Du ljuger!

Skriven av Sandra, 12 år från Katrineholm.

Det var natt, det var tyst och mörkt. Jag suckade. Det sved i ögonen. Jag hade gråtit i säkert mer än en timme, kändes det som i alla fall. Jag tände lampan och gick upp, jag gick ut i köket och blaskade av ansiktet med kallt vatten. Sen gick jag tillbaka till mitt rum. Jag gick till spegeln, mina ögon var röda, men dom sved inte lika mycket längre. Jag satte mig i sängen. Jag kände hur en tår rullade ner för min kind. Jag la huvudet mot kudden och höll om min nalle. Efter en stund somnade jag.

Nästa dag kom mamma och väckte mig, Klockan var 12 på dagen och det var lördag. Mamma kollade på mig sen sa hon ”Varför är du så röd i ögonen”? Jag kom inte på något bra svar. Jag fick en klump i halsen, jag försökte svälja men det gick inte. Jag kände hur det hettade till i ögonen. Jag började gråta. ”Vad har hänt?” Undrade mamma. Jag berättade varför jag var ledsen. Mamma tröstade mig. Men jag var fortfarande ledsen, men inte lika ledsen som jag var innan.

Senare på dagen låg jag i min säng med min nalle i famnen. Knack knack! Mamma kom in. ”Jag förstår att du är ledsen, men hon är inte värd det! Hon är inte värd att du gråter!” Efter en stund gick hon ut. Jag kollade efter henne. När hon hade stängt dörren suckade jag djupt och kramade om min nalle extra hårt!

Nu var det måndag, jag hade legat i min säng och varit ledsen hela helgen. Jag gick långsamt till skolan. Första lektionen var franska. Mina vänner koncentrerade sig så mycket på lektionen att dom bara hade sagt hej. Men det gjorde mig ingenting, jag var fortfarande ledsen.

Det ringde ut och alla elever rusade ut glada över att det var rast. Jag suckade.

Jenny, en av mina bästisar kom springande fram till mig. ”Hej!” Sa hon. ”Hej, hur var det på spanskan?” Frågade jag och försökte låta som om ingenting hade hänt. ”Bra!” svarade hon glatt. ”Ska vi va efter skolan? då kan vi ju plugga tillsammans, och jag behöver hjälp med matten” sa hon. Hon förstod inte att jag var ledsen, Bra! Allting gick som planerat! ”Jag kan inte idag, ledsen” sa jag och försökte komma på någon ursäkt till varför jag inte kunde. ”Varför då?” Precis som jag trodde, tänkte jag tyst för mig själv. Jag suckade, jag hade inte kommit på någon bra ursäkt än. Hon hade svarat fortare än jag trodde!
”Jag lovade hjälpa mamma med en grej bara.” ”Okej. Men imorgon då?” sa hon efter en stund. ”Vi får se” sa jag och gick mot skåpet.

Nästa lektion hade jag ont i magen. Jag räckte upp handen. Läraren kom och frågade vad det var. ”Jag har ont i magen.” Sa jag försiktigt. ”Okej, vill du gå hem eller? det får du bestämma själv.” ”Jag vill gå hem.” sa jag tyst.

När jag hade kommit hem var pappa ute med hundarna och mamma var fortfarande på jobbet. Jag gick och la mig i sängen. Jag kramade om min nalle, som jag brukade göra när jag var ledsen eller mådde dåligt. Jag somnade nästan direkt.

När mamma kom hem kom hon in till mig och frågade hur jag mådde. ”Sådär, har ganska ont i magen” mamma tyckte att jag skulle äta lite, för att det kunde vara det. Det hjälpte inte.
Lite senare loggade jag in på msn. Hon var inne, hon som hade fått mig att må så dåligt! Hon som fortfarande var arg på mig fast jag hade sagt förlåt 3 gånger och fast det var flera månader sen! Hon som ljög om vad som hade hänt. Hon sa att jag hade skrikit i telefonen. Men det är en lögn, och ingen liten lögn heller! Jag skrek inte, jag pratade tystare än vad jag brukar göra, dom som var hos mig då, som var i samma rum som jag, dom hade inte hört vad jag sa! När jag tänkte på det så vart jag ännu argare! Jag fick en klump i halsen, det hettade till i ögonen och tårar började rulla nerför min kind. Jag loggade ut, stängde av datorn och gick och la mig. Jag grät fortfarande. Tårarna rullade ner för min kind. Jag kramade om min nalle hårdare och hårdare. Jag grät och grät.

När jag hade lugnat ner mig kom jag plötsligt på en sak som jag inte hade tänkt på förut! Jag mådde så här dåligt på grund av några lögner! Efter en stund somnade jag. Som vanligt.