Starka band är svåra att bryta

Skriven av Ebba, 15 år från Valdemarsvik.

- Alltså Fia, seriöst?
Johanna granskade mig noggrant, som om hon letade efter ett tecken på att jag skämtade. Men det gjorde jag inte.
- Henrik? Gillar du honom?!
- Ja, han är ju söt liksom...
- Och ni har smsat länge nu eller?
- Ja... Typ en månad minst...
- Och du har inte sagt något?!
Det var ingen fråga, det var ett konstaterande, ett konstaterande som inte verkade så farligt. Men vad det handlade om var sveket, Johanna konstaterade att jag hade svikit henne.
- Förlåt... Jag ville berätta det! Men det blev liksom inte läge...
Jag hörde desperationen i min röst, jag ville inte förlora henne.
- Det gör inget.
Jag visste att det gjorde det visst, det hördes och det syntes, skulle våran vänskap någonsin bli som den varit?
- Så, vad ska du ha på dig då? Har du tänkt ut något?
- Jag vet inte... Hjälp mig, snälla?
Johanna skrattade och log, jag log tillbaka mot henne. Våran vänskap hade nog inte tagit någon stor skada... Den var allt för stark för det.
- Men Fia, du vet att du är skyldig mig att berätta alla detaljer över en latte som DU betalar imorgon, va?
Jag skrattade.
- Jag vet!