En ovanlig händelse

Skriven av Amanda från Sörmland.

Det var något mystiskt över dem. Dem var 3 st lite annorlunda personer 2 killar och en tjej.

Mitt namn är Courtney och jag är inte som alla andra fast jag vet att ingen lagt märke till att jag är häxa, jag ser ut att var 15 år gammal men det är jag inte, jag är flera 100 år och föddes i början på medeltiden. Min intressen är att läsa, sjunga och dansa. Jag har mörkbrunt hår uppsatt i en knut, blå ögon, välformad mun, snyggt format ansikte och en bra längd. Jag är en osynlig person kort sagt.

I skolan

Jag tycker det känns idiotiskt att gå i skolan. Jag kan kan ju svaren på allt redan. Lektionen går snabbt. Ute i korridoren känner jag en stor lättnad. Jag tar fram en bok ur väskan sätter mig på en bänk och börjar läsa. 5 min innan det ringer in reser jag mig upp och går till mitt klassrum. Men halvvägs krockar jag i någon. Jag böjer mig automatiskt ner och plockar upp mina läxor och böcker och ger hans saker till honom. ”Här” säger jag. ”Tack” svarar han, jag tror hans namn var Daniel. ”Det var så lite” säger jag och går resten av vägen till min lektion. Efter den här lektionen går jag till cafeterian och tar lite lunch, sätter mig vid ett ledigt bord och börjar äta. ”Hej får jag sitta här” frågar Daniels röst. ”Gör som du vill” svarar jag. ”Då sätter jag mig här” sa Daniel. Daniel var en av dem som jag tyckte var så mystiska. ”Du värkar bekant, har jag sätt dig förut?” sa jag till honom. ”Det tror jag inte” säger han. ”men jag är helt säker på att jag sätt dig förut” ”Det har du inte” ”Men jag tycker du är bekant, hur gammal är du” ”Du skulle inte tro mig om jag sa det” ”Vet du, jag skulle ha sagt samma sak om någon frågade” ”Verkligen?” ”Absolut” ”Nej det tror jag inte på” ”Men det är sant!”

5 min senare

Jag sitter vid stolen och muttrar över Gustav Vasa provet: ”Jag hade kunnat fråga Gustav om det här” det var inte bara jag som sa det utan dem där 3 sa det också. ”Va?” utbrast jag. Dem där rösterna hade fått mig att tänka, för dem var bekanta dem tillhörde 3 personer jag inte sätt på länge och jag undrade hur katten Emma och Niklas fortfarande kunde leva för jag menar det måste vara Daniel som är alv. ”Daniel, Emma och Niklas hur katten kan ni var här?” ”Men är det inte Courtney?” sa Daniel. ”Du ser! Jag hade anledning till att tycka att du var bekant!”
”Ja det måste jag erkänna, bara en fråga hur kan ni 3 fortfarande vara levande och se så unga ut?” ”Jag är häxa” sa jag. ”Jag är vampyr” sa Emma. ”Jag är varulv” sa Niklas. ”Ja det är roligt att se er igen”

Vi har numera jättekul tillsammans och nu lever vi lyckliga i alla våra dar.
SLUT