En udda händelse

Skriven av Simon Hellqvist, 11 år från Vittaryd, Ljungby.

Det var tyst i baren, bortsett från en klen alf som hostade lätt i hörnet. De slitna brädväggarna luktade starkt av mögel och trämask. Plötsligt slogs dörren upp på vid gavel, och en gänglig figur i heltäckande kåpa steg in. Alla besökarna i baren vände halvt berusade på huvudena och stirrade en stund på främlingen. Han gick fram och satte sig ner vid ett av borden. Det klapprade konstigt när han gick över det spruckna stengolvet. Det bord han, om det nu var en han, slog sig ner vid hyste redan en mager, blek man som också var införd kåpa, men en ljusare och mindre täckande. Det enda som syntes på den nyanlända främlingens kropp var de gulaktiga ögonen, som framträdde under den svarta mansslöjan. Luvan var uppdragen över huvudet. Det var någon som fortsatte att stirra lite längre än de andra, men de flesta åskådarna vände bort huvudena och fortsatte med sitt (alltså supandet) efter en stund.
"Har du grejerna?" frågade den bleka mannen med sin hesa röst.
"Det beror på" svarade främlingen med en grov, darrig röst som inte riktigt lät mänsklig. Den påminde faktiskt om ett bräkande.
"Visst, visst. Här." Mannen räckte främlingen en klirrande liten skinnpåse.
Främlingen stirrade misstroget på pengapåsen.
"Jag trodde vi gjorde upp om 37 mänskliga riksdaler. Inte mindre. Du vet att jag har mäktiga vänner" sade främlingen.
Den bleka mannen sänkte rösten.
"Lyssna, jag behöver verkligen det här. Och jag har inte mer än 24 sandmynt."
"24 sandmynt. Det är knappt 13,5 riksdaler."
"Jag vet, jag vet. Men du får de senare, okej?"
Främlingen teg en stund. Sen reste han sig upp, tog fram en påse ur kåpan och slängde fram den på bordet åt mannen.
"Du får resten när du kan betala." Och med de orden tog främlingen upp mannens pengapåse och vände sig om för att gå. I dörröpningen vände han sig om, tittade på mannen och drog fram vänsterarmen ur kåpan. Den var ganska hårig, och handen hade bara fyra fingrar som var mycket långa. Främlingen pekade med varsitt finger på vardera öga, sen pekade han med de båda fingrarna mot mannen: "Jag håller koll på dig."
Sen gick främlingen ut ur baren och försvann. Mannen tittade efter honom ett par sekunder, sen reste han sig upp, tog främlingens påse, stoppade den i fickan och kilade ut ur dörren. Han tittade mot skogsbrynet några hundra meter bort. Han hann precis se en varelse kila in mellan träden. Det var en satyr, med kåpan och slöjan hängandes över axeln. Satyren vände på sitt hornförsedda huvud och gjorde samma tecken som innan: "Jag håller koll på dig."

P.S: Vill ni veta vad det var i påsen som satyren sålde till mannen? Det här är kanske inte så passande för barn, men... knark. Eller rättare sagt, en satyrisk blandning av bedövande örter som säljs på svarta marknaden som knark. Kraftigt beroendeframkallande och skadligt. Undvik helst.