Hämnd

Skriven av Ellinor "Ozwald", 12 år från Trista Träsket xD.

Han sprang. Han sprang så fort han kunde, bort, bort från DET. Han var säker nu. Han kunde inte stanna där längre. DET hade nästan fått tag på dom den kvällen. Fått tag på han och José. José var den enda vän han hade. Det var tack vare henne han inte var död nu, eller ännu värre, blivit tvingad att bli en av Fressaderna! Han hade henne att tacka för sitt liv, och det var därför det inte kändes rätt att lämna henne ensam. Särskilt nu, NU när dom visste. Att dom båda var
X- itader.
Chicack (Det var det han hette) stannade och pustade ut. Dom följde inte efter längre, han hade skakat av sej dom.
"José"... Viskade Chicack och föll sedan ihop avsvimmad under ett träd.
"uhumm... Ajj, jag har ont i huvudet" mumlade Chicack. "Var är jag?"
Han satte sej upp i en säng och tittade sej omkring. Han var i en liten stuga.
"Nämen, titta vem som har vaknat Issela!" In i rummet kom en rund liten tant och ställde sej brevid sängen.
"Var är jag?" sa Chicack som fortfarande hade ont i huvudet.
"I goda händer" skrockade den runda tanten.
Då hoppade en hund upp i Chicacks knä och började slicka honom i ansiktet.
"Men Issela, sluta! Stygg hund. Kom hit!"
"Issela?" sa Chicack frågande.
"Ja, hon heter så, min busiga hund"
"aha.."
"Det var hon som hittade dej när vi var ute i skogen, du låg avsvimmad under ett träd, så vi släpade hem dej och tog hand om dej. Du har sovit ett bra tag du"
"Va? Hur mycket är klockan?"
"hohoho" skrattade runda tanten.
"Här är det inte frågan om tid, utan om dag, du har sovit i 2 dagar, jag trodde att du var i koma, men du var mer som i... en djup sömn bara"
"Förlåt att jag besvärat er....?"
"oh! Du kan kalla mej tant Jammis"
"okej, förl..."
"Herre jössens! Sluta, här finns inget att be om ursäkt för!"
Tant Jammis leende blev ännu större för ett ögonblick. Och Chicack som inte visste vad han skulle göra log tillbaka.
"Så vad heter du min lille vän?"
"Umm, just ja. Jag heter Chicack och kommer från X- Itad.
Tant Jammis leende dog bort på en sekund. Istället förvandlades hennes leende till ett tunt sträck.
"Ursäkta... Vad sa du att du kom ifrån sa du?"
Först då såg och kände Chicack vad täcket var gjort
av- Ormskinn! Hon var en Fressa!
Men det var för sent. Tant Jammis kastade sej över sängen, men Chicack var snabbare. Han sprang mot dörren, ut och fortsatte så fort han kunde mot X- Itad staden. Ännu en gång var han på flykt undan en av DETs anhängare.
DET är ledaren för Fressaderna, Fressaderna och X- Itaderna är de två konkurrerande folkslagen. Fressaderna är ett slags folk som gillar och alltid behöver vara i närheten av något dött och dom kan förvandla sej till orm människor. Det är inte många som har sett DET, men det hade Chicack. Chicack hade bott i DETs by ända sen DET hade dödat hans pappa.

Chicacks föräldrar var ledare för hela X- Itad folket. När Chicacks pappa hade ordnat ett fredsmöte hade DET dödat honom och hans tio män. Han hade bara spelat teater. DET ville inte ha fred. Vad skulle då han och hans folk få tag på nått trevligt.... Dött.
Chicack hade också följt med. Men Chicack hade inte fått komma med in utan Chicacks pappa hade lämnat honom utanför den stuga som såg minst blodig ut (faktiskit såg han inget alls, vilket ingen annan gjorde heller, eftersom alla gardiner var fördragna) Och han kom aldrig tillbaka.
DET hade förstås ordnat en fest nu när han hade dödat en av X- Itadernas ledare, och när de som bodde i stugan kom ut, tog dom snabbt in barnet utan att säga ett ord. En av dom som bodde i stugan var lika gammal som Chicack, och det var José.
När X- Itaderna fick reda på att Daivid, deras ledare och Chicacks pappa var död försvann X- Itaderna spårlöst.
X- Itaderna hade flyttat. Men vart?

