Chelsea och vargpojken

Skriven av Emma, 15 år från Stockholm.

Första mötet

Klockan är strax efter sju och jag är på väg hem från Maja.
Jag orkar inte gå igenom villaområdet så jag bestämmer mig för att ta vägen genom skogen.
När jag gått en bit i den mörka skogen så hör jag plötsligt ett morrande ljud men eftersom att jag inte är speciellt rädd av mig så tänker jag inte mer på det utan fortsätter att gå.
När jag kommit fram till den lilla bäcken i mitten av skogen så hör jag samma ljud igen men jag fortsätter att gå.
jag vänder mig om för att titta om det kanske är en bortsprungen hund som gått efter mig hela vägen och precis då när jag vänt mig tillbaka så dyker det upp en varg, jag vart riktigt chockad för den här vargen började hoppa runt som en glad hund och slickade mig i ansiktet.
Jag reste på mig och bad om ursäkt för att jag trängt mig på och jag kunde höra hur han sa att det var okej, jag förstod vad han sa men hur vet jag inte.
Han bad mig hoppa upp på hans rygg och frågade vart jag bodde och sen så började han springa och inom några få minuter så var jag hemma vid grinden till mitt hus.
-Tack för att du följde mig hem, det var verkligen härligt att känns vinden i håret.
- Det var så lite så, jag hoppas vi ses igen.
När jag kom innanför dörren så står mamma där och verkar lite skakis.
-Vad är det mamma?
-Pappa och Björn är ute och letar efter vargen som sågs här nyss.
-NEJ! Eller jag menar..det kan inte vara bra att skjuta den.
-Okej.. men vi kan inte ha en varg som springer runt här och skapar oro.
Jag säger god natt och skyndar mig upp på rummet.
Försiktigt öppnar jag fönstret och klättrar ut.
Smart som jag är så har jag en stege gömd under sängen som jag tar fram vid nödtillfällen.
Jag springer genom skogen för att leta rätt på vargen jag träffat innan.
Jag springer och springer, letar och letar men jag hittar honom ingenstans.
Jag sätter mig på en sten och tänker att om jag ropar på honom så kanske han hör mig men jag kommer snabbt på att jag inte vet vad han heter så jag börjar yla något alldeles galet och tror det eller ej men där stod han framför mig.
-Du ropade på mig
-Ja jag gjorde det
-Förlåt att jag inte presenterade mig förut, mitt namn är Jacob.
-Det gör ingenting, mitt namn är Ebba.
-Jag vet, vad var det du ville mig?
-Gör du? Jo min pappa och hans vän såg dig när du följt mig hem och är nu ute och letar efter dig, du måste gömma dig någonstans.
-Jag vet, jag såg dem nyss.
-Jag vill inte att det ska hända dig något.
-Jag uppskattar det, men nu måste du hem igen.
-Jo det är sant, men vi kan väl ses imorgon?
-Vi får se, hejdå Chelsea och sov gott.
-Hejdå, detsamma Jacob.



Skolutflykten

Jag vaknar av att mamma ropar som en galning nerifrån köket.
-Chelsea det är dags att gå upp, du har skolutflykt idag.
-Ja ja, jag kommer.
Jag sätter på mig kläderna och går långsamt ner till köket.
När jag kommer ner så har mamma redan packat min ryggsäck och gjort matsäck åt mig.
-Jag måste gå nu, skynda dig nu så att du inte kommer försent.
-Gå du jag hinner till skolan, om inte annat så får jag väl möta dem i skogen då.
Mamma tar sin väska och suckar när hon går ut.
Jag gör i ordning en smörgås och sätter mig i soffan för att kolla på tv:n.
Precis när jag satt på den så hör jag att det är någon som knackar lite försiktigt på dörren till baksidan av vårt hus.
Jag reser mig upp från soffan och kollar fram lite försiktigt bakom gardinen.
Det är Jacob, jag öppnar hastigt dörren och släpper in honom.
-Vad gör du här? Någon kan ju se dig.
-Jag vet men jag ville så gärna träffa dig.
-Okej men jag måste gå om fem minuter för jag ska på skolutflykt i skogen.
-Åh vad kul, jag kan följa dig.
-Tack men bara igen ser dig..
-Nej då jag lovar att vara diskret.
Jag tar min ryggsäck och hoppar upp på hans rygg, han nästan smyger fram tills vi kommit in i skogen.
Jag hör dem andra skratta och flamsa och hoppar ner från honom.
-Jag måste gå nu, men vi ses väl igen?
-Jag förstår det, det hoppas jag.
Jag ser hur han försvinner in bakom träden och jag känner en varm känsla inom mig.
Tanken har slagit mig ibland, om Jacob vore en mänsklig pojke så skulle den här känslan kallas kärlek.
När jag kommit fram till dem andra så stannar alla upp.
-Vi såg en varg, vi såg en varg
-Gjorde ni? Vad häftigt.
-Ja vi har precis ringt efter din pappa och Björn.
-Varför då? Vi är ju på vargens område och där har den rätt att vara.
-Ja det kan stämma men vargen måste skjutas innan den går på någon eller något.
-Men hittills har jag inte hört någonting om att en varg attackerat någon eller något så jag tycker att du ska ringa tillbaka till min pappa och tala om att det inte var någon varg ni såg utan en bortsprungen siberian husky.
-Men det förstår du väl att jag inte kan göra
-Inga men, du ska ringa annars stannar jag här hela natten och beskyddar den.
Det blir tyst en stund men efter någon minut så öppnar Oskar munnen.
-beskydda den, hur då? Du vet ju inte ens var den finns.
Hahaha ekar det i skogen.
-Tänk för att jag vet det.
Jag klättrar upp i ett träd och börja yla och ropa Jacob kom hit.
Dem andra skrattar fortfarande och precis när jag börjar tvivla på att han inte ska komma så hör jag hur Elsa och Nicole skriker.
- skrattar bäst som skrattar sist
-Det är omöjligt.
-Det ser du väl att det inte är. Jacob kan du följa mig hem?
-Visst kan jag det.
För dem andra blir det bara ett långt ylande.
Ni säger ingenting om det här för då skickar jag hela vargflocken på er.

