lust att bara gå in och titta ett ögonblick.
När pappa kom ut ur affären var Robin borta.
Pappa blev orolig och sprang runt och letade.
Robin kom ut ur motorcykel-affären, men då var pappa borta.
Då sprang Robin runt och letade.
En timme senare var båda trötta, och satt sig på var sin bänk.
Robin grät av rädsla.
Då kom en gammal tant, och satt sig bredvid han.
Hon sa:
- Men kära dig. Varför sitter du här och gråter?
- Jag har tappat bort min pappa, grät Robin snyftande.
Robin berättade hur det hade hänt, och att han var meget rädd för att vara ensam.
Nu kom en välkänd man springade.
Det var pappa.
- Vart har du varit, Robin? flåsade pappa.
- Jag har letat efter dig! sa Robin.
- Men du var inte utanför affären! sa pappa.
- Nej, men jag gick in till motorcykelaffären, sa Robin.
- Lova mig en sak bara, sa pappa.
- Vadå? sa Robin.
- Att du aldrig går nånstans när jag handlar, sa pappa.
- Ja, jag lovar, sa Robin.
|