Juletider

Skriven av Anne, 11 år från Solna.

I en julsång hör man texten: "Hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara glad". Men hur ska jag kunna vara glad? Grisen, min allra bästa vän som hon var är slaktad. Det är en utav kalkonerna också. Jag hatar livet. Var dom tvungna att slakta min bästa vän bara för att dom tycker det är gott?

Jag blev vegetarian den dagen som dom berättade att hon skulle slaktas. Hon finns inte mer. Ett tag levde hon, sedan låg hon på deras tallrik och sedan bajsades hon ut.

Jag sa till mamma att jag hatade dom och att grisen hade varit min bästa vän. Men mamma sa bara: skaffa dig människovänner! Dom har rätt till att leva och kommer aldrig slaktas.
-HAR INTE GRISEN RÄTT TILL ATT LEVA ELLER?
Sa jag surt och blickade mamma.
-Hm, jo på julbordet. Har inte du förstått att grisar lever till sin slakt. Dom är bara skapade för att dom är goda.
-Men dom har ett liv dom med.
-NEJ ÄLSKLING. NU FÅR DET VARA NOG.
-DU HAR I SÅ FALL INTE RÄTT TILL ATT LEVA IDIOT.
-Såhär är det gumman, jorden är skapad till oss. Allt är till oss. Djuren offrar sina liv för att vi ska sätta våra tänder i dom, växterna med. För dom har inte rätt att leva. Dom är skapade fula och idiotiska för att vi ska tycka att det är okej att slakta dom plågsamt.









































































































Livet var slut. Jag tog självmord.