Blickar men inga ord

Det är alldeles tyst i klassrummet, alla bara stirrar.
Ingen har ens vågat yttra sig ett litet hej eftersom att dem är så rädda.
Jag reser mig upp från bänken och går fram till vår lärare och frågar om jag kan få säga ett par ord.
-Förlåt om jag skrämde er igår men jag tycker verkligen inte att det är rätt att skjuta vargen om den inte har gjort någonting och speciellt inte när det är vi som inkräktar på vargens område.
Lisa ställer sig upp
-Men min mamma har sagt att vargar är livsfarliga och kan döda en hel stad på bara några minuter.
-Men snälla lilla Lisa, jag tror nog att din mamma har förväxlat vargar med stora jätte monster som bara finns i sagor.
-Min mamma ljuger aldrig.
-Jag har inte sagt att hon ljuger men överdrivit har hon nog definitivt gjort.
- Nog om det, sätt er ner på era stolar igen och du Ebba, inte tror du väl att jag sagt någonting till din pappa inte.
-Nej inte innan men nu gör jag absolut det.
När skolan är slut så springer jag hem för att kolla om någon är hemma.
När jag kommer fram till grinden så ser jag hur några personer går och kollar ute på våran tomt och plockar upp massor av saker från marken.
Jag skyndar mig in och ser hur mamma sitter helt vätt skrämd i soffan medans pappa pratar med en gubbe.
-Vad är det som pågår?
-Vi har haft besök här Chelsea.
-Har vi haft inbrott? Nej vad har dem tagit, är mina smycken kvar som jag fått av farmor?
-Lung, det har inte vart inbrott men vi har haft..
Det blir tyst.
-Haft vadå?
-Vi har haft besök av vargen här.
Nej jag glömde att damsuga efter att Jacob var på besök här.
Jag måste hitta honom innan någon annan gör det.
-Nej! Får jag gå hem till Maja, jag vill inte vara här.
-Det förstår jag, gå till Maja du.
Jag packar ner lite bullar och lite juice, sen går jag iväg igen.
När jag kommer utanför dörren så märker jag att även jag har vargpäls på mig.
Åh vilken tur att dem inte hann se det.
Jag springer in i skogen och ropar på Jacob, han kommer nästa på en gång.
-Hej jag hörde att du ropade.
-Ja, dem har hittat päls ifrån dig hemma hos oss och nu ska dem ut och leta efter dig.
-ajdå det var inte bra, jag måste gå.
-Vart ska du?
-Jag måste fixa en sak.
-Okej men låt dem inte göra dig illa för jag skulle må så dåligt då.
-Jag ska vara försiktigt, vi ses Chelsea


