Mördaren

Mitt hjärta dunkade hårdare och hårdare. Jag satt gömd i en lucka i golvet, med den rosa klänning och de vita tightsen. Mitt bruna hår var trassligt efter att killarna hade dragit och slitit i det. Mias fest, från ett disco förvandlades till en spöklik saga på bara några minuter. Mördaren fanns där ute. Det visste jag. Han gick runt där i salen med en vild blick som inte missade en endaste rörelse. Hur många minuter som har gått, det vet jag inte. Jag försökte titta på mitt armbandsur i mörkret, men det gick väldigt dåligt. Jag tänkte att om man bara kunde öppna locket, lite, lite så kunde lite ljus sippra in och då kunde jag se. Jag satte handflatan mot luckan och tryckte upp den lite, lite. Jag tittade på klockan. Det behövdes mer ljus för att kunna se något. Så jag öppnade den lite till. Nu blev det ljusare, men det gick fortfarande inte att se. Jag hörde steg borta vid godiset. Jag hade en chans att rymma. Så jag lyfte lite till på luckan. Jag satte benet upp på golvet och hävde mig upp. Jag lyfte försiktigt tillbaka luckan, och tog några försiktiga steg. Det hördes knappast. Man får verkligen tacka ballerinalektionerna.
Jag sprang några steppsteg ut till hallen och tog tag i närmaste jacka och sprang fort ut och gömde mej bakom huset där det fanns massvis med buskar och snår. Jag gömde mig fort bakom en buske där ingen kunde hitta mig. Jag tittade på jackan. Det måste vara Nicolines. Jag rotade i jackfickorna och fiskade upp hennes nya Iphone 3. Med darrande händer slog jag 112.
''Hej'' sade en röst. ''Välkommen till larmcentralen.''
''H-Hej...'' nästan viskade jag fram.
''Söker ni polis, ambulans eller brandkår?'' frågade rösten.
''Polis.'' sa jag så det knappt hördes.
''Du blir kopplad till polisen nu'' sade rösten och hörde hur hon lade på.
''Polisen.'' sade en röst i andra änden.
Jag berättade om Mias disco och hur mördaren lyckades ta sig in, och hur jag lyckades ta mig ut.
''Vi kommer så fort vi kan'' ''Vart har Mia sitt disco?'' frågade mannen.
''Sandviksgatan 3'' sade jag. ''I-I Smålandsstenar.''
''Vi kommer så fort vi kan.'' sade polisen och lade på.
Jag lade på och kastade ner mobilen på jackan som låg på marken. Men ångrade mig snabbt och tog på mig den istället. Jag tog upp mobilen igen och putsade av den med fingrarna och la den i jackfickan.
Nu fick jag i alla fall ljus från månen, så jag kollade på mitt armbandsur.
23:12. Snart tolv.
Plötsligt kände jag hur kissnödig jag var.
Ja, efter all läsk så var det nog inte så konstigt.

Jag gick mot skogen och ställde mig bakom en gran. Det skulle vara lättare att vara kille, tänkte jag när jag hade tagit på mig tightsen igen.
Då kunde man ju hålla i den där grejen och härska över kisset.
Okej, jag var nog lite korkad nu. Fast det var nog för att jag var trött.

Efter några minuter till hördes det fortfarande inga sirener, och det blev kallare och kallare. Tillslut kände jag mig verkligen konstig. Var det verkligen läsk vi hade druckit. Hennes brorsor kanske hade bytt ut det mot alkohol. De var i och för sig arton, så det skulle någ inte vara så svårt att köpa, tänikte jag. Tillslut orkade jag inte mer, utan la mig utmattat ned på marken och somnade av ljudet som sirener som närmade sig.

Jag vaknade och tittade trött omkring mig. Jag låg i ett vitt rum. Det gjorde verkligen ont i mitt ben och mitt huvud. När jag hade lagt mej på marken satte jag mig inte så försiktigt ner. Nä, jag kastade mig faktiskt.
En doktor kom in och sa ''Hej'' och bad att få titta på mitt ben.
''Ajajaj! Detta kan bli ett riktigt stor blåmärkae unga dam.'' sa han och tittade allvarligt på mig.''Jajaja'' sa jag. Mamma och pappa kom in och omfamnade mig. ''Stackars lilla gumman!'' sa de om och om igen.
Plötsligt frågade jag vad som hände med mördaren.
''Han kommer hamna i fängelse'' sa pappa och tittade på mig.
Tack och lov! tänkte jag för mig själv.
''Jag är hungrig'' sa jag.
''Du får äta när vi kommer hem'' sa mamma.
''Jahopp. Varför det då?''
''För ni åt säkert massa godis'' sa hon.
''Nä, vi hann inte, för precis när vi hade dukat fram, då kom mördaren.'' sa jag och la armarna i kors.
Mamma och pappa tittade på varandra.
''Okej då'' sa dem.
''Jippi!'' sa jag och hoppade i sängen.
Men jag visste forfarande, att mördaren fanns där ute.
Och han letade efter... Mig...