Hingsten.

Skriven av Sweety<3, 12 år från Malmö.

Den svarta muskulösa hingsten spände sin kropp och stegrade sig. Flickan kände skräcken sprida sig i kroppen och när hingstens viftande hovar landade på marken igen tog det inte många sekunder förrän han rusade i vild galopp över den mörka skogen. Grenarna sopade henne i ansiktet och fick henne att tappa andan. "Hjälp!" Skrek hon men det fick hästen att bara springa fortfarande, om det nu var möjligt. Flickan försökte räta upp sig, där hon satt i sadeln men hennes hingst vägrade att lyda.

Lena tittar ut genom köksfönstret. Det börjar bli mörkt och hennes dotter Jina har inte kommit hem ännu från sin ridtur. En specciel känsla gnagde i hennes mage, en sådan känsla som bara en mamma kan ha. " Tobbias! Vi måste ut och leta efter Jina och Spartan!" Hon ropade på sin man som genast kom rusande. "Varför?" Frågade han. Lena suckade oroligt. "Hon har varit borta jättelänge! Jag börjar bli orolig." Tobbias gick och hämtade en ficklampa. Sedan begav dem sig hand i hand till bilen.

Flickan satt fortfarande kvar i sadeln. Hästen hade blivit lite trött och travade fram i stället. Svett började bryta fram i hans hårrem. Flickan klappade hästen lite på halsen och gjorde några lugnande ljud. *äntligen blir han lugn* Tänkte hon. Hästen frustade ljudligt men fortsatte att trava. Flickan började slappna av en aning och blev lite trött. Det var mörkt och hon såg inte så mycket därför hade hon ingen aning om var hon var. Plötsligt hoppade hästen över en meterhög stock. Ett högt skutt blev det. För att hästen skulle kunna hoppa över var han tvungen att ta några galoppsteg innan. Flickan var inte beredd och sakta närmade hon sig marken.

"Stopp!" Där ligger hon! Ropade Lena och pekade. Tobbias sprang fram till den livlösa figuren på marken. Lena började gråta. "lever hon?" Snyftade hon. Plötsligt kände hon något varmt mot sin axel. "Spartan" Ropade hon. Spartan blåste lugnande på henne. "Lever hon?" Frågade Lena igen. Tobbias log och hon skrattade. Hon visste svaret.