Detta var vad Chicack måsta reda på.
Han visste att dom var i en skog, det hade ha fått reda på av José som precis som han hade gömt sej i DETs by fast-en dom var X- Itader båda två. Och han hade även ett svagt minne av att hans mamma en gång sakt " Äh! Det där är ingen skog, den enda riktiga SKOG är Mahago." I något sammanhang han inte kunde minnas. Och som tur var visste han också exakt var den låt, ja, på kartan i alla fall....

Efter att ha gått i två dagar och två nätter kunde han se träd topparna!
"Äntligen!" Suckade Chicack lättad.
Han sprang resten av vägen ner till det som såg ut som oändliga rader med träd.
"MAMMA!" Skrek han så högt han kunde flera gånger om där han gick bland de täta träden, stenarna och vid allt annat s som finns i skogar.
"DET ÄR JAG! CHICACK! MAMMA!"
Inget svar. "Hon tror säkert jag är död..."
"Vem är du"
Chicack studsade till när han hörde rösen från en trädkrona bakom honom.
"D-det är jag. Chicack, vem är du?"
"HA! Chicack är död! Han blev mördad när han var tre år av de dina!"
"Nej, det är jag. vad kan jag göra för att du ska tro mej" sa Chicack förtvivlat.
"Inte mycket skulle jag tro du luktar lik.. Men okej, jag ska ge dej en chans"
" Vad ska jag göra?"
" Vad heter X- Itadernas och skogens drottning?"
" Mamma? Hon heter Williessa Elbot."
" Jag visste d.."
"Vänta! Hon heter.... Fenixa"
En duns hördes tätt bakom honom och han snurrade runt.
"Gode trull!" Det är du! Det är verkligen du! Men... Vi trodde du var död?"
" Ja.. Jag minns inte riktigt... Men jag tror att pappa lämnade mig hos några av våra spioner innan mötet och innan han....dog"
" Jaha... Beklagar... Men du! Jag antar att du vill träffa din mamma efter så lång tid"
Chicack sken upp.
"Den här vägen, föresten heter jag Amilo"
" Jag är Chicack"
"Jag vet" sa Amilo och flinade.

Chicack och hans nye vän Amilo som såg ut att vara i ungefär samma ålder som han själv (12 år) gick en slingrig stig tills dom till slut kom fram till något som såg ut som en.... Sten?
Amilo sparkade 4 gånger längst ner i hörnet på stenen, som då sakta rullade undan och blottade en mörk trappa som dom började gå nerför.
Och där nere satt...
" MAMMA!"
"Va? Vem?" Sa Chicacks mamma Fenixa. Hon hade långt nattsvart hår och klara gröna ögon.
" CHICACK?!?! HERRE TRULL! JAG TRODDE DU VAR DÖD!"
Dom sprang fram till varandra och kramades en lång stund.
Chicack och hans mamma åt en sen middag då dom båda berättade allti dom varit med om dom senaste åren.
" Så... Dom har alltså José?"
"Ja..."
"Då är det dags att vi avslutar det här en gång för alla" sa Fenixa.

Dom gick till attack.
" VAD I HELLSKOTTA SKA DET HÄR BETYDA" Röt DET till sina tilltycklade män som släpades in i fortet av.. Ja, vilka var det där?
DET tog på sej glasögonen och och fick se...
"HJÄLP! VAKTER! VAKTER!"
DET var skräckslagen.
" Det är dags att du och jag gör upp" sa Fenixa.
" Vill du prata om det eller slåss?"
DET hånlog och sa "Du och jag, man mot man. Här och nu."
Dom drog sina svärd. DET förvandlades. Han fick kluvad tunga, hans pupillrar blev till smala streck och han fick vassa tänder och klor mm.
Då började Fenixa också att förvandlas. Och alla X- Itader förvandlas på samma sätt, precis som alla Fressader förvandlas på sitt sätt. Och X- Itaderna, dom blir... Älv liknade. Får spetsiga öron, lite blekare hy och blir väldigt smidiga mm.
Och båda parterna har väldigt stark magi. Både ond- och god.
DET var ingen match för Fenixa. Hon hade tränat i många år för att kunna hämnas Daivid. men hon bara avväpnade honom.

Dom låste in DET i en mörk källare och alla andra som inte kunde gå med på att sluta döda.

Sen blev detta land som gått igenom så mycket, en trevlig plats att vara på för alla varelser- tillsammans.

Slut av Ellinor.