Aldrig så ensam

Skriven av Linnéa , 16 år från Luleå.

Trots alla människor som går förbi
Trots de som pratar med mig om saker
som inte längre betyder något
Har jag aldrig känt mig så ensam som nu

Trots alla vänner
Som alltid tyckt om mig
för den jag är
Har jag aldrig känt mig så ensam nu

Alla ”det ordnar sig”
Betyder inte längre någonting
De tillhörde en annan sorg, i en annan tid
Och jag har aldrig känt mig så ensam som nu

Trots alla som försäkrar mig om
Att de alltid kommer finnas där
vad som än händer
Har jag aldrig känt mig så ensam som nu

Trots alla som undrar
Orkar jag inte prata om det som hänt
Är det mitt eget fel?
Att jag aldrig känt mig så ensam som nu

Samvetet bara skaver
Eftersom jag vet
att det är mitt eget fel
Att jag aldrig känt mig så ensam som nu

Aldrig förut har jag behövt en kram så mycket
Aldrig förut har jag såhär behövt någon som säger ”det ordnar sig”
Men jag förtjänar det inte, för det är mitt eget fel
Att jag aldrig har känt mig så ensam som nu