samma person

Skriven av Ebba, 12 år.

Jag satt hemma och gjorde läxorna. Då ringde telefonen, jag svarade inte, för jag orkade inte resa mig upp så jag lät Roza svara. Efter cirka tio minuters prat så kom hon in i mitt rum.
-Gissa vad du och jag ska göra om två månader!
-Inte vet jag.
Svarade jag utan att bry mig ett dugg. Jag trodde det var något helt vanligt, som, vi ska gå på någon på typ någon show av något slag. Men nä det var något helt annat.
-Vi ska åka till U.S.A. för att spela in en film, och… vi har huvudrollerna!!!
Jag skrek, skrek av glädje. Men då kände jag. Jag föll ihop i en hög på golvet. Jag kunde inte andas. Roza kastade sig ner. När hon märkte att jag hade svårt att andas så ringde hon ambulans. Efter en kort stund kom hon tillbaka. Ambulansen kommer, sa hon lugnt och varsamt till mig. Jag kunde knappt prata men jag sa,
-Roza jag är rädd.
Hon tog min hand och höll den i sin. Hennes hand var mycket varmare än min. jag höll den i mitt hårdaste grepp.
Då ringde det på dörren. En man och en kvinna kom in i mitt rum. Roza höll fortfarande ett stadigt grepp om min hand, och jag tror inte hon hade några tankar på att släppa den. Dom pratade med henne medan dom började känna på mig.
-Vad hände när hon fick andnöd?
-Hon fick reda på en grej och började skrika.
-Okej vi vill ta med henne till sjukhuset.
Dom bar upp mig på en bår sedan sprang dom med mig bort till ambulansen som stod utanför. När jag väl var där inne så körde ambulansen iväg. Jag fick som en slang som gick en liten bit in i näsan, i den fick jag en grej så det blev lättare att andas. Dom mätte mitt blodtryck och frågade hur jag mådde. Men jag ville inte svara på deras frågor, jag kände ju inte dom. Jag hade svårt att prata, men jag drog i Rozas hand, så hon kom närmre. Jag viskade i hennes öra att jag mådde illa. Hon sa det till ambulans personalen och vi det ögonblicket var vi framme vi sjukhuset. Dom rullande ut mig från ambulansen och sedan sa dom tack och hejdå. En doktor mötte upp oss, hon sa att hon hette Claudia. Sedan frågade hon mig.
-Vad heter du?
-Ebba.
-Hur gammal är du då?
-Tolv.
Sedan gick hon och Roza en bit bort och pratade. Jag ville att dom skulle ringa mamma och pappa. Men det hade dom redan gjort. Dom var i Skåne så det skulle ta två dagar innan dom kom hem. Men det gjorde inget jag litade mer på Roza en på dom. Jag och Roza fick efter en stund ett eget rum. Vi fick sitta och prata en stund men hon sa att hon skulle komma tillbaka med några fler läkare.
-Roza vad ska hända nu? Vad kommer hända med mig?
Jag sa det med rädsla i rösten och jag tror att hon hörde det för hon pratade lugnt till mig.
-Det kommer gå bra.
Sedan kom tre läkare in till mig. Då tog jag Rozas hand igen. Den handen som Roza höll i skulle jag få dropp i. När dom satt i nålen så sa Roza åt mig att spänna tårna. Jag tyckte det lät roligt så jag började skratta. Dom tog några prover och sedan gick dom. Klockan var redan halv nio på kvällen och jag var hur trött som helst. Jag började gråta. Jag grät och grät men tårarna tog aldrig slut. Tillslut somnade jag. Men efter en timme så vaknade jag och spydde. Roza gick och sa till att jag hade spytt. Då kom Claudia in igen.
-Mår du bra?
-Inte så värst.
Hon pratade lite till med Roza. Hon sa att hon inte trodde det var någon större fara. Men i det ögonblicket fick jag svårt att andas igen. Jag andades ljudligt jag flåsade och frustade.
-Andas lugnt och genom näsan.
Efter ett tag gick det över.
Nästa dag så vaknade jag av att Roza satt och stirrade på mig.
-Du vet att man inte stirrar på någon tills den vaknar va?
-Ja men jag ville se om det fungerade.
-Men måste du prova det på mig?
-Jag för du är min nu prov kanin.
-I vilket ämne då?
-Bästa sättet att väcka någon på.
-Okej med inge vatten.
-Det vet man aldrig.
Då ringde min mobil. När jag hade pratat klart så frågade hon vem det var. Det var några i skolan bara sa jag. Då kom Claudia in. Hon ville att vi skulle rönka mina lungor. Med Roza tätt intill så gick vi ner till rönken. Jag blev rönkad och det hände inte så mycket mer. Jag fick göra några andnings övningar för att se om det påverkade mig något. Varje kväll spydde jag. Så tillslut fick jag ha slangar genom näsan som jag kunde få in näring i. efter en vecka var jag som vanligt. Tydligen så var det bara en alvarlig astma. Jag fick astma medicin och allt var som vanligt. Inom två månader så åkte vi till U.S.A. och spelade in filmen. Allt var som vanligt förutom att jag var världs kändis och hade astma. Och Roza var helt som vanligt. Förutom att hon hade mig som försökskanin när hon skulle väcka mig. Och att hon också var känd precis som jag. Hon tog han om mig och följe med mig till sjukhuset varje gång jag skulle dit. Jag hade värdes bästa liv. Med eller utan astma, jag var fortfarande samma person.