Mamma dog, men ...

Skriven av Saga Malm, 10 år från Gissa det du!.

Jag väntade, klockan tickade, mitt hjärta dunkade, svetten rann nerför min panna. Jag tyckte det var hemskt, hemskt att vänta såhär. Flera doktorer kom springande, och jag såg deras miner. Åhh ... ! Gud va bråttom alla verkar ha i det här sjukhuset tänker jag ilsket. Tillslut tar jag upp lappen, som låg på bordet när jag hade kommit hem. Det stog med slarviga bokstäver: "Hej Felicia! Ska nog föda, åkt in på sjukhus. Känns dumt att ringa till skolan, din mamma och lillasyster/lillebror." Åh ... Det verkar ta tid att föda barn, det har jag märkt nu. Plötsligt blir allt tyst, och jag tänker hemska tankar om att barnet är missfött, eller nåt hemskare i den stilen. Tänk om mamma dör, DET FÅR INTE HÄNDA! Jag fantiserar ihop en skrämmande saga, att barnet är en stor klump att kött och skin.


Plötsligt står jag bara där, vid min sovande mamma. Tårarna rinner nerför kinderna. NEJ! Nej nej nej ... ! "Mamma du lever!" mimar jag , men mamma rör sig inte. En doktor kramar mig, och jag gråter. Jag gråter.
- Mamma .... snyftar jag och håller i hennes livlösa hand.
Doktorn svarar inte, utan så hörs det gråt. Min pappa kommer rusande in
, gråter så det skakar. Han rusar fram till mig, stannar och kramar mig.
- Marita gråter han, MARITA! Dö inte!
Jag stryker pappas hand, kramar den och vi står tysta och ser på mamma.

- Hon heter Christine och är super snäll!
Pappa pratar om sin nya flick - vän. Christine heter hon visst, jag vet att
jag inte gillar henne. Punkt slut. Pappas glada pladder fyller hallen, jag är iallefall glad att han är glad och aktiv igen. Det var skrämmande när han bara satt vid TV och bara kollade. Bara glodde. Pappa tar på sig skorna, kavajen och sätter slipsen tillrätta. Hans léende fyller hallen av glädje.
- Ha det så roligt nu, säger jag till pappa när han ska gå.
- Du me gumman, ha de så roligt med Amy nu! svarar pappa och går.
Knappt några minuter senare står Amy i dörröppningen. Amy är min bästa bästa bästa vän . Jag älskar henne så mycket och hon gillar mig.

- Hej Felis säger Amy glatt.
"Felis" kallar alla mig, utan pappa. Felis, det tycker jag låter som Felix. Eller vad tycker du?
- Hej Amelia säger jag retsamt.
Amy suckar.
- Kalla mig "Amy" säger hon och dunkar mig i ryggen.

Några kvarter senare sitter vi på mitt rum och snackar tjejsnack.
- Jag tycker Tage är söt, säger Amy drömande.
Jag suckar.
- Inte Tage! Orkar inte med hans "icke" och "ack" och hans läppar suckar jag.
- Ähh ... Förbättra din kill - smak du! skrattar Amy och kastar en kudde på mig.
- Förbättra din! skrattar jag och kastar en kudde på henne.
- Hörde du vad jag sa? skrattar Amy och kittlar mig.

- Vilken kille skulle du gifta dig med? undrar Amy när klockan är tolv.
- Nja ... Abbe då stönar jag.
Amy fnittrar hemlighets - fullt.
- Vet du vad han gjorde? fnissar hon.
- Nej.
- Han fråga chans!
- Nej!
- Jo! På dig!
- Allvarligt?
- Hedersord!


Sedan skrattar vi och skrattar.
Även om mamma dog, så måste man gå vidare ....