Drakar

Skriven av Karolina, 10 år från Östersund.

Alla i klassen tycker att jag är knäpp, men jag är säker på att drakar finns.
Det är en regnig söndag, jag är på mitt rum och ritar drakar i alla färger och storlekar på mitt block.
Jag tänkte gå ut och leta efter drakar som jag massor gånger gjort, dom kanske gillar regn?
Jag tog på mig stövlar och regnkappa och gick ut.
Där var skogen, jag tyckte jag såg något stort som rörde sig där.
Jag sprang för att kolla vad det var, tänk om det var en drake!
Det var ett stort hål i marken som jag inte sett förut.
Jag kollade ner... och ramlade ner i mörkret, jag kände en enorm smärta i vänstra benet det var rött och svullet.
Jag kunde gå lite grann, jag tänkte att jag aldrig kommer upp härifrån.
Så jag gick vidare och såg en drake!
Den klöste, morrade och nafsade efter mig, jag blev rädd.
Men jag tog modet till mig och frågade om den skulle kunna hjälpa mig upp.
Den såg på mig som om den förstod och det konstigaste av allt den SVARADE!
-Jag kan hjälpa dig upp om du svär på att aldrig avslöja att drakar finns, sa draken.
-Jag svär, sa jag
Jag gick upp på ryggen och flög upp, det var härligt.
Jag gick hem och tänkte drakar finns det vet jag