Lillasystrarna

Skriven av Sara, 14 år från Täby.

Jag satt vid datorn och bloggade. Mamma och pappa hade inte kommit hem ännu.
"Vov, voff!", skällde min schäfervalp Karo, på nedervåningen. Jag var tvungen att skrika tillbaka, annars skulle Karo känna sig försummad, vilket mamma skulle hata.
"Vad är det, Karo!?", skrek jag högt. Karo fortsatte att yla. Jag bestämde mig för att gå ner och se vad som händer. Jag visste att Karo var ovanligt tjock, men ingen i min familj visste ifall Karo var dräktig eller inte. "Har någonting hänt?" Jag hukade mig, och såg i tikens oroliga ögon. Såhär orolig hade jag aldrig sett henne förut. "Är någonting på tok? Det är nog bäst att jag ringer pappa, gumman.". Karo viftade fortfarande på svansen, hon suckade och gnydde. Jag reste mig upp, gick in i köksrummet, gick ut i hallen igen där Karo låg och hukade mig återigen ner framför Karo. Jag klapprade in pappas mobilnummer i 'displayen' på hemtelefonen. Jag strök sakta handen över Karos hundhuvud.
"Lugn..", lugnade jag henne. Samtidigt svarade jag 'ja' och 'nej' på pappas fåniga frågor. Sen kom han fram till allt.
"Har någonting hänt, gumman lilla?", frågade han ömt. "Gäller detta Karo, eller dig?"
"Detta gäller Karo.", sa jag fort. "Hon verkar inte.. så värst frisk."
"Gisses!", utropade papa. "Jag kommer på direkten, jag lovar." Minut efter minut tickade på, ingen pappa kom. Tillsist så öppnades dörren och pappa kom inrusande. "Seså, Karo..", sa pappa. ".. undra om det är valparna?"
"Valparna!?", skrek jag. "Har min tik valpar, utan att jag vet om det?"
"Ja, tyvärr.", sa pappa. "Mamma är gravid i femte månaden, det hade jag nästan glömt bort att säga till dig."
"Glömt!?", vrålade jag ursinnigt. "Hur kan man glömma att sin hustru ska förlossa ett barn om ett par månader, utan att berätta det för sina barn? Herregud.."