Albins dop

Idag är jag uppe tidigt för vi ska på dop.
Det är min storasysters lilla son Albin som ska döpas.
Min mamma har valt kläder åt mig idag, hon har köpt en vit klänning med rosa blommor på och en par vita ballerinaskor.
Jag tar på mig klänningen och går in i badrummet för att fixa mitt hår.
Precis när jag tagit fram hårborsten så hör jag hur mamma ropar att hon ska fläta det så det var bara att gå ner och sätta sig på stolen och låta henne görs det.
När hon flätat klart mitt hår så går jag ut i hallen och sätter på mig skorna.
-Mamma, jag går bara till Alice snabbt för att låna ett halsband.
-Men Chelsea vi ska åka snart och du har ju hur mycket smycken som helst.
-Ja men det går fort och det är ett rosa pärlhalsband och det har faktiskt inte jag.
-Ja ja, men skynda dig tillbaka.
Jag öppnar dörren och springer ut.
Jag ska inte alls till Alice men det kan jag ju inte säga till mamma.
Jag ska träffa Jacob och fråga vad han tycker om min klänning.
När jag kommer in i skogen så tar det inte lång tid innan han kommer.
-Hej, men jag hann ju inte ens ropa på dig?
-Det behöver du inte, jag känner igen din doft.
-Va? vad knasigt.
-Vad fin du är, ska du bort?
-Tycker du? Ja jag ska på dop.
-Ja du är jätte fin.
Jag känenr hur den varma känslan drar som en ström genom kroppen igen.
Det känns på bra och ändå lite läskigt på samma gång eftersom jag inte vet varför jag känner så när jag är i närheten av honom.
-Jag måste gå nu men vi kan väl träffas efter dopet?
-Ja det är bara att komma.
-Vad bra, då ses vi.
Jag skyndar mig så fort jag kan hem.
Jag hinner precis fram till grinden innan jag hör mamma ropa.
-Där är du ju, vi skulle precis åka till Alice och hämta dig. Du lovade ju att skynda dig eller hur.
-Ja men jag hann ju hem så klaga inte.
-Vart är halsbandet du skulle låna?
-vilket Halsba.. oj jag glömde nog det.
-Ja ja, men hoppa in i bilen nu.
Vi åker förbi mormor och morfar på vägen dit för att hämta deras dop present för dem kan inte åka för morfar är sjuk.
Det tar inte långt tid för en min lillebror Simon är kissnödig.
-Mamma jag är kissnödig.
-Men Simon, jag sa ju åt dig att gå på toaletten innan vi åkte.
-Ja men jag gjorde det men sen sa pappa att jag kunde ta en festis för att jag var törstig.
Mamma bara suckar.
Vi stannar på Macken så att han får gå på toaletten och sen åker vi iväg igen.
Klockan är strax efter halv ett när i kommer och dopet börjar klocka ett så vi hinner i lagom tid komma in och sätta oss i kyrkan innan det börjar.
Vi är hemma igen strax efter fyra och mamma börjar med middagen.
Efter middagen så hade jag tänkt att gå och träffa Jacob.
-Mamma jag går till Maja.
-Jaha, ni är jätte ofta nu för tiden.
-Ja men är inte det bra då?
-Jo det är klart.
-Men du Chelsea, jag kör dig för jag vill inte att du ska gå igenom skogen alldeles själv.
-Men mamma jag är fyller faktiskt fjorton år på tisdag.
-Ja men det blir mörkt fort och man vet aldrig vad som gömmer sig i skogen.
-Men vem har sagt att jag ska gå igenom skogen?
-Ja men.. okej men jag vill att du ringer mig när du kommit fram och när du går hem så vi kan prata hela vägen hem.
-Okej jag lovar.
Jag nästan snubblar på rötterna i skogen för jag har så brottom men jag vill så gärna träffa Jacob.
Jag stannar upp en stund för att andas lite och sätter mig på en sten.
Plötsligt hör jag Jacob ropa på mig.
Jag skyndar mig upp i skogen och där står han vackrare än någonsin.
-Hej Chelsea, hade du det trevligt på dopet?
-Ja det var jätte fint och trevligt.
-Låter bra det, jaha vad vill du hitta på att göra?
-Jag vet inte..
-Ska vi spela fotboll?
-Ja men då måste jag hem och hämta en fotboll.
-Det behövs inte, jag hittade en fotboll igår här i skogen så vi kan ju använda den.
-Jaha vad bra.
Vi spelar och spelar.
Det är så roligt att umgås med Jacob, det är som att umgås men en människa eftersom att vi kan prata med varandra.
Tiden går fort när man har kul.
Klockan är halv tio och jag måste börja röra mig hemåt.
-Jag måste gå nu.
-Jag följer dig.
När vi kommer fram till grinden så slänger jag armarna runt om Jacob och kramar honom.
Han är så mjuk och go.
-Oj det där var jag inte beredd på.
-Förlåt men jag tycker så mycket om dig.
-Jag tycker om dig med Chelsea och du jag tänket fråga dig om du ville följa med mig på en utflykt imorgon efter skolan?
-Ja det vill jag absolut.
-Kom till skogen imorgon då vi tre tiden.
-okej, God natt Jacob
-God natt Chelsea.
Mamma är lite sur när jag kommer hem.
Vi hade det så roligt tillsammans så att jag glömde bort att ringa både när jag kom fram och när jag skulle gå hem.
-Lovade inte du att ringa mig?
-Jo men vi hade så roligt att jag glömde det.
-Ja ja men klockan är mycket nu, skynda dig i säng så att du kommer upp i tid imorgon.
Jag går upp på rummet och gör mig i ordning.
Jag släcker lampan och lägger mig i sängen.
Den natten drömde jag en underbar dröm om att Jacob var en mänsklig pojke.