Även månen har sina gropar

Skriven av Willa Martinez , 12 år.

Stella låg tyst på golvet. Utanför var månen full och ljuset strålade in genom fönstret. Nerifrån hörde hon hur hennes styvfader slog sönder deras saker där nere. Han var full, som vanligt. Stella hade själv blivit utsatt för misshandel och hon hade flera blåmärken på kroppen. Hon visste inte vad styvfadern skulle göra härnäst med henne. Hon visste bara att hon måste fly. Hon ställde sig upp och öppnade balkongsdörren. Hon ställde sig på balkongen och betraktade månen. Hon klättrade upp på räcket och blundade. Hon skulle aldrig stå här om hennes mamma varit här. Hon skulle aldrig stått här om inte en jävla lastbilchaffis kört på hennes mamma. Hon skulle aldrig stått här om inte den där förhatliga styvfadern blivit alkoholiserad. Inget var hennes fel.
Det var så enkelt. Bara ett hopp. Och en smärtsam landning.
Men har man gjort A måste man göra B, tänkte hon.
Hon ställde sig på tårna, tog sats och föll ner genom luften.
Det var inget lyckligt slut, tänkte hon. Men ett bättre slut än det som väntade.