Vampyr som vän?

Skriven av Sofia, 10 år från Örebro.

Trädkronorna vajade lätt i månens bleka sken. Emma 12 år satt vaken och tittade ut på fullmånen. Hon kunde inte sova, men hon visste inte varför. Som om en mystisk kraft höll henne vaken. Men så vände kraften helt. Emma började bli snurrig. Huvudet snurrade i oändliga tankar och tillslut sommnade hon.Hon drömde. Drömde om demoner och spöken och.... Mark. Mark som vampyr. Med dom vassa tänderna och allt.
Emma vaknade flåsande av skräck.
-Okej det var bara en dröm, du kan sommna om. Inget verkligt. Din nya kompis är ingen vampyr han är helt perfekt kompis, sa hon till sig själv, men hon trodde inte på vad hon själv sa.

Nästa dag i skolan försökte Emma övertyga sig själv om att Mark aubsolut inte var drabbad av den hemska förbannelsen av att vara en vampyr. Men hon misslyckades totalt. Leendena Mark gav till henne kändes spöklikt läskiga och han hade en likaktig blick i sina ögon. Han gjorde ett gott intryck i allt vilket gjorde Emma lite gladare. Alla vampyrer hon hade läst om var helt korkade, så inte en chans att Mark någonsin skulle bli sådan. Nej, hon inbillade sig bara den likaktiga blicken och de spöklika leendena, var hennes slutsats. När svaren på svenskaproven gav Emma ifrån sig en suck av lättnad. Inte för sina egna provsvar, utan för Marks betyg. MVG+, det kunde inte bli bättre, men när hon såg sitt eget betyg försvann den lyckliga känslan. IG, ´har du glömt att läsa på igen eller måste du öva lite mer på stavning?´, stog det antecknat.

Den natten sov Emma lite lugnare, men det tog ungefär en kvart att sommna, och hon hade tyckt att hon såg konturerna av en pojke i månskenet. När hon sov som jupast öppnades fönstret till Emmas fönster, utan att Emma vaknade och där på golvet stod.... Mark! Emma hade haft rätt, Mark var verkligen en vampyr, med tänderna i högsta hugg, beredd att bita. Utan att tveka så sänkte han huvudet mot Emmas hals och bet till. Från och med det ögonblicket var hon en odödlig vampyr.