Ingen annan märker än Sonja...

Skriven av Maria, 10 år från Borgå, Finland! :D.

-Öppna böckerna på sidan 71! ropade fröken Malin. Sonja hoppade till. Hon hade suttit och tittat på Rasmus. Och funderat på en sak. Varför var Malin så konstig? Hon hade varit ledsen den senaste tiden. Hon brukade annars ha bra fantasi och hitta på alla möjliga roliga och skojiga saker att säga. Men nu var det annat...
-Ja, alltså multiplikation med uppställning. Det kan i redan, ni lärde er det för länge sedan, sa Malin. Hon vände sig om mot sin dator och suckade högt. Hon började skriva något på datorn.
Sonja gick långsamt fram till Malin när hon hade räknat klart den första sidan i matte-boken. Hon ville inte höras. Hon tittade på datorn, gick närmare och närmare. Hon skrev en berättelse? Mmm, hon var ju författare också. Världens mest kreativa lärare, det var Malin det. Hon var både lärare och författare. Och så tecknare.
Sonja granskade vad Malin hade skrivit. Det var en riktig thriller... ett blodigt mord och olycklig kärlek... Malin brukade alltid skriva humoristiska barn - och ungdomsböcker!
-Malin, jag är klar. Vill du rätta? sa Sonja försiktigt, hon ville inte skrämma Malin.
-Nej, det är fint, sa Malin och vände sig om, du brukar alltid ha rätt när det gäller matematik! Hon log en kort stund, och vände sig om igen.
-Är du snäll och går och sätter dig igen, Sonja?
-Okej, sa Sonja kort. Hon gick tillbaka och satte sig ner.
-Vad gjorde du? frågade Hanna. Hon tittade nyfiket på Sonja.
-Jag kollade vad fröken Malin höll på med. Hon skriver en läskig thriller! sa Sonja övertygande.
Hanna nickade långsamt och fortsatte att räkna. Sonja tittade på Rasmus. Han tittade på Malin. Sedan tittade han över klassen och blicken landade på Sonja. Sonja log till honom. Han log tillbaka och började viska med Simon som log när han hörde vad Rasmus sa. De fnissade sakta och fortsatte att räkna, de med.
RIIINGG! ringde skolklockan. Alla rusade ut. Utom Sonja. Hon gick fram till Malin och pickade henne på ryggen.
-Nämen Sonja, varför är du inte ute? frågade Malin förvånat.
-Jag vill veta allt. Varför är du -ehm- ledsen?
Malin suckade. Men sedan sa hon:
-Jag gjorde slut med min pojkvän. Eller fästman, om man ska vara exakt. Det känns inte bra. han är sur på mig. Men jag blev ju också ledsen, så jag tröstar mig med att skriva en ny bok.
-Oj, vad synd... sa Sonja försiktigt.
-Men strunt i det. Kan du komma på något läskigt? Jag behöver idéer! sa Malin lite gladare.
-Hmm... ja! Jag vet! sa Sonja, och så var båda glada igen.
Och Sonja blev kompis och tröstare åt Malin.