Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Kyssen

Skriven av Anita Nyman, 10 år från Stockholm.

Jag låser mitt skåp med matteboken och räknehäftet i handen. Jag lirkar ut den silverfärgade skåpnyckeln och förvinner bort till mattelektionen. Vår mattelärare, Emma Nord, öppnade dörren till klassrummet och eleverna droppar in. Emma är sträng. Om man kommer en enda sekund försent så anmäler hon det. Jag ryser. Inte för att jag kommer försent så ofta, men i alla fall. Jag sätter mig vid min plats bredvid Johanna. Hennes långa, svarta hår är så fint. Emma säger att vi ska fortsätta räkna till tal 730. Jag suckar. Matte är inte direkt ett av mina bästa ämnen. Men jag är inte den som säger emot fröken. Jag plockar fram penna, linjal och sudd och öppnar matteboken och börjar räkna. Lektionen segar sig fram, en bit i taget. Jag räknar på hela tiden. Just när jag är på tal 721 blir det rast. Jag samlar ihop mina grejer och går mot skåpen tillsammans med nästan hela klassen efter mig. Jag är nämligen ganska populär i skolan. Jag låser upp, lägger in mina grejer och låser.
”Ska vi vara på rasten?” undrar Julia och slänger med sitt långa, välskötta, röda hår.
Jag putsar till min kavajs kant.
”Nej, vi kan väl vara?” säger Sophie och ser på mig.
Det är väldigt vanligt att de tjafsar om mig. Alla vill vara med mig. I vanliga fall hade jag svarat ja. Men jag måste tänka. Ifred. Jag drar ett djupt andetag. Sedan svarar jag:
”Jag har ett annat ärende.”
De tittar undrande på mig. Jag går igenom skolkorridoren och känner de andras blickar förvånade i ryggen. Jag bryr mig inte riktigt om det nu. Inte just nu. Jag har nämligen en hemlighet. Jag är kär i Justin. Han går i en annan sjua än mig och därför måste jag bara kolla när han har rast. Jag kastar en hastig blick på hans schema på dörren till deras klassrum när jag passerar och ser att de ska in samtidigt som min klass, vilket innebär om tjugo minuter. Jag vänder blicken rakt fram och går mot ljushallen i min skola. Jag vet att han och hans kompisar brukar hänga där. Jag drar efter andan. Han sitter där. Bara ett par meter framför mig. Jag känner hur jag blir alldeles varm i hela kroppen. Jag försöker dölja rodnaden med min nya, svarta kavaj. Han märker tydligen ingenting. Han och hans kompisar står lutade mot ett räcke och snackar. Justin tittar på mig. De bruna ögonen glittrar och hans bruna hår är vaxat. Jag tycker att det är fint. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag kan väl inte bara gå fram och fråga om han vill bli ihop med mig. Jag står där och hänger, ett par meter bort. Min blick har fastnat vid honom. Tillslut börjar rasten gå mot sitt slut. Han och hans kompisar är på väg till nästa lektion. Han går förbi mig och jag blir röd i ansiktet. Jag går efter dem. Vid skåpen skiljs killarna åt och Justin blir ensam. Jag kastar en hastig blick på klockan. En minut kvar till lektionen. Jag går fram till mitt skåp, låser upp och letar runt i skåpet efter samhällskunskapshäftet. När jag vänder mig om för att låsa så står han där framför mig. Justins ögon möter mina.
”Jag älskar dig”, säger han.
”Jag älskar dig också.”
Det behövs inga fler ord. Jag nuddar hans läppar och vi möts i en lång kyss.

Betyg 1 av 5 möjligaBetyg 2 av 5 möjligaBetyg 3 av 5 möjligaBetyg 4 av 5 möjligaBetyg 5 av 5 möjliga
Tillbaka till föregående sida
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2026 Unga Fakta AB