Om jag kunnde bli en människa?

Skriven av Emsen, 10 år från sundsvall.

Stina satt ensam hemma. Det var bäck svart ute kusligt och kallt. Det enda som fanns i stinas tankar var mördare zombier spöken och tjuvar. "Bwoum "hördes en vind pust ute. AA! skrek Stina till! vinden flög in i munnen och ut ur nässan sedan in igen hjärtat började klappa allt blev kål svart i hjärnan. Jag började dra mig mot tända lampor jag stod där i ljuset efter ett tag alladeles blick stilla jag hörde ingen ting jag såg inget för jag blundade. Plich splach pang bom! då hoppade jag till det var det enda ögon blicket jag rörde mig. "pling plong" hördes något det var nog dörren men jag vägrade öppna det var säkert en tjuv tänkte jag." pling plong" nä då tänkte jag, jag måste öppna det kan inte vara en tjuv . Försiktigt och sakta gick jag ned för trappan helt ljud löst det känndes som om tårna klibbades fast men det gjorde dom sokelart inte ´¨och det känndes till och med som om hjärtat hängde utan för kroppen. Ska jag öppna eller ska jag skita i det nä jag måste. Det känndes som om det tagit en timma att gå ned för trappan men det hade bara tatt trettio sekunder. Nu var det dags försiktigt öppnade jag dörren. "ingen" där konstigt jag tittade ned på ute trappan där stod två par små lack skor. Blä också stängde jag. Efter sa jag tyst för mig själv små lack skor. Kanske är det två spöken. "hjälp" plutsligt började jag tro på vampyrer jag sprang in på toan och låste dörren. På armleden hade jag en klocka, undra var den var jag tittade fort fem i tolv. Jag bestämde mig för att jag måste stå över min rädsla och försöka va lite dektektiv. Jag tänkte ut en plan klockan tolv öppnar jag dörren och ser om någon befinner sig i lack skorna. Klockan hade hunnit blivit tre minuter i tolv. Jök klockan den kommer ut när klockan är tolv. Jag satt på toan och väntade på jöken. Ha ho ha ho jöken hoppade ut nu var det står det någon i skorna. Försiktigt öppnade jag öppnade dörren ingen stod i skorna för dom var borta i stället precis på platsen där skorna stått stod det med en kål penna "om jag kunnde bli en människa?" va tänkte jag räddslan kom tillbaka jag gick fort in precis när jag kom in hördes springande lack skor i mat rummet som försvann ut igenom balkong dörren nu började jag tro på levande skor. Nä nu ringer jag mamma, mamma kom hem nu ja ja jag är på parkeringen. När mamma kom så gick jag och lade mig mamma sa god natt sedan somnade jag så fort. På morgonen fick jag plutsligt bråttom ut jag slängde av mig täcket och gick ned det var värst vad du va pigg då sa mamma men varför har du lack skor på dig när du är inne va! sedan tittade jag ned på mina fötter ja konstigt jag har inte satt på mig dom. Jag gick upp på mitt rum och tog av mig dom. Psy hördes ett soovande ljud från min säng där låg jag nej men vänta nu vad konstigt jag rörde vi mig men jag gick igenom kroppen ha ha ha hördes jag skratta sluta men det var inte min röst. Tack för att jag fick låna din själ och utseende va sa jag ja du fick ju mitt du är spöke nu och jag är en människa jag är så tacksam tack tack så mycket men du har inte fått mig jo såg du inte brevet med kål pennan om jag kunnde bli en människa jag är så trött på att vara spöke jag lovar du kommer tröttna du med och då kan vi byta tillbaka mhm jag är trött på det nu så byt tillbaka jag kan inte byta tillbaka jag är människa du måste för du är spöke men hur gör man säg att du vill bli människa jag vill bli människa så bra nu är jag spöke och du är människa tack för lånet föresten vart är mina lackskor där vid dörren jaha hejdå. Sedan sprang dom små lack skorna i väg. Fort skyndade jag mig till skolan. Gud det där var det hämskaste jag vart med om men nu är jag i allafall inte rädd för spöken. På skolan berättade fröken att veckans läxa var att skriva en berättelse om något som är läskigt. Jaha min berättelse var bara och skriva ned.
Är du rädd för spöken ä inte det dom är inte farlig men passa dig för kropps byte.

SLUT!