förådd

Skriven av Ida, 11 år från Småland.

Jag hälsade på min sysling Tilda.
- Du Ida, du kaske borde veta att jag kommer till din skola nästa vecka, sa Tilda.
- Va! Varför det? Frågade jag.
- Jo jag har ju halvfinsk släkt och de i lågstadiet ska prata om Finland ochmedans jag bor på vandrarhemmet ska jag också gå lite på din ridskola.
- Det blir ju jättekul! Sa jag.
Den vecka gick otroligt snabbt. Några kallade mig Idodakock och Mikeila
Mma Nejla som vanligt (Jag fattar inte var dem får alla smeknemnen ifrån). Tillslut var det veckan då Tilda skulle hälsa på.
Då kom hon i sin flotta bil med en Nicki Minaj på radion.
Killarna börgade dregla direkt och det fick mig nästan att spy.
Jag tog med henne till mina vänner.
- Hej det här är Tilda, och så presenterade jag mina vänner
Mina vänner bara frågade och frågade tillslut var det lektion.
Nästa rast hittade jag inte mina vänner.
De var solklart med Tilda.
Då såg jag dem gå armkrokoch bara skratta och prata.
Jag kände mig förådd. Inte en dag på hela veckan fick jag vara med dem.
Och ridlektionen blev inte mycket bättre den. Det värsta var att mina vänner i ridgruppen gick igenom mig. ingen sa ett ord.
På ridlektionen var jag slapp som en hösäck och ridläraren klagade mycket. Vi skulle hoppa idag och det har vi inte gjort på länge.
Min häst vägrade och jag flög över huvudet.
Alla frågade om jag var okej. Det var jag men jag fejkade att ha jätteont i benet så jag kunde slippa resten av lektionen. Det vore lika bra det.