En järnåldersmänniska.

Skriven av D.C, 12 år.

Jag har alltid tänkt hur det skulle vara att bo på järnåldern. Jag har letat efter fakta varje dag och jag kan gissa på ett ungefär hur det skulle vara att bo på järnåldern men inte allt. Mina sagor, rit böcker och självaste böcker är full av järnålder. Du tänker säkert att jag är en nörd som bara pluggar och tänker på läxor men faktum är att jag är precis tvärtom. Faktiskt en rigtig slöfock. Men en förra veckan pratade vi i klassen om järnåldern och varför det kallas för järnåldern. Vi pratade och pratde och pratade men desto mer vi pratade desto roligare blev det. Och ärligt talat har jag IG på allt men nu när det var prov så fick jag MVG. Lisa ( vår SO lärare) blev såklart misstänksam och sa att hon ville ta ett snack med mig.
-Molly fuskade du på provet? sa hon.
-Nej ärligt talat, jag tyckte faktiskt att det var jättekul.
-Du, vem pratar jag med egentligen?
-Mig, Molly klassens såkallade "slöfock". sa jag skämtsam.
-Molly jag vill tro dig men... hon slutade inte sin mening.
-Jag vet jag vet, men jag lovar att jag inte har gjort det och ska inte göra det.
-Jag tror dig, gå nu.
Den kvällen drömde jag om att allt hade blivit svart vitt allt såg så gammalmodig ut som på järnåldern.

När jag vaknade denna morgonen kändes det konstigt. Det kändes som som som om jag sov på golvet. Och lukten ska jag inte tala om det stank!
-Vakna nu Gudrun.
-Va sa du till mig.
-Ja, vi ska ju mata djuren och mjölka korna
-Va! Mjölka korna?
-Gudrun vi har inte tid med att prata bort tiden.
-Var är jag?
-Hemma.
Jag kollade runt om mig men det såg inte alls ut som hemma utan snarare på järnåldern.
-Kom då.
-Vem är du?
-Freja din storasyster. Kom nu.
Då slog det till jag hade faktiskt var på järnåldern som jag ville. Men jag sa inget till "min storasyster Freja".
Det var tur att jag visste mycket om järnåldern annars kunde det gå illa väldigt illa.
-Går det bra om jag mjölkar korna medans du matar djuren? sa jag för att min moster Leila bodde på en bondgård.
-Gör du det. sa Freja.
Jag visste inte i vilken del av huset djuren var i för på järnåldern så byggde man huset i tre delar en del till djuren den andra till "skafferiet" kan man kalla den den sista till människorna. De fick de inte varsin rum utan sov i "vardagsrummet".
Jag gick till den närmaste delen men där var det inga djur utan mat.
Så troligtvis var djuren i den sista delen. Jag gick in och där såg jag korna. Jag var helt ensam där (förutom djuren) medans jag mjölkade korna tänkte jag på mamma åh vad jag längtar efter henne.
-Är du klar snart? Freja kom in.
-Ja.
Då kom jag på det om jag ville till mamma nu så kunde det kanske hända, happades jag iallafall. Jag tänkte på den dagen när jag och mamma var på liseberg det var så kul. Det började rinna tårar ända ner till kinderna.

Den natten kunde jag inte sova det var en svårt dag idag, jag smedjade järn, letade efter bär och odlade mat.

-Molly, Molly vakna du kommer försenad om du inte vaknar nu.
-Mamma, mamma är det du?
-Ja Molly vem skulle det vara annars din låtsats storasyster Freja eller.
Jag log och tänkte att det var precis vad jag trodde.
-Upp och hoppa tjejen.
-Mamma jag älskar dig.
-Jag älskar dig också gumman. Vad har hänt egentligen.
-Du skulle aldrig tro mig.




SLUT.