De som hoppade

Skriven av santanathegoldangel, 13 år.

-Hallå där!Svett-Sanna,hitåt!
Ånej.Inte Ida Holmberg.Min fiende nr 1 på jorden.Tillsammans med hennes jävla tjejmaffia.
-Jag har slut på pengar.Kan jag få dina?-Näää det kan du glömma ditt miffo!
-Jo det har du.Ina,ta med henne på toan.
Tyvärr,tyvärr,korridoren är tom.Fast ingen lärare eller elev skulle väl bry sig.För de är jag bara den svettiga,konstiga Sanna utan IQ eller vett i huvet.

Ina släpade mig til närmaste toalett.Hon är lite knäpp,säjs det,men hon dög för Ida piss-Holmberg och duger hon för Ida,duger hon för alla.
-Ner med huvudet!
Ina tryckte ner mitt huvud i toalettstolen.Inte nog med att jag höll på att få ansiktet i vattnet-nån hade glömt att spola.
-Du får vara här tills du ger mig pengarna.Ger du de då,svett-sanna?
Efter ett tag ger jag upp.För det första började jag känna mig spyfärdig av stanken,och för det andra så kunde Ida gå till lärarna och säga nåt i stil med:
-Jo Sanna i min klass har snott mina pengar,kan du säga till henne?
-Här,säger jag trött.Du får alla jävla pengar du vill ha.Nöjd?
-För den här gången.Nästa gång vill jag ha minst 200.

När de gått sjönk jag ihop och höll nästan på att börja gråta.Måste det va så här varje dag?
-Det finns ett sätt.
Jag snodde runt.En vacker tjej med långt,svart lockigt hår och gröna ögon stod bakom mig.
-Men hallå,hur kom du in?
-På mitt sätt.Som vi spöken kan. Spöken?Vad gaggade hon om?
-Väldigt kul skämt.Jag skrattar PÅ mig!Inte.
Det är sant.Du kommer väl ihåg Mina Svartling som hoppade från gympasalens tak?
Så klart jag gör.Alla på skolan känner till den historien om Mina Svartling som begick självmord nån gång på 70-talet.
-Det var den där tjejen Idas mamma som höll på och gjorde livet till ett helvete för mig.Hon och några andra.Så jag hoppade.Men de fattar inte orsaken.Hjälp mig att hämnas på de.
-Hurdå?
-Genom att begå självmord,så klart.Vad annars?
-Du är ju helt sjuk i huvet!
-Men tänk vad kul vi skulle ha.Massor av saker och övernaturliga krafter!
Jag tänkte efter.Gärna för mig.Mina föräldrar bryr sig bara om min lillebror Piss-Jonte och livet är ju inte kul så,varför inte?
-Ok,sa jag.

Jag stod på gympasalens tak.Det blåste och var kallt.Jag hade sagt jag skulle på toa och hade smitit från matten.
Jag tänkte hoppa när Ida kom.Det skulle ge henne nåt att tänka på.Jag såg hur skolporten öppnades,och elevena strömmade ut.Några började peka på mig.
Vaktis kom rusande.
-SANNA ERIKSSON,KOM GENAST NER!!!!skrek han.
-Ja,Sanna,sa Ida snobbigt,som stod bredvid.Du är typ dum i huvet som går upp dit.Jag menar,tänk vad som hände Mina Svartling...
Hennes ögon blev enorma när hon förstod.
-Nej,Sanna!skrek hon.
-Hejdå piss-ida.Och kom ihåg att du är skyldig till min död och din satanistiska morsa till Miras död!skrek jag och hoppade.

Det blev en enorm blodfläck.Inget kunde få bort den inte ens regnet.Den fanns kvar,4-ever.
Ibland såg man Ida vid Sannas grav.Hon stod tyst och stirrar i tomma intet.Sedan kom hon in på mentalsjukhuset.
Någonstans,kanske nära,kanske 790 mil bort sitter 2 flickor i en skog.Genomskinliga men man ser ändå blodfläckarna på deras kläder.De är ihop.Sanna+Mina=4-ever.På riktigt.